Det är varmt och trångt i Diktarhemmet, det bubblar i glasen och ett glatt och förväntansfullt sorl fyller salen.
Alldeles strax är det dags för avtäckningen av författaren Ulla-Lena Lundbergs porträtt, målat av den australiensisk-åländska konstnären Danelle Bergstrom.
Porträttet avslöjas – och ut bryter spontana applåder och skålar. Lundberg själv strålar som en sol.
– Det är stort att få sitt porträtt målat. Det finns tusentals foton av oss alla, men det som kommer att överleva är porträtten, konstaterar hon.
Törnskatan representerar Lundberg själv
Porträttet går i blått och vitt och rött, och Ulla-Lena Lundberg har själv haft en del att säga till om under arbetet med målningen.
På hennes vänstra hands ena finger sitter en fågel, en törnskata, som hon nödvändigtvis ville ha med i porträttet. Eller egentligen ville hon ha något lite mer uppseendeväckande.
– Jag frågade först konstnären om hon kan måla mig med vingar, men det gick inte. Då föreslog jag att hon skulle måla mig sittande i helfigur, så att man under bordet framför mig kunde se en sjöjungfrustjärt. Det gick hon inte heller med på.
Men Lundberg är nöjd också med törnskatan, en fågel som betyder väldigt mycket för henne. Hon säger att hon är född i ett törnskaterevir på Kökar, och har vuxit upp med törnskaterevir omkring sig.
– Man kan säga att den representerar mig på ett sätt som både är roligt och djupgående.
Enligt Lundberg är det utmärkande för en törnskata att den tror att den är mycket större än den egentligen är. Detsamma gäller också henne.
– Absolut. Jag tycker själv att jag är väldigt reslig, men sen när jag står bredvid nån som på riktigt är lång så ser jag ju skillnaden.
Dessutom lever törnskatan så som Lundberg själv skulle vilja leva: i skärgården på somrarna och resten av året i de torrare delarna av Afrika.
Färger från Kökar och Borgå
Den blå dräkten som Ulla-Lena Lundberg har på sig i porträttet är en del av en medeltidsdress som hon fick som gåva av Kökarborna då hon fyllde 70.
Den knallröda färgen kommer Lundberg alltid att se som ett minne från Borgå.
– Tänk på alla röda plank i Gamla stan och på Diktarhemmet! Det är väldigt roligt att tänka på det här röda just som Borgå.
Dessutom, tillägger hon, passar den röda färgen mycket bra för alla röda tak på Hamnö, den ö på Kökar där hon är född.
Och tillbaka till Åland går flyttlasset på våren. Ulla-Lena Lundberg flyttade in i Diktarhemmet i januari 2018, och nu tycker hon det är dags att sätta punkt för det här kapitlet i livet.
Det har varit en väldig fröjd att få bo här, ett verkligt privilegium, och det kommer säkert att kännas vemodigt, säger hon, men tycker att naturen har ordnat det väldigt klokt.
– När man inte riktigt orkar mera och det är för mycket, så börjar det kännas väldigt trevligt med en liten trerummare på första våningen i en liten stad utan branta backar och kullerstenar.
För Svenska Litteratursällskapet som förvaltar Diktarhemmet gäller det nu att hitta en ny invånare. Det officiella startskottet går på fredag, då SLS publicerar en annons i alla finlandssvenska tidningar där man efterlyser intresseanmälningar.
Det lönar sig ändå inte för vem som helst att skicka in en dylik.
– Den vi söker är en välmeriterad finlandssvensk författare, som har gjort en längre insats för den finlandssvenska litteraturen, säger SLS chefsjurist Jonas Lång.
Ansökningstiden är öppen till den sista januari, och efter det går en kommitté med medlemmar både från SLS och från Finlands svenska författareförening igenom ansökningarna, och beslutar vem som får flytta in i hedersbostaden.