Det har hänt mycket i det finländska samhället när det gäller acceptansen av sexuella minoriteter under de senaste 20 åren, men trots det drabbas den här gruppen oftare av psykisk ohälsa, som ångest och depression, än resten av befolkningen. Det här visar en ny studie från Åbo Akademi, där man tittat närmare på enkätsvar från fyra tillfällen mellan 2006 och 2022. Studien går att läsa i tidskriften Psychological Medicine.
Resultaten var förvånande, berättar Marianne Källström, universitetslärare och doktorand i psykologi vid Åbo Akademi.
– Eftersom situationen för sexuella minoriteter har förbättrats i samhället så antog vi att skillnaderna i mående skulle ha minskat, men det hade de inte. Sexuella minoriteter upplever i genomsnitt fortfarande mer nedstämdhet, depression och ångest, och dricker mer alkohol.
Att det är vanligare med ångest och depression bland hbtq-personer har ofta förklarats med den så kallade minoritetsstressteorin, som innebär att personer som tillhör en sexuell minoritet upplever en unik typ av stress som inte heterosexuella upplever.
Det kan till exempel handla om att man blir negativt bemött av personer i sin omgivning, eller att man är rädd för att bli dåligt behandlad på grund av sin sexuella läggning eller identitet. I studien märkte man även att depression och ångest har blivit vanligare också bland heterosexuella under de senaste 20 åren.
Annan typ av otrygghet i dag
Enligt Marianne Källström kan det finnas flera orsaker till att skillnaderna inte har minskat på samma sätt som man hade förväntat sig. En orsak kan vara att många förändringar, till exempel att tillåta samkönade äktenskap, har skett relativt nyligen.
– Trots att man kanske inte längre öppet utsätts för skällsord, blickar eller våld så kan känslor från tidigare erfarenheter leva kvar. Man kan inte heller säga att vi lever i ett samhälle där det anses vara helt irrelevant vad man har för sexuell läggning, så där finns det fortfarande arbete att göra, säger Källström.
Som exempel lyfter Källström fram då Pedersöre kommun 2024 beslutade att börja hissa prideflaggan. Beslutet väckte stort motstånd bland en del invånare, och enligt Källström illustrerar det här de motstridigheter som finns i samhället i dag. Å ena sidan kan beslutet att flagga ses som ett stort framsteg med tanke på acceptansen av sexuella minoriteter, men å andra sidan kan motståndet i kommunen väcka starka känslor för en del.
– Det kan finnas en annan typ av otrygghet och osäkerhet i dag i jämförelse med för några årtionden sedan.
Hur påverkar barndomen?
Enligt Marianne Källström skulle det också vara både intressant och viktigt att studera hur upplevelser i barndomen påverkar sexuella minoriteter senare i livet. Det är vanligt att personer som tillhör sexuella minoriteter redan som barn beter sig på ett sätt som inte stämmer överens med traditionella könsnormer, vilket kan påverka relationen till föräldrarna, säger Källström.
– Hur påverkar det samspelet om man har ett pojkbarn som beter sig väldigt typiskt flickigt? Det här är svåra saker att forska kring, men det verkar finnas något där som är värt att undersöka i framtiden.