Varje kväll när mörkret lägger sig över Georgiens huvudstad Tbilisi börjar demonstranterna samlas utanför parlamentet.
Vid huvudgatan Rustaveli står en kvinna insvept i en EU-flagga och viftar ivrigt med den georgiska flaggan. På det lilla torget där ett par hundra personer redan har slutit upp går en man omkring och delar ut flygblad om politiska fångar.
Uppe på trappan välsignar en präst kvällens demonstranter med bön och rökelse.
Plötsligt marscherar en grupp poliser fram och bildar en mänsklig mur för att hindra demonstranterna från att blockera trafiken på huvudgatan.
Nedanför parlamentet står studenten Lika. Det senaste året har hon ofta deltagit i protesterna, och hotet om polisvåld är inget som oroar henne.
– Jag bryr mig inte om polisen griper mig ikväll eller någon annan dag. Jag har redan en gång suttit tolv dagar i fängelse, och det är inte hela världen.
– Så länge människor fortfarande sitter i fängelse måste vi vara modiga och optimistiska. Vi tänker inte låta någon rysk Putin-marionett manipulera oss. Och vi vägrar att bli deras små robotar.
Under det senaste året har polisen gripit och misshandlat hundratals demonstranter. Själv skickades Lika till fängelse efter att ha kallat en parlamentsledamot ”rysk slav”.
– Det är viktigt att jag deltar i protesterna eftersom jag vill skydda min egen framtid. Jag vill också att andra människor i det här landet ska höra min röst som student.
Folket stöder Europa
Protesterna inleddes efter parlamentsvalet i oktober i fjol när regeringspartiet Georgiska drömmen anklagades för omfattande valfusk.
Demonstrationerna fick ny fart en månad senare när regeringen meddelade att landet ensidigt pausar samtalen om EU-medlemskap.
I Georgien finns ett brett folkligt stöd för att gå med i EU. Stödet har varit stabilt under lång tid och ligger ofta runt 80 procent i olika opinionsundersökningar.
Regeringen motiverade beslutet med anklagelser om att EU använde anslutningsprocessen som utpressning.
Enligt statsvetaren Ghia Nodi på universitetet i Tbilisi fanns det mer krassa orsaker bakom den georgiska regeringens beslut.
– Regeringen vill samla mer makt och göra så att demokratin bara finns till namnet.
Georgiens egen Putin
Landets ledande parti heter Georgisk dröm. Ett parti som grundades av landets rikaste person, oligarken Bidzina Ivanisjvili som alltid haft goda kontakter till den ryska och georgiska eliten. Trots att han inte har någon officiell post är det i praktiken han som styr landet.
Det senaste året har Ivanisjvili aktivt börjat montera ned landets demokrati för att i stället bygga upp ett auktoritärt styre som distanserar landet från väst till förmån för närmare relationer med Ryssland och Kina.
– Ivanisjvili vill införa samma modell som i Ryssland. Alltså ett enpartisystem där endast en lojal opposition tillåts verka, säger Nodi.
Det senaste beviset på att Georgien är på god väg mot en enpartistat är att regeringen tänker förbjuda landets tre största oppositionspartier.
Regeringen motiverar sina åtgärder med att den skyddar landet från partier som vill skapa kaos i samhället eller starta ett krig med Ryssland.
Utanför parlamentet står inte maktpartiets dröm om ett auktoritärt styre högt i kurs.
– Människor i min ålder är det här landets framtid. Och jag tycker inte att någon nästan 70-årig man vid namn Ivanisjvili ska få kontrollera mitt liv och min framtid, säger Lika.
Många bedömare varnar också för att utvecklingen närmar sig en punkt där demokratin inte längre kan återhämta sig.
Oppositionen ska förbjudas
Högst på listan över partier som regeringen vill förbjuda står det parti som leds av Tina Bokuchava.
Hennes parti Enade nationella rörelsen (UNM) grundades av den tidigare presidenten Micheil Saakasjvili, som sitter i fängelse sedan år 2021.
