Inne i Maria Paavolas verkstad i Östermalm, Borgå, hänger sadlar prydligt på rad. I ett hörn av verkstaden står en arbetsbänk och verktygen hänger upphängda på väggen bakom. Säckar med ull ligger på golvet bakom bänken. Ullen används till att stoppa och fylla sadlarna.
Hästarna har alltid haft en central roll i Maria Paavolas liv. Som barn och tonåring red hon och hade sköthästar. Senare jobbade hon med att sälja diverse hästattiraljer.
Att hon en dag skulle börja jobba som sadelmakare fanns ändå inte på kartan.
– När jag sålde hästattiraljer var det många kunder som berättade att sadelmakarna stoppade fel, eller inte kunde stoppa sadlar. Det gick rykten om att de stoppade sadlarna med gamla strumpbyxor, och det gnälldes och klagades ständigt över sadelmakarna. Jag tänkte att ett sådant yrke skulle jag aldrig vilja ha.
Nu har Paavola drygt trettio års erfarenhet av att jobba som sadelmakare, varav tio på heltid.
Att hon trots allt blev sadelmakare har hon sin mormor att tacka för.
– Jag hittade ett brev som min mormor hade skrivit till mig när hon låg på canceravdelningen på 80-talet. I brevet stod det att jag alltid ska göra det jag tycker om, har passion och brinner för, och att jag ska tro på mig själv.
– Det var otroligt hur det hon skrivit gick rakt in hit, säger Paavola och visar på hjärtat.
Paavola berättar att trots att hon alltid älskat hästar har hon aldrig varit särskilt intresserad av att rida, istället vill hon gärna sköta om hästarna.
Det är roligt när man har lyckats och sadeln sitter som den ska. Ryttaren trivs och hästen börjar röra sig på ett mycket bättre sätt än förut. Det är mycket givande.
Maria Paavola
– Helst jobbar jag nära dem från marken. Mitt drömyrke som barn var sjukskötare, så jag har alltid velat sköta om någon. Nu får jag hjälpa och sköta hästar.
En dålig sadel kan leda till stora problem
I Finland är det bara en handfull människor som jobbar på heltid som sadelmakare, och det är ingen som jobbar med att tillverka sadlarna från grunden. Sadlarna importeras istället från utlandet, och sadelmakarna i Finland fokuserar på att reparera och stoppa om sadlar.
Att hitta rätt sorts sadel för en häst är inte alltid lätt. Alla hästar är unika och därför finns det inte en sadelmodell som passar alla, istället måste Paavola anpassa alla sadlar efter varje häst.
– Det vanligaste problemet är att hitta en lämplig sadel. I Finland är hästarna ganska breda och korta, och att få en sadel att matcha med det är inte det lättaste, säger Paavola.
Konsekvenserna av att använda en olämplig sadel eller sadelgjord kan i värsta fall bli förödande för hästen. Den kan få knölar i ryggen, ont i länd- och korsrygg, tappa musklerna eller så byggs musklerna inte upp på rätt sätt. Hästen kan även drabbas av kissing spine, vilket innebär att tornutskotten i ryggraden ligger för tätt eller överlappar varandra.
För att sadeln ska sitta så bra som möjligt behöver Paavola koncentrera sig noga när hon stoppar en sadel. Hon måste ha det tyst och lugnt omkring sig, och hon inte får vara för trött. Då blir det inte bra.
Ett givande jobb
Arbetet som sadelmakare är enligt Maria Paavola inte särskilt tungt fysiskt, men psykiskt kräver det ibland en hel del. Arbetsdagen är ofta lång och flera timmar spenderas i bilen på väg till och från olika stall.
Den här dagen bär det av mot Sibbo, där Paavola ska ta en titt på två av tävlingsryttaren Axel Lindbergs hästars sadlar. Lindberg och Paavola har samarbetat i många år och pratar avslappnat och vant med varandra.
– Vilken sadel har du använt mest på Lady, är det hopp- eller dressyrsadeln? frågar Paavola Lindberg medan hon känner på hästens muskler och rygg.
När Paavola vant smekt hästen Ladys rygg och känt på musklerna tar hon fram en böjbar mätsticka för att ta måtten på hästens rygg.
Lady har sedan tidigare en sadel som Paavola har anpassat, men det har gått flera månader sedan Paavola senast provade ut en sadel åt Lady. Nu har manken på Lady blivit både bredare och högre, och därför måste sadeln justeras och anpassas efter Ladys nya mått.
Paavola tar vant fram sina verktyg och skruvar på sadeln och anpassar den efter de nya måtten. När Axel Lindberg provrider Lady i hennes nygamla sadel är det bara glada miner på ridbanan.
– Nu lyfter hon fronten, säger Paavola glatt.
– Ja, det känns bättre nu, säger Lindberg.
Det här är den biten av jobbet som Paavola tycker allra mest om; när både kunden och hästen är nöjda.
– Det är roligt när man har lyckats och sadeln sitter som den ska. Ryttaren trivs och hästen börjar röra sig på ett mycket bättre sätt än förut. Det är mycket givande.