Det ska sägas med det samma. Leon Kaislama är en mycket sympatisk ung man. Han är pratglad, eftertänksam, omtänksam, har nära till skratt och svarar dessutom snabbt på meddelanden och i telefon då man ringer.
Inte den mest typiska tonårskillen med andra ord, speciellt med tanke på den sport han valt och som han säger är hans liv.
Många kallar dem tokiga, boxarna.
Varje gång man går i ringen sätter man sitt liv på spel. Före en match är jag ofta spänd och rädd och brukar be för mig och min motståndare att båda hålls trygga, oberoende av vad som händer i ringen.
När mamma är flerfaldig boxningsvärldsmästare, pappa före detta boxare, farfar boxat i OS, bonuspappa är aktiv proffsboxare och man själv hängt i boxningssalen sen man var nyfödd verkar grenvalet onekligen självskrivet.
Men det var det inte.
Faktum är att mamma Eva Wahlström var övertygad om att sonen aldrig skulle börja boxas.
– Han dansade och spelade fotboll och var inte alls intresserad av boxning. Han var en konstnärlig själ, ganska försiktig och skör som barn, minns Wahlström.
När Leon var tio hörde Eva Wahlström sonen frusta och pusta någonstans i huset, så som man gör när man skuggboxas. Då insåg mamma att nu bär det iväg.
Se Sportliv om boxaren Leon Kaislama på Yle Arenan:
Vågar gå sin egen väg
Leon Kaislama var bara tio dagar gammal då mamma Eva tog honom med till boxningssalen första gången. I det skedet var Eva Wahlström trefaldig EM-medaljör och tiofaldig finländsk mästare.
En pionjär inom finländsk damboxning.
– Leon har under hela sin barndom hört mig tala om boxning och sett vad jag gör. Han har också hört på min långvariga tränare Risto Meronen, den bästa boxningstränaren man kan ha. Det har varit ett naturligt sätt att leva för honom, säger Wahlström.
Uppväxten i boxningsmiljö har gett Leon Kaislama en vision om vad han vill göra i ringen och självförtroendet att göra det han vill.
Jag har velat ta dansen med i boxningen och vara kreativ på ett sätt som andra kanske inte vågar eller deras tränare inte tillåter. Min stil är ganska rytmisk och jag tycker om att hålla ett högre tempo än andra.
I Finland lär sig boxare vanligen en klassisk boxningsstil, vilket kan göra dem förutsägbara. Därför gillar Kaislama att boxas mot motståndare från andra länder som har olika stilar. Även om det gör det svårare.
– De är svårare att läsa och man kan inte gissa vad de tänker göra. Man blir lätt förvirrad och osäker. Då måste man snabbt komma på hur man ska lösa situationen och hitta rätt verktyg för det.
”Eva Wahlströms son”
I början av november vann Leon Kaislama sin tredje FM-titel. Den kom i B-juniorernas 63-kilosklass.
Just nu verkar han gå från klarhet till klarhet men i de artiklar som skrivits om honom har han i rubrikerna ändå hittills oftast fått heta ”Eva Wahlströms son”.
För mig är det inte hela världen. Jag förstår att folk är mycket mer intresserade om det står min mammas namn i rubriken. När jag börjar klara mig i stora internationella tävlingar tror jag nog att ”Eva Wahlströms son” byts till Leon Kaislama.
Trots att det tidigt gick upp för mamma Eva vilken talang sonen var ville hon så länge som möjligt hålla honom utanför rampljuset.
Hon ville att han skulle förstå vad man ger sig in på. Och hon ville att han skulle få utvecklas i lugn och ro och få göra sina egna misstag.
– När man är i rampljuset blir man rädd att misslyckas och tror att man alltid måste lyckas, förklarar Wahlström efter ett kvartssekels erfarenhet av att leva i rampljuset.
Trots att Miika Forsström är Leons huvudtränare är också Eva dagligen involverad i sonens träning. När också bonuspappa Niklas Räsänen är proffsboxare diskuteras det mycket boxning även hemma.
– Mamma har alltid varit jätteuppmuntrande, men har ändå kunnat bromsa mig när det behövs. Hon har alltid hållit fast vid det som är sant. Man får aldrig tro för mycket om sig själv, men inte heller för lite.
