Att ta ett sista farväl av en när och kär under en begravning kan vara en känsloladdad upplevelse som lämnar starka minnesbilder för de anhöriga.
Ni som hörde av er berättar om ceremonier med personlig prägel, men också om hur man som barn kan uppleva en begravning eller varför man hellre vill ha pizza än psalmer på sin egen minnesstund.
Vega Lördag bad er berätta om minnesvärda begravningar och om önskemål kring den egna begravningen. Här är fem berättelser.
1. ”Jag spred askan i havet”
”Det största minnet jag har av en begravning var min kära mosters. Hon levde och dog i Frankfurt am Main i Tyskland. Hon hade inga egna barn, utan hennes urna sändes till familjen i Finland. Hon hade önskat att hennes aska skulle spridas i havet, och när vi skulle göra det så bad familjen mig att bli begravningsförrättare.
Så vi for ut på fjärden i en öppen motorbåt och där stod jag upp i båten och höll ett litet tal till minne av henne och så spred jag askan i havet. Det kändes som en stor ära att få det uppdraget. Det glömmer jag aldrig.”
Systerdottern
2. Så billigt som möjligt
”För mig skulle det vara viktigt att allt är så billigt och miljövänligt som möjligt. En kista av kartong, inget krimskrams. Jag har sagt till min sambo att om hen spenderar en cent mer på min begravning än vad lagen kräver så hemsöker jag hen efteråt!”
Lina
3. ”Vi strödde rosenblad över pappa”
”I vår släkt hör det till att sången Jag har hört om en stad ovan molnen spelas och sjungs från läktaren innan jordfästningen börjar. Det känns viktigt. När pappa dog öppnades kistan innan allt började. De som ville, kunde strö rosenblad över honom och säga vad de ville säga. Det var en speciell känsla. Efter det framfördes Jag har hört om en stad innan prästen gick fram till altaret.”
Vi möts i en bättre värld
4. ”Mormors begravning gjorde starkt intryck”
”Av alla begravningar jag erfarit genom åren har min mormors begravning år 1972 gjort det starkaste intrycket på mig.
Jag var sex år gammal och det var första gången jag var med om en begravning. Minns att jag var medtagen och lite förvirrad främst av att mamma var så ledsen liksom alla hennes åtta syskon. Vet inte varför jag inte begrep att det var deras mamma som dött och att sorgen och saknaden var befogad.
I min förvirring bland alla ledsna och gråtande släktingar minns jag däremot mycket starkt doften av alla blommor som fyllde det lilla kapellet. Släkten var stor och begravningsbuketterna många och stora, det var dessutom en varm dag i maj, så kapellet fylldes snabbt av blomdoften. Mormor minns jag vagt eftersom hon bodde långt borta på annan ort, varför vi inte åkte och hälsade på henne så ofta. Däremot har hennes begravning stannat i mitt luktminne på ett mycket angenämt sätt.”
Luktärten
5. Önskan om en minnesstund på den lokala puben
”En stilla ceremoni utan psalmer, ingen falsk predikan om hur bra jag var. Några bra låtar, kanske Mozarts Requiem. På graven ett återanvänt gjutjärnskors och minnesstunden hålls på den lokala puben med öl och pizza.”
Inte död än
Har du ytterligare minnen eller kommentarer kring begravningar? Skriv gärna nedan.
Vega Lördag sänds varje lördag klockan 9.03–11.00 i Yle Vega.