Upp till två tredjedelar av klienterna som bor på gemenskapsboende har nedsatt kognition och varannan har en demensdiagnos. Dessutom behöver var tredje mycket hjälp i vardagen.
Det framgår av en ny utredning från Institutet för hälsa och välfärd (THL) om gemenskapsboende under de senaste två åren.
Enligt THL är den nya utredningen den första som sammanställer resultaten från myndighetens lagstadgade insamling av information om äldreomsorg i gemenskapsboende.
Specialforskare Johanna Edgren från THL säger att registerdata åtminstone delvis bekräftar de utmaningar som lyfts fram i media kring gemenskapsboende.
”Enligt regionförvaltningsverkens utredningar har problemen bland annat varit otillräckliga tjänster i förhållande till kundernas behov, brist på personal och oklarheter kring läkemedelshanteringen”, säger Edgren i ett pressmeddelande.
Betydande regionala skillnader
Enligt THL har i genomsnitt mindre än hälften av gemenskapsboendena fått den lagstadgade bedömningen av servicebehov och funktionsförmåga, den så kallade RAI-bedömningen. Det är ett standardiserat och internationellt använt verktyg för att bedöma äldres behov.
I utredningen framgår betydande regionala skillnader. Till exempel har endast var tionde kund i Satakunta blivit bedömd, och andelen är enligt THL ännu mindre i Kajanaland.
Bland gemenskapsboenden saknas även en fullständig läkemedelsgenomgång för mindre än en femtedel. I Södra Karelen och Norra Savolax saknas bedömningen för över hälften av klienterna.
THL berättar att trots problemen är de flesta boenden inom gemenskapsboende nöjda med den service de får.