Årligen får mer än 5 000 personer hjälp av föreningarna Mieli Psykisk hälsa Österbotten, Österbottens cancerförening och Understödsföreningen för svenskspråkig missbrukarvård (USM), tack vare bidrag från Social- och hälsovårdsorganisationernas understödscentral (STEA).
Under den pågående regeringsperioden kommer bidragen från STEA att minska med omkring 140 miljoner euro. Snart kommer besked för nästa års bidrag. Samtidigt förbereder en arbetsgrupp ett lagförslag som går ut på att lägga ner STEA och föra över bidragsverksamheten direkt under ministern på Social- och hälsovårdsministeriet.
Föreningarna Österbottens Cancerförening, Mieli Psykisk hälsa Österbotten och USM varnar för att nedskärningarna kommer att leda till att människor i kris lämnas ensamma. Situationen är ingalunda unik för dessa tre föreningar – över hela landet hörs samma signaler från olika föreningar verksamma inom social- och hälsovårdssektorn.
– Vi har aldrig haft det så bra som vi har det nu. Vi har aldrig haft så stor verksamhet som vi har nu. Och nu kan det tas bort, säger Anette Rönnlund-Nygård som är organisationschef och projektledare på USM.
100 miljoner och en nedläggning
Organisationerna i den tredje sektorn, som ofta fungerar som lågtröskelalternativ till den offentliga vården, har länge varit beroende av STEA-bidrag.
För många lokala aktörer utgör STEA-medlen grunden för all kärnverksamhet. För Mieli Psykisk Hälsa Österbotten som driver Österbottens kriscenter finansieras 80 procent av kriscentrets verksamhet av bidraget. För USM täcker STEA fem av 6,5 årsverken.
Så om STEA-bidraget försvinner så försvinner ni också?
– Ja, det kan man säga. Vår verksamhet som gäller unga och vuxna anhöriga, den verksamhet som en av våra handledare gör inom brottspåföljden och den öppna gruppverksamheten försvinner då. Det vi har kvar är vårt halvvägshem som är en köptjänst, säger Rönnlund-Nygård.
– För Österbottens kriscenter skulle det vara mer eller mindre lapp på luckan, säger Anne Salovaara-Kero, som är direktör för Mieli Psykisk hälsa Österbotten.
Besked om nästa års STEA-bidrag kommer att ges under veckan som inleds med den 8 december. En månad tidigare, den 4 november inleddes ett projekt på Social- och hälsovårdsministeriet där man ska ta fram ett förslag för lagändring om finansiering av föreningar och stiftelser inom social- och hälsovården. I korthet går förslaget ut på att lägga ner STEA.
Projektets kontaktperson är regeringsrådet Lassi Kauttonen. Han lyfter fram den stora minskningen av STEA-understöden som grund för att omvärdera organisationsstrukturen som är kopplad till förvaltningen av statsunderstöd.
– Detta projekt har inga effekter på den verksamhet som får understöd, säger Kauttonen.
Hur långt har ni kommit i det här arbetet?
– Enligt den preliminära tidsplanen skulle regeringspropositionsförslaget kunna färdigställas för att skickas på remissrunda i januari-februari 2026, säger Kauttonen.
Som tidigare nämnt minskar STEA-stöden med 140 miljoner euro eller 37 procent under den pågående regeringsperioden. Och det kommer att få konsekvenser, tror Anne Salovaara-Kero.
– Det är klart att det kommer att betyda att färre människor får hjälp. Nog förstår social- och hälsovårdsorganisationerna i landet i övrigt att man behöver se över sin ekonomi, och det gör vi också utan tvekan. Men det är klart att det kommer att synas i att färre får hjälp, säger Salovaara-Kero.
Behovet av hjälp ökar samtidigt som ekonomin tryter
På Österbottens kriscenter, som Mieli Psykisk hälsa Österbotten driver, vittnar personalen om att att behovet av hjälp ökar. Det gör att nedskärningarna känns speciellt ödesdigert.
Under fjolåret hade Österbottens kriscenter 506 enskilda klienter. I år är de redan uppe i 601 klienter.
– Om vi ser på kristelefonen så var det ifjol i genomsnitt nio som hade självskadetankar, suicidala tankar som ringde. Nu är det uppe i 18, säger Salovaara-Kero.
