Även om det kan låta mycket att Elin Widlöf i Vörå fångat 61 vildkatter under tre veckors tid är det inte ovanligt med stora populationer av vildkatter. Däremot är det ovanligt att en privatperson gör en så stor insats för vilda katter, säger både tillsynsveterinär Marianne Kaila och katthusets ordförande Kirsti Koivula.
Det finns allvarliga problem med vildkatter inom Västkustens tillsynsnämnds område. Det konstaterar tillsynsveterinär Marianne Kaila i ett mejl till Yle Österbotten.
– Ett exakt antal är omöjligt att uppskatta, men med tanke på vad man ibland fångar in på ett litet område så finns det nog en hel del. Antalet döda kan inte uppskattas, men troligtvis fyrsiffrigt. Antalet infångade rör sig hittills i år om cirka 500, av dessa har en del omplacerats och resten har avlivats, skriver Kaila.
Västkustens tillsynsnämnd består av Närpes, Kaskö, Kristinestad, Vörå, Malax, Korsnäs och Korsholm.
Kaila vill inte peka ut någon specifik plats där vildkatter finns, men konstaterar också att problemen med ohållbar hantering av katter i privata hushåll ökar. Det handlar då om ohållbar förökning och katter som kan få upp till tre kullar per år. För att komma åt den problematiken har det ordnats kampanjer för sterilisering och det kommer man också att göra på våren om det finns resurser.
Många katter, lite tid
Att fånga vildkatter är resurskrävande. Kaila påminner om att man får fånga hemlösa katter på egen gård eller med markägarens tillstånd. Ingen ersättning väntar den som hjälper staten med att fånga in vildkatter.
– Det skulle hjälpa mycket om markägare deltog i infångandet av herrelösa katter på sina områden.
Vilka sjukdomar är förknippade med vildkatter?
– Sådana som kan smitta människor är främst salmonella och toxoplasma. Sådant som kan smitta andra katter är i första hand kattpest, calicivirus, kattherpes, maskar och mykoplasma.
Det i Vörå är inget undantag. De finns i Laihela, Jurva, Ylistaro, Närpes – var som helst.
Kirsti Koivula, ordförande för katthuset i Vasa
Vildkatter på farm
Också längre norrut, på Miljöhälsan Kallans område, är vildkatter ett bekant problem. Några gånger om året kommer det anmälningar om oönskade kattpopulationer, berättar tillsynsveterinär Maija Finnholm. Till området hör Pedersöre, Jakobstad, Nykarleby och Larsmo och populationerna av vildkatter finns i alla kommuner.
För att inte vildkatterna ska bli ett problem på farmer i området får gårdsägare i samband med inspektioner råd om hur de kan förhindra uppkomsten av vildkattspopulationer.
– Myndigheterna är beroende av frivilliga insatser från olika organisationer och föreningar för att fånga in vilda katter.
”Finns två typer av människor”
Katthuset i Vasa förenar årligen hundratals katter med nya familjer. De flesta väljer en tam katt som gärna är i famnen och inte är rädd för människor.
– Men det finns också de som säger att den inte behöver sitta i famnen - det räcker att den finns där. Ungefär var fjärde är beredd att ta en katt som de kanske aldrig kan hålla i famnen, säger Koivula.
Att en katt är skygg för människan är aldrig en orsak till att den skulle behöva avlivas, berättar Koivula. Med små insatser görs försök att göra katterna tamare.
– Det kan ta år. Med hjälp av mat kan man få katten närmare, och så småningom kanske den låter en röra vid den eller leka. Lek och mat fungerar bäst. Att tvinga en katt att vara i famnen är dåligt – man måste gå på kattens villkor.
För tillfället finns 60 katter vid katthuset i Brändö, av dem är tio så pass vilda att de inte låter sig bli vidrörda. Även om det är fråga om en vildkatt som är skygg klarar den sig ofta socialt, det uppstår vänskapsband.
– De är hela tiden tillsammans, sover tillsammans och äter tillsammans. Vi har sådana katter som man inte kan skilja åt, de är så fästa vid varandra. Katter är inte rädda för varandra även om de är rädda för människor.
”Kan ni komma efter vildkatter?”
Det händer att folk tar kontakt med katthuset i hopp om att de ska rycka ut till en plats där det finns vildkatter. Men någon sådan service kan inte Katthuset erbjuda.
– Det finns otroligt många ställen. Det i Vörå är inget undantag. De finns i Laihela, Jurva, Ylistaro, Närpes – var som helst. Det kan finnas populationer med 20–40 katter på en gårdsplan, utan någon som helst skötsel, mat eller vård. Det kan till och med ligga döda katter på gården, det är helt hemskt.
Några av de katter som Elin Widlöf har fångat finns nu på katthuset. Där väntar förhoppningsvis en ljus framtid.
– De är skygga, men det går ingen nöd på dem och de får mat. Det kan hända att det en dag kommer en person som säger att hen vill ha just en sådan katt - en liten utmaning som inte behöver vara en lätt katt.
Koivula säger att överraskande många skygga katter har fått nytt hem via dem.
– Elin har gjort ett helt otroligt jobb, helt ensam. Jag minns inte att någon privatperson har fångat så här många katter.
Vilken är din erfarenhet av vildkatter? Berätta i kommentarerna!