Du känner troligen igen Reidar Wasenius röst. I över tio år har det varit han som uttalat stationernas namn i VR:s tåg.
Det är också han som i mobilen säger att ”personen du försöker nå talar ett annat samtal”.
Mindre känt är att Reidar har en samling med 200 datorer som han byggt upp under många år.
AI efterliknar människans psyke
Sedan september har Reidar Wasenius varit studerande på heltid igen – efter en paus på över 30 år. Nu fokuserar han på nya former av artificiell intelligens vid Aalto-universitetet.
Dagens generativa AI, som ChatGPT, Google Gemini och Claude bygger på så kallade stora språkmodeller – AI-system som tränats på stora mängder text.
– Men bredvid sig kommer de att få en helt ny generation av så kallade memetiska artificiella intelligenser som baserar sig på självkopierande mönster, memer. Precis som i våra hjärnor.
En persons identitet, förklarar Wasenius, består av vissa mönster som upprepar sig – miner, gester och uttryck – och han tror att framtidens AI kommer att fungera på liknande sätt.
– De artificiella intelligenserna kommer att ha ett psyke, tänka sina egna tankar och aldrig stängas av. De kommer att förstå oss bättre och vi kommer att förstå dem bättre. De kan bli våra kolleger, säger Wasenius.
Blev datalärare som 17-åring
Unga i dag har svårt att föreställa sig en tid utan datorer. Men i början av 1980-talet var det stort att ens komma i närheten av en apparat.
– Och att märka hur man kunde kontrollera maskinen, säger Wasenius och minns stunderna i Akademiska bokhandeln i Helsingfors där han för första gången använde en dator.
I samma veva, efter högstadiet, åkte han på utbyte till USA och kom där att använda datorer både hemma hos värdfamiljen och i undervisningen i skolan.
Med nya kunskaper i bagaget, erbjöd sig Wasenius att hålla kurser på Helsingfors Arbis. Han började där som 17-årig datalärare vid sidan av sina gymnasiestudier i Svenska normallyceum.
Den logiska fortsättningen blev studier i datateknik vid Tekniska högskolan, dagens Aalto-universitet.
Vid den här tiden digitaliserades samhället och efterfrågan på datakurser var enorm. Jobb fanns.
Däremot flyttades Wasenius eget intresse gradvis från datorerna till den mänskliga hjärnan då han i undervisningen som datalärare märkte att människor tog till sig kunskap på så olika sätt.
– Min passion var att hjälpa människor att lära sig och jag blev alltmer intresserad av människans psyke.
Hans nya intresse förde honom in på en ny nisch – hjärngymnastik. Han ledde kurser och tog titeln ”Personal brainer” (personlig hjärntränare).
Åren kring millennieskiftet skrev sedan Finland med Nokia i spetsen teknologihistoria och Wasenius studier i datateknik lades slutligen på hyllan då han erbjöds välavlönade och intressanta jobb på olika större teknikföretag.
Gamla datorer i extrema situationer
Och de 200 datorerna då?
Wasenius pekar på sin första dator, framtagen i köket, tillsammans med ett tjugotal andra datorer, mobiltelefoner och annan tillhörande utrustning, som han hämtat ur sitt lager.
– Vi hade den här Commodore 64, en Commodore VIC-20-dator och en Amiga. Det började med att jag helt enkelt inte ville göra mig av med dem.
Men via köp här och där, till exempel på loppmarknader, blev de fler.
– Jag har nu elva fungerande Commodore 64.
– Jag brukar lite skämtsamt säga att de här gamla datorerna kan användas om internet slås ut och moderna apparater slutar fungera.
Tanken har varit att dokumentera datorernas historia för att i framtiden ge maskinerna en permanent utställning.
– Tillsammans med några tiotal andra entusiaster har vi grundat en mikrodatormuseiförening.
Och, säger Wasenius, de här maskinerna kan nog ännu komma till nytta...
Att tänka i kristermer är inte alls främmande för Wasenius. Han är aktiv reservofficer och på sistone har intresset trappats upp.
– Just nu är det min viktigaste hobby, säger han och beskriver att det handlar om ett tiotal helger samt ett antal kvällar per år.
Wasenius lever som han lär och har hemma ett mat- och vattenförråd för inte bara tre dagar utan tre veckor.
Systematik och mod
I det militära uppskattar Wasenius, som är kapten i reserven, det välorganiserade.
Han ser också likheter mellan militären och de stora internationella teknikföretag som han har jobbat för – ett finländskt, ett amerikanskt och särskilt ett koreanskt bolag.
Även där har det funnits struktur och hierarki.
– I alla de fallen har jag njutit av när människor på ett systematiskt sätt samarbetar och jobbar mot gemensamma mål, även om jag också tycker om att jobba självständigt.
Reidar Wasenius har varit en föregångare i många avseenden, något han tackar sin uppväxt för. Det var ett hem som uppmuntrade till att prova på saker.
– Vi har alltid talat om det. Även om det är något du aldrig tidigare gjort – gör det bara! Man ska inte fastna i om man gjort det tidigare eller inte. Man provar och försöker, lär sig och så ser man hur det går.