Kriscentret följer upp arbetet och ber klienterna svara på en anonym enkät, bland annat får de svara på frågan vad som skulle ha hänt om de inte skulle ha vänt sig till kriscentret.
– En oroande stor andel upplever att de skulle ha lämnat ensamma, att de skulle ha skadat sig själva eller att de skulle ha använt rusmedel. Ganska många skriver att de inte skulle ha sökt hjälp någon annanstans, säger Salovaara-Kero.
Också USM får respons av personerna de når som vittnar att verksamheten är livsviktig.
– Bland de vuxna anhöriga hade en person sagt till en handledare att ”jag har gått hos många psykologer och terapeuter, men jag har aldrig fått den hjälp jag har fått via er”, säger Rönnlund-Nygård.
1 700 avgörande samtal
Österbottens cancerförening har en bredare finansieringsbas där STEA-bidraget utgör omkring tio procent av budgeten. Men STEA-bidraget går till direkt krishjälp.
Under 2024 fick mer än 1 700 personer kontakt med cancerföreningen tack vare STEA-finansierad hjälp.
– Cirka 1 000 personer träffade vår krishjälp, våra kristerapeuter. Våra frivilliga kamratstödpersoner och palliativa stödpersoner träffade resten, säger Markku Suoranta som är verksamhetsledare för Österbottens cancerförening.
Inom deras verksamhetsområde insjuknar omkring 3 000 personer årligen i cancer. De som insjuknar har också anhöriga som drabbas på något sätt.
– Den här verksamheten som vi får STEA-finansiering för är så viktig och att lägga ned den känns väldigt främmande. Vi måste anpassa vår verksamhet, kanske sluta med något annat viktigt, men de här formerna är väldigt centrala för oss, säger Suoranta.
Framtidsoro: Dyrt för samhället och politisk styrning
Utöver de direkta konsekvenserna för enskilda individer, riktar organisationerna hård kritik från ett samhällsekonomiskt och demokratiskt perspektiv mot regeringens planer.
Anette Rönnlund-Nygård menar att en nedskärning nu kommer att bli betydligt dyrare i längden.
– Vill vi prata ekonomi så kommer det här att kosta Finland jättemycket om 20 år, och landet kommer inte att ha mer pengar då. Vem ska ta hand om de här barnen? Vem ska ta hand om de här människorna? Den dyraste formen av beroende är och har alltid varit obehandlat beroende, säger Rönnlund-Nygård.
Anne Salovaara-Kero är kritisk till att flytta STEA in under ministern på Social- och hälsovårdsministeriet.
– Vi ska vara den där stabila stenfoten som får jobba enligt de värderingar vi har och som inte ska påverkas av vilka partier som sitter i regeringen. Vi har varit vana med en synlig process, den nya modellen gör så att den är i dunklet. Det som oroar oss också är att det finns en risk för en starkare politisk styrning, säger Salovaara-Kero.
Angående oron om politisk styrning svarar regeringsrådet Lassi Kauttonen att det projekt som pågår just nu där man förbereder en lagändring som ska lägga ned STEA så granskar man inte vilken verksamhet som får bidrag.
– Enligt min egen uppfattning skulle mängden politisk styrning inte förändras i och med detta projekt, eftersom det även nu är Social- och hälsovårdsministeriet som ansvarar för att bevilja bidragen. Det rör sig om ett projekt som syftar till en administrativ reform, säger Kauttonen.
Anette Rönnlund-Nygård skickar med en tydlig uppmaning till beslutsfattarna.
– Gör socioekonomiska kalkyler där man räknar med hur mycket ett behandlat beroende kostar och hur mycket det ger om vi lyckas få ens en 20-åring drogfri som börjar studera och blir en duglig skattebetalare. Hur mycket avkastning finns det i den här verksamheten på riktigt? Det finns rena pengar, säger Rönnlund-Nygård.
Vad tänker du om att ekonomiska nedskärningar kan påverka tillgången till hjälp och stöd för utsatta grupper? Kommentera gärna!
Artikeln uppdaterad 28.11.2025 kl 8.01 med citat av Lassi Kauttonen om politisk styrning.