I början av Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina, år 2022, bodde Nyata Shapovalova med sin son på ett härbärge i Charkiv i några veckor.
Där förde hon dagbok och skrev ner sina iakttagelser och sina medmänniskors berättelser. De här anteckningarna och berättelserna har nu blivit konst som visas upp på utställningen på Kulturhuset Grand i Borgå.
Kriget öppnar ögonen heter utställningen, som presenterar ett tiotal konstverk av tovad ull.
Shapovalova har arbetat med ulltovning sedan år 2012. Hon gillar hur materialet ser ut, känns och hur mångsidigt det är.
Bland konstverken på utställningen finns både skulpturer och tavlor, och alla har de en historia från kriget att berätta. Historierna är fulla av rädsla och sorg men där finns också plats för kärlek, hjältemod och framför allt hopp.
– Det är sanna historier om människor som i livets mörkaste stunder visar sina finaste sidor, säger Shapovalova.
Nyata Shapovalovas utställning är som en novell, och på Kulturhuset Grand finns också berättelserna bakom flera av verken att läsa.
Här finns till exempel berättelsen om Shapovalovas favoritbok från barndomen – Tove Janssons Kometen kommer – som var det enda hon tog med sig från sitt hem före flykten.
– Jag hade bara några sekunder på mig. Vad skulle jag plocka med mig? Jag visste inte vart vi skulle eller hur länge vi skulle vara borta, och jag hade bara en ryggsäck. Utan att tänka tog jag till sist det enda som i det ögonblicket hade en betydelse; min barndomsbok, min allra käraste bok.
”Så kom jag till mumintrollens land”
Att Shapovalova och hennes son till sist hamnade i Finland var en ren slump, men symboliken är desto klarare.
”Så kom jag till mumintrollens land, utan att ha tänkt på det. Mumintrollet och kometen – min älsklingsbok där hjältarna flyr från en enorm komet som kan förstöra hela deras värld. Och på vägen förstår de hur viktiga vänner är, hur viktigt det är att uppskatta varje ögonblick i livet, hur viktigt hemmet och familjen är.” (Ur Nyata Shapovalovas Berättelsen om boken.)
Den här insikten har också fått ge namnet åt utställningen, Kriget öppnar ögonen.
– Kriget får dig att se klart. Det är i de mörkaste stunderna du förstår vad som är mest värdefullt i livet på riktigt. Och det är aldrig prylar. Det är kärlek, hopp och omsorg.
Nyata Shapovalova flydde till Finland tillsammans med sin då 12-åriga son, Mathew Shapovalov. Också han har fått en egen berättelse och står modell för ett av verken på utställningen, Sista dagen i barndomen.
Det är en vit, tovad skulptur med ett hål i formen av ett hus ungefär på den plats där hjärtat borde sitta.
– Det här är jag, eller åtminstone jag som 12-åring. Hålet i mig representerar att jag förlorade en del av mig själv när vi flyttade hit. Mitt hem i Ukraina, min kultur och en del av min familj.
I dag är Shapovalov 15 år gammal och har integrerats väl i Grankulla, där den lilla familjen bor. Han har lärt sig flytande svenska och tycker att allt är ganska bra och stabilt i dag.
– Man ska aldrig ge upp. Fast det kan kännas svårt så blir det nog bättre.
Han delar sin mammas övertygelse om att det alltid finns hopp.
– Hopp är något som man kan inte ta ifrån människan och det är något som vi alla behöver.