Det är nu tre år sedan arkeologer grävde upp delar av trädgården vid Runebergs hemmuseum i Borgå. De var nyfikna på om det skulle gå att hitta lämningar och växtdelar som berättar om trädgårdens skeden innan familjen Runeberg flyttade in på gården.
Trädgården vid Runebergs hem är en av få historiska stadsträdgårdar som bevarats.
Det finns olika slags historiska uppgifter om trädgården, men inga arkeologiska utgrävningar har tidigare gjorts där.
– Vi ville veta vad man hittar om man gräver, säger Riikka Mustonen som är arkeolog vid Borgå museum.
Först undersökte arkeologerna trädgården med markradar, sedan gjorde de provgropar för att se vad som gömmer sig i myllan. Man tog också jordprover från marken under uthuset i samband med att golvet renoverades.
När jordproverna från trädgården analyserades hittade man frön från havre och korn. Det kan tyda på att tomten var en åker på 1700-talet eller tidigare, innan den bebyggdes för bostadsbruk.
Fredrikas hallon
Det fanns också frön från olika sorters ogräsväxter, druvfläder samt björk, och hallonfrön på platsen där Fredrika Runeberg sägs ha haft sina hallonbuskar.
Runebergs hems museiträdgårdsmästare Josef Rauh försökte få en del av de hittade fröna att gro, men till Riikka Mustonens vetskap testade han inte det med hallonfröna. De finns fortfarande nedfrysta ifall någon kommande forskare har lust att försöka återuppliva Fredrikas hallonbuskar.
Enligt Mustonen är det lite oklart vad som egentligen grodde ur fröproverna när de flyttats ut i blombänken, om det var nässlor från Runebergs trädgård eller frön som kommit med vinden.
Dessutom hittades några fikonfrön under uthusgolvet. De har knappast vuxit i trädgården, snarare är det frågan om godsaker som importerats från Medelhavsområdet.
– Det är förmodligen Runebergarna som ätit fikonen och kastat bort fröna, säger Mustonen.
Förutom växtresterna hittades också bland annat glas-, keramik-, och porslinsskärvor efter kärl som gått sönder och kastats bort. Kvaliteten på materialet visar att de tillhört välbärgat folk.
– Det har varit kaffekoppar, tekoppar och tallrikar, kärl man ätit och druckit ur, säger Mustonen.
Under uthusgolvet fanns också en metallburk som innehållit blymönja, en substans som använts bland annat för att täta tak och båtar.
Obesvarade frågor
Arkeologerna hittade inga underjordiska trädgårdskonstruktioner och inga tydliga jordlager som skulle berätta mer om trädgårdens tidigare skeden.
Forskarna hade hoppats på att hitta mängder med frön från gamla, ovanliga trädgårdsväxter från Borgå gymnasiums tid, men sådana dök inte upp. Inte heller fick de något svar på när det gamla Douglashagtornsträdet kan ha planterats.
– Vi satte den första provgropen nära trädet men hittade inga rester i makrofossilanalysen, inga strukturer eller lager som hade kunnat belysa historien om hur ett så sällsynt träd kom dit eller om det stämmer att det funnits där så länge som minnesuppgifterna påstår, säger Riikka Mustonen.
Mustonen påpekar att det gjorts väldigt få trädgårdsarkeologiska undersökningar i Finland. Att en sådan här utgrävning överhuvudtaget gjordes är ett viktigt steg framåt.
Att man inte hittade några speciella trädgårdsväxter behöver inte automatiskt betyda att det inte funnits sådana i trädgården. Fröna kan ha förmultnat i den sura jorden, eller så råkade man bara inte sätta ner spaden på rätt ställen.
– Det är möjligt att man kan hitta överraskningar om man forskar mer i framtiden, säger Mustonen.
Projektets finansiering är använd, men materialet finns förstås bevarat.
Borgå museum planerar hålla ett seminarium om trädgårdshistoria 2027 och vill lyfta fram Runebergs trädgård på något sätt. Det blir förmodligen åtminstone en föreläsning om vad man hittat där hittills, eventuellt kanske någon tar sig an att fortsätta forska i materialet.