För en månad sedan fick Juuso Kiili från Åbo äntligen det glada beskedet han hade väntat på länge: myndigheterna bekräftade att han är pappa till sitt biologiska barn.
Då hade det gått ett år sedan barnet föddes.
– Det känns skönt att det är klart. Jag är lättad, säger Kiili.
Juuso Kiilis kamp för sitt faderskap har varit lång och ovanlig i Finland. Yle rapporterade om fallet första gången i våras.
Efter att Juuso Kiilis son föddes på fars dag i fjol försökte han erkänna sitt faderskap, men myndigheterna godkände inte det.
I folkbokföringen stod det i stället att pappan är en rysk man, som barnets mamma och Juuso Kiilis sambo Jenni Ahola varit gift med tidigare. Mannen hade dött fem år tidigare.
Lagen säger att kvinnans make automatiskt räknas som pappa till ett barn som föds inom äktenskap. Eftersom dödsattesten från Ryssland inte hade kommit fram, stod den avlidne ryska maken fortfarande kvar som registrerad pappa.
Det var här som familjens kamp började för att få Juuso Kiilis faderskap erkänt och mammans äktenskap upplöst.
En ovanlig och krånglig procedur
Det är ovanligt att den biologiska pappan inte kan få sitt faderskap bekräftat, det händer bara några få gånger per år i Finland.
Det säger Sanna Mustasaari, som är biträdande professor i familjerätt vid Östra Finlands universitet.
Juuso Kiilis fall var extra komplicerat. Först måste Egentliga Finlands tingsrätt upphäva faderskapet för den ryska mannen som stod i folkbokföringen. Därefter gjorde barnatillsyningsmannen en DNA-undersökning som bekräftade att Juuso Kiili är biologisk pappa till barnet. Slutligen kunde Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata registrera faderskapet.
Samtidigt hade familjen ett annat problem. Jenni Aholas äktenskap med den ryska mannen som dog 2019 behövde upplösas, så att de inte skulle råka ut för liknande problem igen.
På papperet kan det här verka enkelt, men för Kiili och Ahola var det långt ifrån så.
De behövde skaffa tiotals intyg och dokument på finska och ryska, översättningar, stämplar, besök på ambassaden och myndigheter, och sköta ärenden både i Finland och Ryssland.
– Att vänta på beslutet har varit tungt, att inte veta när något händer eller vad som händer. Det känns som att året bara har försvunnit, säger Kiili.
Jenni Ahola är förvånad över att familjen ändå har lyckats leva ett någorlunda normalt liv.
– Ingen kunde säga hur lång tid det skulle ta att ordna saker. Ibland har det blivit bakslag och det har känts som att inget kommer att förändras, oavsett vad vi gör, säger hon.
Dödsattesten blev ett hinder
Myndigheterna krävde den ursprungliga dödsattesten för att Jenni Ahola skulle kunna upplösa sitt äktenskap. Eftersom dödsattesten fanns kvar i Ryssland kunde Ahola inte leverera den.
Juuso Kiili och Jenni Ahola säger att myndighetens snäva inställning var en besvikelse.
Enligt Kiili ändrade dock Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata sin attityd efter att Yle publicerade sin artikel i april. Plötsligt tog myndigheten kontakt och erbjöd hjälp.
– Jag tror verkligen att utan Yles artikel skulle vi fortfarande kämpa med det här.
Maisa Gynther, chef för enheten för personkundservice vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, säger att Yles artikel i april inte påverkade handläggningen av ärendet. Enligt henne har myndighetens riktlinjer varit samma som förut.
Enligt Gynther har myndighetens krav på ryska dokument inte förändrats.
– Om det inte handlar om en situation som enligt lagen är omöjlig, ska den information som registreras baseras på originaldokumentet eller en tillförlitligt bestyrkt kopia av det.
Också Jenni Ahola upplever att myndighetens attityd ändrades under våren.
– De kontaktade oss ett par dagar efter att Yles artikel hade publicerats. I ett mejl skrev de att också en kopia av den ursprungliga dödsattesten skulle kunna godtas.
För några månader sedan lyckades Jenni Ahola äntligen få sitt äktenskap med den avlidne ryska mannen upplöst.
Livet har blivit enklare efter godkänt faderskap
Juuso Kiili och Jenni Ahola säger att de har blivit överraskade av alla meddelanden de fått från helt okända människor. Många har erbjudit sin hjälp.
– Responsen har bara varit positiv, säger Kiili.
Att Juuso Kiili för ett år sedan inte blev erkänd som sitt barns pappa har på många sätt försvårat familjens liv. De har till exempel inte kunnat sköta ärenden som kräver båda vårdnadshavares godkännande.
Jenni Ahola säger att livet har blivit mycket lättare sedan Juuso Kiili officiellt har blivit barnets pappa och vårdnadshavare.
– Nu kan han ta barnet till läkaren och boka tid på rådgivningen. Han kan teckna försäkringar för barnet, öppna ett bankkonto, vi kan ordna pass och barnet kan döpas. Allt har förändrats.
Artikeln är en översättning av Yle Turkus artikel ”Turkulaismies sai biologisen lapsensa isyyden vasta vuoden taistelun jälkeen: ”Päätöksen odottaminen on ollut raskasta”. Översättning av Pontus Nyqvist.