Bokuchava menar att regeringens mål är identiskt med Vladimir Putins: att förinta Georgien som ett självständigt, pro-europeiskt land för att kunna förvandla det till en rysk bakgård.
– Deras avsikt är att tysta alla kritiska röster. Men vi kommer alltid att hitta sätt att omorganisera och fortsätta vår kamp för Georgiens demokrati och frihet.
EU borde agera
Bokuchava önskar att de europeiska länderna skulle engagera sig mer i Georgiens öde.
Hon understryker att EU har flera effektiva verktyg för att agera. Hon nämner sanktioner mot Ivanisjvili och hans ekonomiska krets, men också visumstopp för de politiska ledarna.
– Det finns många konkreta och enkla instrument som EU kan och bör använda. Om det inte vore för en viss självbelåtenhet och oförmåga att enas.
Bokuchava pekar särskilt ut Ungerns premiärminister Viktor Orbán som blockerar många av de beslut som den georgiska oppositionen efterlyser. Också Orbán har monterat ned den ungerska demokratin samtidigt som han ökat samarbetet med Ryssland.
Bokuchava varnar också för att ifall EU misslyckas med att agera i Georgien, ger unionen Ryssland en strategisk seger i regionen helt gratis.
Domstolen inte oberoende
Ett annat oppositionsparti som regeringen vill förbjuda heter Lelo och leds av bankmannen Badri Japaridze.
Partiet beskriver sig som ett center-höger parti, med fokus på ekonomisk utveckling och europeisk integration.
Myndigheterna har länge kritiserat partiet och redan i somras grep myndigheterna Japaridze. Hans straff blev 75 dagar i fängelse.
Inte heller den här gången tror han att domstolen kommer att döma till hans fördel. I dagens Georgien är domstolarna inte oberoende.
– Statistiken talar för sig själv. Maktpartiet har vunnit exakt alla fall mot oppositionella som det har fört till domstolen. Det finns inga undantag, säger han.
Också Japaridze menar att regeringens mål är att skapa ett enpartisystem för att kunna stanna kvar vid makten så länge som möjligt.
Samtidigt är han övertygad om att det georgiska samhället aldrig kommer att tolerera diktatur.
– Jag har en stark tilltro till det georgiska folket. Vi har kämpat för vår självständighet i så många år. Och nu när vi står så nära vårt historiska mål att återigen bli en del av den europeiska familjen får vi helt enkelt inte låta denna möjlighet gå oss förbi.
Folket avgör allt
Utanför parlamentet har protesten blivit allt mer högljudd. Tills en man med en megafon uppmanar folk att börja röra på sig.
Varje kväll marscherar demonstranterna till en ny adress som polisen inte känner till. Den här gången har man valt ut Högsta domstolen som ligger några kvarter bort.
Alexander, en före detta diplomat, går med i tåget.
– Vi kämpar för vår europeiska framtid.
Studenten Tarike fyller i:
– Vår demokrati har redan fallit, och att protestera är det enda rätta.
Stämningen under marschen är fredlig men allvarlig.
– Jag är väldigt rädd för mitt lands framtid och övertygad om att vi befinner oss vid ett avgörande vägskäl. Det som sker nu är på allvar, och det handlar bokstavligen om liv och död, säger studenten Nikolaus.
Ryska marionetter bestämmer
Även statsvetaren Ghia Nodia anser att den verkliga oppositionen inte längre finns inom parlamentets väggar eftersom partierna är svaga.
– Det är civilsamhället och spontana krafter som står för motståndet, även om ett tydligt ledarskap saknas. Och så länge protesterna fortsätter visar det att folket inte har accepterat en autokratisk utveckling.
Lika betonar hur frustrerad hon är över att ”ryska marionetter” bestämmer över framtiden för hennes generation. Samtidigt är hon optimistisk och tänker fortsätta kämpa.
– Vi måste värna om vår självständighet och stå upp för vår självklara rätt att fritt uttrycka våra åsikter.
Väl framme vid Högsta domstolen skanderar demonstranterna de välkända kraven om nyval och att politiska fångar måste friges.
Kvällen avslutas med att folket skingras och att polisen griper en handfull demonstranter.