Bakom studien Kielimentori-ohjelma kaksikielisessä terveyskeskuksessa (Språkmentorprogrammet i en tvåspråkig hälsocentral) står medicine licentiat Tanja Eriksson, som själv arbetat länge som läkare vid en tvåspråkig hälsocentral i Vasa och sett problemen på nära håll.
– Jag har märkt hur viktigt det är att bemöta patienter på deras eget modersmål. Samtidigt har det varit en enorm läkarbrist. Så tanken föddes: hur skulle vi kunna stödja läkare att komma hit och jobba, och få stöd med språket? säger hon.
Lösningen blev ett språkmentorprogram. Tre pensionerade, tvåspråkiga läkare fungerade som mentorer för 14 läkare som antingen hade finska som modersmål eller kom från länder utanför Norden.
Mentorerna deltog digitalt i patientmöten – med patientens godkännande – och gav sedan individuell feedback på läkarens språkanvändning. Programmet kompletterades med gruppträffar för läkarna där man använde dramaövningar och diskuterade patientfall för att öva upp den sociala och icke-medicinska svenskan.
– Det är viktigt att på mottagningen kunna prata med patienter om icke-medicinska saker, om livet och hur det är. Inte bara medicinska termer, säger Eriksson.
”Man blir förstådd ändå”
Studien gjordes i Vasa mellan 2019 och 2021 med positiva resultat. Programmet sänkte inte bara tröskeln för de 14 läkare som deltog i undersökningen att använda svenska, utan skapade också en trygg miljö där det var tillåtet att göra fel.
En av de viktigaste insikterna var att språket inte behöver vara perfekt för att kommunikationen ska fungera.
– Specialiserande läkare som var med i programmet berättade att om man inte kommer ihåg något ord så säger man det på finska och ändå blir man förstådd, säger Eriksson.
Det stärkte läkarnas självförtroende och bidrog till att se tvåspråkigheten som en möjlighet snarare än ett hinder.
Verktyg för chefer och andra yrkesgrupper
Forskningen ger konkreta verktyg till chefer för att bättre förstå vad tvåspråkighet i vården innebär och hur personalen kan stöttas, både vid rekryteringen och i det dagliga arbetet.
Enligt Eriksson har cheferna vid Österbottens välfärdsområde varit positiva och sett programmet som ett konstruktivt sätt att hantera den långvariga läkarbristen.
Hon tror också att modellen lätt kan anpassas för andra yrkesgrupper och arbetsplatser.
– När jag har pratat om det på olika utbildningsdagar och kongresser så har jag fått mycket frågor och kommentarer kring just det här, att det här skulle vi kunna ha hos oss, säger Eriksson.