Många markägare känner oro inför planerna på en nationell vätgasledning som skulle löpa från Borgå till Torneå.
Inför Svenska Yles granskning kontaktade vi tiotals markägare och många är oroliga, dels över vad som ska hända med den egna odlingsmarken eller skogen och dels att vätgas är både brandfarlig och har hög explosionsrisk.
Vi träffade två jordbrukare, Tim Gammelgård i Vörå och Nina Långstedt i Ingå, som bägge är oroade.
– Det känns kanske inte särskilt trevligt att bo så nära ett vätgasrör. Vätgas är ju en väldigt explosiv gas och ingen har ännu definierat vad som vore ett rimligt säkerhetsavstånd mellan boende och ledning, säger Långstedt, vars hem står 80 meter från platsen där röret ska grävas ner på hennes mark.
Frågan om säkerhetsavstånd övervägs nämligen fortfarande av Säkerhets- och kemikalieverket Tukes, trots att Gasgrids planering av vätgasledningen är i full gång.
Om Gammelgård fick välja skulle han inte ha ett vätgasrör i grannskapet. Han bor med sin familj i ett hus 40 meter från den planerade ledningen.
Han påpekar att hans oro inte i första hand gäller en situation där frid och fred gäller.
– Inte så länge det är lugnt i landet. Men blir det oroligheter här, så vet man aldrig vad som kan hända och det känns inte bra.
Gammelgård frågar sig vad som vore värsta tänkbara scenario.
– Exploderar röret någonstans kan effekten bli som en dragkedja längs hela landet.
Så här skulle Gasgrids vätgasnätverk löpa genom landet enligt nuvarande förslag:
Gasgrid lovar att man har starkt fokus på säkerhet
Det är statliga Gasgrid som planerar den 1 500 kilometer långa vätgasledningen och ska låta bygga den, om de får grönt ljus kring miljökonsekvenser och finansiering.
Enligt Gasgrid finns inga skäl att vara orolig för att bo i närheten av röret.
Heli Virkki, enhetschef vid Gasgrid, lovar att bolaget planerar noggrant för att kunna garantera säkerheten.
De främsta riskerna gäller enligt henne eventuella yttre skador på röret.
– Vi talar om till exempel en grävmaskin eller andra aktiviteter som sker i närheten av ledningen. Det är därför man behöver tillstånd inför den sortens arbete, säger Virkki.
Arbete i närheten av ledningen kommer att övervakas.
Rören till ledningen kommer att framställas av starkt stål och svetsas med speciella arbetsmetoder för att se till att de är täta.
Vi frågar också Virkki om eventuella hybridhot eller sabotage mot ledningen.
– Visst finns det risker, men dem tar vi hänsyn till i vår tekniska planering.
Detaljerna är konfidentiella och Virkki ger ingen ytterligare information om exakt hur man förbereder sig på olika eventualiteter.
– Men om man tänker på att vi har 1 300 kilometer naturgasledning i Finland, och den har varit i drift i flera tiotals år nu utan säkerhetsbrister, så skulle jag säga att Finland har väldigt bra koll på säkerhetssituationen gällande gasledningar.
Virkki påpekar också att det redan finns vätgasledningar på annat håll i Europa och i Nordamerika, totalt omkring 5 000 kilometer.
Forskare: Vätgasen är en trygg satsning
På Teknologiska forskningscentralen VTT, som är ett oberoende institut, finns Jari Kiviaho. Han är en av landets främsta experter på vätgas.
Kiviaho tar emot i VTT:s laboratorium, där man jobbat med vätgas i åratal utan en enda olycka. Enligt honom är farhågorna gällande säkerhetsriskerna med vätgas överdrivna.
– Jag ser inte en vätgasledning som en mycket större säkerhetsrisk än en naturgasledning, säger Kiviaho.
Vätgas i slutna utrymmen innebär förvisso en explosionsrisk, säger han – men:
– Dessa rör kommer att vara utomhus, och vid en eventuell läcka är vätgas uppemot 15 gånger lättare än luft. Vid en läcka stiger vätgasen snabbt upp i luften och sprids där.