Enligt Kaislama gör det gott att förlora emellanåt. Man blir hungrigare och får en reality check.
– Man inser att man inte är på toppen ännu. Emellanåt vinner man, emellanåt förlorar man. Oftast vinner man och ibland lär man sig.
Vägen till toppen
Eva Wahlström är Finlands första och hittills enda världsmästare i proffsboxning. Hon vann sitt första WBC-bälte i fjädervikt år 2015 och lyckades försvara titeln fem gånger innan hon lade av fem år senare. Under sin proffskarriär gick hon totalt 27 matcher, av vilka hon vann 23.
Någon dans på rosor var det ändå inte och Wahlström hoppas att sonen inte ska göra om hennes misstag.
– Jag var jättehård mot mig själv. Jag lärde mig bita ihop och låta bli att känna efter hur jag egentligen mådde. Jag har fortfarande kronisk smärta och sömnproblem som hänger med från boxningen. Jag hoppas att Leon har lärt sig att man måste ta bättre hand om sig själv.
För att inte realiteterna ska glömmas bort då man blickar mot de mål Leon tagit sikte på påminner tränaren Miika Forsström om att ett slag kan förändra allt.
Exakta siffror finns inte att tillgå, men i fjol dog åtminstone fyra boxare till följd av slag mot huvudet i officiella matcher på olika håll i världen. I år har hittills tre boxare fått sätta livet till. Två av dem efter att ha fått hjärnskador samma dag i samma turnering i Japan i början av augusti.
Leon har också blivit utslagen en gång. Man kan göra allt perfekt, sen kommer det ett slag och allt kan vara slut. Det är jättesvårt att mentalt komma upp efter en sådan erfarenhet.
Miika Forsström, tränare
Kaislama var tretton när han gick sin första match, då i 45-kilosklassen. I sin hemmasal P-Town Boxing Gym i Borgå är han själv i dag tränare för en grupp boxare i 8–13-årsåldern.
Sen debuten för tre år år sen har kraften i slagen blivit betydligt hårdare och ännu hårdare kommer de att bli i de tyngre viktklasserna.
När man går in i ringen måste man vara ok med det att man kan vara medvetslös om några minuter.
Sen Joni Turunen boxades i Sydney år 2000 har ingen manlig finländsk boxare deltagit i OS. Leon Kaislama hyser en förhoppning om att bli nästa finländska OS-boxare. Och varför inte redan under sitt första år som senior, i Los Angeles 2028.
I mamma Evas huvud dyker många frågor upp. Hålls Leon frisk? Kommer han att drabbas av skador? Vill han boxas så länge?
– För mig spelar det ingen roll i världen om han boxas eller inte. Jag vill bara att han mår bra, får göra sånt som han tycker om och växer upp till en redig pojke.
Viktminskning inför stortävlingsdebuten
Under hösten har Leon Kaislama valt att gå matcher i 63- i stället för 60-kilosklassen för att inte tvingas gå ner så mycket i vikt. Att komma ner till 60 kilo har blivit allt svårare och nästa år byter han därför sannolikt till 65-kilosklassen.
Före det väntar ännu en hård diet med alla de risker det innebär.
För idrottare som tävlar i sporter med viktklasser är viktminskningen en otrevlig men självklar del av sporten. För Kaislama som vuxit upp i en boxarfamilj är det helt naturligt att man tvingas göra det.
– Fast det är väldigt jobbigt både fysiskt och mentalt. När man är på hård diet och äter mycket mindre än vanligt blir man lätt osäker på sig själv så det kräver ett starkt psyke.
För att få bort de sista hundratals grammen eller sista kilot slutar många helt att dricka under det sista dygnet före invägningen. Samtidigt som de ser till att svettas så mycket som möjligt.
När man fäller vikten från vätska blir sporten också farligare. Det är inte bra för hjärnan då vätskebalansen rubbas.
Leon Kaislama
Ifall man inte lyckas genomföra viktminskningen på ett hälsosamt sätt kan såväl uthålligheten, explosiviteten, styrkan som den mentala förmågan vara nedsatta då det är dags för match.
Andra veckan i december står Leon Kaislama inför sin största utmaning hittills i boxningsringen då han stortävlingsdebuterar i U17-EM i Tyskland - i 60-kilosklassen.
Där får han sin första chans att bocka av följande mål på sin lista.
Europamästare.