I början av oktober kom beskedet att Etseri djurpark går i konkurs. Ett par veckor senare stängdes dörrarna för allmänheten och det såg dystert ut för djuren i djurparken.
– Utan föreningens ingripande hade avlivningen av djuren inletts den veckan, säger Tiina Sarkkinen, tidigare djurskötare i parken.
Föreningen Vieraile ja välität, bestående av tidigare anställda, köpte djurparkens markområden och fastigheter samt djur, maskiner och utrustning för en euro.
På det här sättet köpte man också mer tid.
– Om inte annat så har vi på det här sättet mer tid att flytta djuren till nya hem. Ifall det här är slutet för djurparken så är det det, men inte ska man döda friska djur på grund av människors dåliga ekonomiska beslut.
Med facit på hand kan man säga att pandaaffären blev en nitlott för djurparken och Sarkkinen är kritisk mot den tidigare djurparksledningen.
– På ett sätt är det skönt att bli av med den gamla ledningen, det fanns tecken på storhetsvansinne.
Donationer håller verksamheten igång
Nu är det alltså föreningen som sköter om parken och de cirka 150 djur som ännu finns kvar. Men för allmänheten är dörrarna fortfarande stängda, förutom då föreningen har ordnat några enstaka öppna dörrar-dagar.
Enligt föreningens styrelseordförande Marko Haapakoski känns det lite märkligt för såväl djuren som personalen när det är folktomt.
– Man märker nog att då människor rör sig här är djuren klart mer intresserade, säger han.
Njuter de mer av lugnet?
– Det är svårt att säga. De har ju ganska stora inhägnader så de kan gömma sig ifall de inte vill att folk stirrar på dem.
Utan biljettintäkter snurrar verksamheten på med hjälp av bidrag och donationer. Föreningen har råd att ha 2-3 anställda per dag, de övriga jobbar som frivilliga. Bland dem Sarkkinen och Haapakoski.
– Vi kör på med minimibudget och -bemanning, men ändå så att djuren har det bra, säger Haapakoski.
– Med väldigt liten arbetskraft sköter vi om djuren. Vi har djurskötare i toppklass som har stor kunskap och motivation, säger i sin tur Sarkkinen.
Vintertid ligger kostnaderna kring 60 000 euro i månaden. En del av maten till djuren har de fått av lokala jordbrukare, men trots det finns det löpande kostnader som löner och veterinärkostnader.
– Vi hoppas att folk som har sympati för djuren kan ge oss några euro. Det ger oss mer tid att hitta en permanent lösning, säger Sarkkinen.
Drömmen: djurparksstiftelse
Någon deadline för när de senast måste hitta någon efterträdare har de inte. Allt beror på hur länge pengarna räcker, men i något skede måste beslut fattas om att börja flytta bort djuren.
Men intresse för djurparken finns, säger Haapakoski.
– Vi har olika alternativ och vi hoppas att vi så snabbt som möjligt hittar någon som kan ta över.
För Sarkkinen skulle drömmen vara att en stiftelse skulle kunna grundas med hjälp av större donationer och att stiftelsen kunde ta över verksamheten.
– Med en stiftelse skulle verksamheten inte vara lika pengafixerad och verksamheten skulle kunna fokusera mera på miljöfostran och djurskydd.
Oavsett om det är en stiftelse eller någon annan som tar över så vill Sarkkinen att djurparken får en fortsättning.
– Det skulle vara viktigt för hela Etseri kommun att djurparken skulle komma på benen igen.