Om en läcka inträffar finns det givetvis också säkerhetsrutiner som följs, påpekar Kiviaho.
– Då stängs vätgasdistributionen av omedelbart.
Vad skulle kunna vara det värsta scenariot?
– Tja, möjligen om det plötsligt sker en läcka och någon kommer dit med en brinnande cigarett i munnen, då kan det bli en smäll. Men jag skulle inte vara orolig för säkerheten. I Finland har vi använt vätgas i tiotals år och vi har inte haft några explosioner. Riskerna överdrivs ibland.
Kiviaho påpekar att han inte är någon expert på hybridpåverkan, men bedömer försiktigt att en nationell vätgasledning varken vore mer eller mindre lockande än något annat mål inom energisektorn.
Sabotage mot kraftledningar, transformatorstationer, kraftverk och gasledningar är naturligtvis aldrig helt uteslutna, men myndigheterna planerar så gott det bara går för säkerheten i anslutning till dem.
– Dessutom är målet med hybridpåverkan att påverka allmänheten. Om någon påverkar vätgasledningen så påverkar det främst den finländska industrin, inte den breda allmänheten direkt.
Anser att vätgasen behövs
Satsningen på en nationell vätgasledning grundar sig på ett regeringsbeslut om att Finland bör satsa på grön vätgas för att kunna nå sina klimatmål.
Jari Kiviaho är väl bekant med Gasgrids planer.
– Om man ser på saken ur ett rent förnybart energiperspektiv, med fokus på grön vätgas, och utan att ta ställning till markanvändningsfrågor, så är detta ett mycket logiskt och vettigt alternativ.
Kiviaho påpekar att vätgas inte är någon ny uppfinning. I Europa används för närvarande cirka 9 miljoner ton vätgas per år. Men då handlar det om grå vätgas, vars produktion ger upphov till stora mängder koldioxidutsläpp.
Den gröna vätgasen, som man hoppas ska strömma genom den nationella vätgasledningen i början av år 2030, produceras med hjälp av vind- och solkraft. På så sätt minskar vi koldioxidutsläppen och bromsar den globala uppvärmningen.
Riskerna med projektet ser han framför allt i hur hela den så kallade väteekonomin utvecklas.
– En potentiell risk är att tillverkningskostnaden för grön vätgas inte blir tillräckligt låg. Industrin börjar då inte använda grön vätgas, utan fortsätter med fossil vätgas. Då kan det bli så att den möjliga vätgasledningen inte används fullt ut.
En grundläggande utmaning enligt Kiviaho är också hur lagstiftningen och direktiven på EU-nivå kommer att utvecklas.
För att företag ska våga investera måste det gå att förutse verksamhetsförhållanden, men här finns det brister menar Kiviaho.
– Just nu råder osäkerhet och det är ryckigt med direktiv och regler, vilket kan vara en bromsande faktor.
Hur kan vi veta att vätgas är framtidens grej och att den här satsningen är rimlig?
– Det är en bra fråga. Om vi utgår från att mängden förnybar energi kommer att öka så kommer det att ersätta fossila bränslen och råvaror. Följden blir att vi behöver lagra förnybar energi, där vätgas är ett bra alternativ. Personligen är jag övertygad om att grön vätgas och förnybara energikällor helt kommer ersätta fossila bränslen.
Är det möjligt att vanliga finländska hushåll skulle använda vätgas på något sätt någon dag?
– Åtminstone indirekt, eftersom vätgas kan användas för att tillverka olika kemikalier, gröna kemikalier, eller gröna bränslen. Det är också möjligt att vätgas till viss del används på samma sätt som naturgas i hushållen, men jag tror inte att det blir särskilt utbrett. Snarare kommer det att märkas via produkter som vanliga människor använder.
Vad skulle få dig att känna dig trygg med nya energilösningar i din närhet? Dela gärna dina tankar och förslag i kommentarsfältet.