Det finns stora skillnader i antalet utryckningar och beredskapen hos de frivilliga brandkårerna i Egentliga Finland.
Välfärdsområdet har avtal med drygt sextio frivilliga brandkårer, vilket kostar cirka tio miljoner euro per år. Nu ska avtalen granskas för att spara pengar, vilket kan innebära att upp till 13 kårers avtal sägs upp.
Det finns 65 frivilliga brandkårer och 5 deltidsbrandkårer i Egentliga Finland i dag. Brandkårsnätet är det tätaste i Finland.
I granskningen bedöms uppdragsstatistik, beredskap och stationernas placering.
Trots att de avtalsbrandkårer som riskerar att läggas ner inte finns i den åboländska skärgården så är representanterna för skärgårdens avtalsbrandkårer som Yle Åboland talat med oroliga för framtiden för avtalsbrandkårer i landskapet.
”De frivilliga brandkårerna är väldigt kostnadseffektiva”
I Åbolands skärgård finns 13 frivilliga brandkårer. Jani Walldén, kårchef för Korpo FBK och Roy Färm, före detta kårchef och långvarig aktiv vid Korpo FBK ser risker med att avsluta samarbetet med flera frivilliga brandkårer, eftersom de har en viktig funktion i lokalsamhället.
– Alla frivilliga brandkårer är viktiga i sitt eget lokalsamhälle och det är också väldigt kostnadseffektiva tjänster. Det är mycket märkligt att välfärdsområdet vill spara på den här verksamheten, säger Färm.
Korpo FBK har mellan fyrtio och sextio uppdrag per år, ett trettiotal frivilliga och omkring tjugo juniorer, samt stödgrupper.
– Vi kan få larm som sträcker sig ända ut till Utö, så det är ett jättestort område. En stor del av våra uppdrag utförs med båt, våra brandbåtar är guld värda för oss, säger Walldén.
Även om det finns många frivilliga brandkårer i skärgården fyller alla brandkårer en funktion och FBK-grupperna samarbetar också mycket med varandra.
– Om vi får ett larm om en husbrand i exempelvis Korpo, kan det betyda att också frivilliga från Houtskär och Nagu FBK deltar i släckningsarbetet, säger Färm.
”Juniorerna ska bli de framtida brandmännen”
Det ekonomiska stödet från välfärdsområdet används bland annat till löner vid långa utryckningar, utbildningar och juniorverksamhet.
Färm sitter själv med i samarbetsorganet mellan räddningsverket och avtalsbrandkårerna i Egentliga Finland, där han representerar Åboland.
– De frivilliga brandkårerna är en otrolig resurs, med tanke på den allmänna beredskapen i samhället bör vi vara väldigt försiktiga med att avsluta dem, för det är inte så lätt att få tillbaka dem om de en gång avslutats, säger Färm.
Gällande frågan om det är rimligt att välfärdsområdet finansierar juniorverksamheten tycker både Färm och Walldén att det är viktigt att se på frågan ur ett längre perspektiv.
– Det är ju juniorerna som ska bli de framtida brandmännen, säger Färm.
– För några år sedan räknade vi att ungefär nittio procent av alla barn i Korpo skola var med i verksamheten. Vi lär ut viktig kunskap, det är viktigt att kunna släcka en brand hemma också, säger Walldén.
”Vi har också en stor skärgård österut och västerut vi bevakar”
Pontus Johansson, som är andra vice chef på Rosala FBK, tycker att alla frivilliga brandkårer behövs i skärgården.
– Jag tycker att små kårer som finns i periferin och bakom färjor behövs för att utryckningstiderna ska hållas. Det tar betydligt längre för ordinarie brandkår att ta sig ut från fastlandet än vad det tar för oss att komma på plats, säger Johansson.
På Rosala FBK finns i dag tio frivilliga som turas om att vara i beredskap och vid varje utryckning deltar mellan 2-4 personer. De vanligaste uppdragen gäller stormskador, husbränder och gräsbränder, men även olyckor och tillbud med fritidsbåtar.
Ungefär tio kilometer bort finns även Hitis FBK, men även om kårerna ligger nära varandra uppfyller båda kårerna en funktion, påpekar Johansson.
– Det är cirka tio kilometer mellan byarna och det kan ju låta som ganska lite, men det tar minst en kvart innan Hitis FBK är i Rosala. Det är inte bara uppdrag på våra öar vi bevakar utan vi har också en stor skärgård österut och västerut som hör till vårt utryckningsområde, säger Johansson.
Enligt Johansson är bidraget Rosala FBK får av välfärdsområdet viktigt för att verksamheten ska fungera. Skyddskläderna och bilen ägs av välfärdsområdet, men båten, brandstationen, en tankvagn, en traktorpump och annan utrustning ägs av Rosala FBK.
– Stödet från välfärdsområdet är helt avgörande för att vi ska kunna hålla utrustningen i skick. Men understödet används också för att göra nya anskaffningar, säger Johansson.
Granskningen väntas bli klar i december i år. Avtalen med brandkårerna kan tidigast avslutas i början av 2027, eftersom de har ett års uppsägningstid.