Den som besöker Lappfjärd under julen lägger snabbt märke till alla de ståtliga julkors som finns fastsatta i flaggstänger eller på uthusgavlar på var och varannan gård.
Lappfjärds julkors, gjorda i trä, har en svart stomme med formen av en snedställd kvadrat.
I dag är julkorsen försedda med ellampor som nuförtiden är nästan uteslutande röda och gröna. Färgerna är tagna från Lappfjärds folkdräkt. Lappfjärd är i dag den by där man juletid kan se mest julkors, både utomhus och inomhus.
Här har det snidats traditionella julkors i hundratals år. Vid just Lappfjärds folkhögskola har tillverkning av julkors bevisligen försiggått sedan 1947 och på så sätt har traditionen förts vidare till nya generationer. I dag har julkorsen blivit som ett varumärke för bygden, som skapar en speciell prägel i juletid.
It's a gubbars world
När vi besöker folkhögskolans slöjdsal en tisdag morgon är det full aktivitet. Vid de olika snickarbänkarna sitter några gubbar (ja, de är gubbar, mycket stolta sådana!) som stansar och filar, snickrar och målar eller spikar och drar kablar.
Stämningen påminner om det som i Österbotten benämns som pappadagis. Männen känner varandra utan och innan. Skämten flyger från bänk till bänk. Det skrattas och hojtas. Och det hjälps åt. Somliga är bättre på att snickra stommen medan andra är bättre på att dra elledningarna.
Mitt i rummet står Tommy Hemgård, stadigt som ett fyrtorn i ett böljande hav. Det är han som leder kursen, och det är också honom som man ska tala med om man vill veta mera om julkorsens sekellånga historia.
– Julkorstraditionen är urgammal. Redan under den hedniska tiden restes avkvistade träd med endast toppruskan kvar för att vid olika årshögtider skrämma bort onda andar, berättar han.
De avkvistade träden ersattes så småningom av kors i olika skepnader och storlekar. Korsen sattes upp på husgavlar eller -tak och senare också i flaggstänger.
– Först hade man äkta ljus i lyktor på korset, förklarar Herrgård. Lyktorna måste vinschas ner när de var utbrända. Men när ellamporna kom använde man dem. Dagens modell har man tagit från ett gammalt kors från 1800-talet. Det har förminskats lite så att det är lite lättare att sätta upp det.
– På femtiotalet började man sedan att tillverka mindra julkors för att sätta i fönstren. Och de har fått spridning över hela världen. De som har släktingar i förskingringen skickar Lappfjärds julkors dit, berättar Hemgård.
Många seder och bruk
Tommy Hemgård vet också mera om korsens symbolik. Snickerierna inom kvadraten i mitten av korset efterliknar solstrålar. Och tofsarna, som förr gjordes i granris, symboliserar naturens pånyttfödelse.
– Ju större tofsarna var desto större skördar skulle bönderna få. Om en tofs föll ner trodde man att någon i släkten skulle dö under det kommande året.
Kurt Lillhannus som sitter vid en arbetsbänk och bearbetar en stråle av ett julkors med ett slippapper berättar om några seder till:
– Traditionen säger att när julkorset är uppe på taket över julen och någon dör i huset ska julkorset tas ner och läggas på bockar på gården vänd mot kyrkan. Och om någon dör under året i huset eller på gården sätter man inte överhuvudtaget upp julkorset, för att hedra de avlidna.
Mängden av de olika berättelserna, seden och skrock berättar också om att det är en tradition med många år på nacken vi har att göra med. Det finns ingenting som lämnas åt slumpen när det gäller hanteringen av korset.
Har man gått och satt upp rätt så många julkors under julaftonen kan man vara rätt så rund under fötterna innan sista korset är uppsatt.
Alf Fröberg
Alf Fröberg påpekar för oss hur viktigt det är att korsen reses och firas ned på de rätta dagarna.
– Först på julafton sätter man upp korsen och tänder dem. Lamporna släcks sedan på tjugondag Knut, den 13 januari, och korset tas ned på fastlagstisdagen.
– Det är också viktigt att korsen riktas mot kyrkan, inflikar Bengt Klockars. Det är traditionen och det är viktigt. Jag vet inte hur hårt man håller fast vid traditionen i dag men så var det förr, att det var vänt mot kyrkan, för att klara sig mot onda andar och sådana saker.
Han berättar också att julkorsen som finns på hus eller uthus ska helst vara ovanför taket. Så att de syns.
Sagolandet
Senast på julaftonen lyses sedan hela Lappfjärd, och grannorterna för den delen, upp av otaliga kors. De stora korsen räknas i många tiotal och de mindre korsen som finns i fönstren går inte ens att räkna. Därför vill Kurt Lillhannus ännu ge ett tips för mellandagarna: man kan åka på julkorssafari till Lappfärd.
– Jag hade en bekant från Seinäjoki, hans barn sade alltid: Pappa ska vi fara till Lappfjärd igen? Till det där sagolandet!
