En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.
I september 2025 drar en mediestorm över Vasa Sports juniorförening. Föreningen har trappat upp insatserna och delat upp elvaåringarna i nivålag. Föräldrar märker hur stressen och obehaget ökar hos vissa barn.
Flera föräldrar upplever att historien upprepar sig själv. Det är inte första gången Sport försöker höja nivån genom liknande lösningar. Enligt föräldrarna har det varje gång lett till medlemstapp som tvingat föreningen att backa.
Det många reagerar särskilt på denna gång är att föreningens ledning inte verkar vilja diskutera.
Hur får man en idrottsförening att växa? Eller snarare, hur får man den att sluta krympa?
Då hockeysäsongen drar igång hösten 2025 ska Vasa Sports elvaåringar delas upp i ett tävlingslag och ett utmanarlag.
Motsvarande indelningar är vanliga i idrottsföreningar. Av 61 föreningar som svarat på Svenska Yles enkät om barnidrott är det bara tre som svarar att inte delar in barnen i nivågrupper.
– Det är många som demoniserar det, och säger att man inte borde göra så här. Men det finns bättre och sämre erfarenheter. Vi tror att vi har en bra modell, säger Jukka Leino, verksamhetsledare på Vasa Juniorsport.
Men tidig indelning är något som både idrottsförbund och forskare varnar för.
Svenska Yle granskar junioridrotten i serien Slut på leken på Yle Arenan. I slutet av artikeln kan du dela med dig av egna junioridrottserfarenheter.
Då modellen presenteras är vissa föräldrar i Vasa Sport skeptiska. Tids nog ska diskussionen bli mer högljudd. Men redan våren 2025 häpnar en del föräldrar då Jukka Leino förklarar att föreningen är medveten om att det här kan leda till att vissa barn slutar.
– Då man förnyar finns det alltid risken att någon lyfter händerna och säger, det här är inte för mig, säger Leino.
Men Vasa Sports juniorförening känner sig tvingad att agera.
– Som det är nu funkar det inte. Vi måste försöka göra något annorlunda.
Det bästa med ishockey enligt Vasa Sports U12-spelare:
”Svagare tävlingskultur i Vasa”
Problemet som Vasa Sport försöker lösa är att för många hockeyjuniorer slutar för tidigt. Av de som blir kvar söker sig de mest lovande till större hockeystäder i jakt på bättre möjligheter.
Om Sport lyckas höja sin nivå, kanske fler ser Vasa som rätt alternativ i framtiden. Jukka Leino hoppas att nivåindelningen ska leda till tävling, som sporrar fler barn att utvecklas.
– Det här kan låta bryskt. Men som jag ser det har det saknats pur tävlingsinstinkt i Vasa. Då jag tidigare var innebandytränare och flyttade hit från Björneborg, fick jag lov att sänka kravnivåerna. Unga i Vasa hade inte klarat av det som unga i Björneborg klarade av.
Många av juniorerna har stora drömmar:
Våren 2025 är det många i Sports U12 som trivs med ishockeyn. Nu gäller det bara för föreningen att förvalta den ivern.
I jakt på fler aktiva barn bestämmer sig föreningen för en metod som riskerar få många barn att sluta. Det här har också flera av spelarnas föräldrar reagerat på.
Inga av de kritiska föräldrarna vill ställa upp med namn. De säger att de vill skydda sina barn från uppmärksamheten, eller tror att barnen kan missgynnas i laget om de själva är öppet kritiska.
En smärtpunkt är kostnaderna. I det nya systemet är det marginellt billigare att spela i utmanarlaget. Men sett på ett helt år är istiden betydligt mindre. Orättvist, anser flera föräldrar.
Nivåindelningar kritiseras av flera olika orsaker. Det är stressande att förväntas prestera under risken att bli bortvald.
Det är nedslående att bli bortvald. Så pass nedslående att det kan få barnen att sluta idrotta.
Talangforskare: Föreningarna överskattar sin betydelse
Tommy Lundberg, docent i fysiologi på Karolinska institutet har forskat inom idrottens talangutveckling. Hans råd till idrottsföreningarna är tydligt: skjut allvaret på framtiden.
– Jag tror att man borde fokusera på saker som att barn och ungdomar upplever att idrotten är rolig, att man känner sig kompetent och utvecklas. Det är avgörande för att man ska tycka att det är kul och vilja fortsätta.
Det betyder ändå inte att lika barn leker bäst.
– Det är bra om det ibland är ganska svårt. Det lär man sig mycket av. Men du behöver också få känna att du lyckas.
Och enligt Lundberg finns det sociala fördelar med att ha alla barn i samma grupp.
– Då är det bättre att ha lite mer fingertoppskänsla, flytta spelare under träningen, göra tillfälliga indelningar. Då får alla känna samhörigheten i en grupp och att man är lika mycket del av laget.
Föreningarna överskattar sin roll i att fostra framtida talanger, menar Lundberg. Idrottare som gått långt betonar ofta sin egen inre glöd och vilja att träna som nyckeln till framgång.
– För föreningarna är det viktigare att inte sätta ut en massa hinder som får barn att sluta. Men ändå se till att det finns goda utvecklingsmöjligheter. Det tror jag är ett bättre sätt, så att så många som möjligt får chansen att utvecklas till högsta nivån.
Pressen ökar hos en del spelare
Finlands ishockeyförbund är med i Olympiska kommitténs försök att jobba fram en ny riktning för barnidrotten. Bland målsättningarna nämns att barnidrotten ska vara barncentrerad.
Som en del av detta arbete har ishockeyförbundet tagit fram rekommendationer för hur en nivåindelning borde göras. Där står bland annat att lagen ska ges likvärdiga resurser, blandas ofta och att kategoriserande lagnamn, som tävlings- och utmanarlag, bör undvikas.
Vid selekteringar får barnen som just då är bäst på att utöva idrotten ofta mer resurser. Men barn växer och utvecklas i olika takt, vilket ger tillfälliga försprång.
Vasa Sport hoppas undvika problem genom att omvärdera spelarna ofta. De betygsätts och kan flyttas mellan lagen flera gånger per år. Tanken är också att lagen ska ha samma tränare.
– Vi vet att talang är föränderligt. Om vi tar en tolvåring som är snabbare än de andra, kan det gott hända att han tappar försprånget då han når puberteten. Därför vill vi i vår modell fokusera på motivation, säger Jukka Leino.
Spelarna som befinner sig på gränsen mellan grupperna och känner stress, har de dragit det kortaste strået i hela processen?
– Om en spelare som är på gränsen siktar mot den högre nivån är det säkert stressande. Det tvivlar jag inte på. Men om vi väger det mot att vi kan diskutera med spelaren och berätta vad den bör fokusera på, så tycker vi att det väger lite tyngre än stressen, säger Leino.
Ju tidigare selektering, desto tidigare slutar många
I ishockeyförbundets rekommendationer kan man läsa att tidig specialisering leder till att barn tappar motivationen och slutar.
Svenska Yles granskning visar samma sak. Då vi frågar landets idrottsföreningar hur många aktiva de har per åldersgrupp, syns en tydlig trend. Ju tidigare en förening inför nivåindelning, alltså delar upp barnen i grupp enligt förmåga, desto tidigare lämnar barnen föreningen.
Medlemstappet sker med ungefär ett års fördröjning. I föreningar där indelningen görs vid 8 års ålder försvinner många barn vid 9 år. Om föreningen väntar tills barnen är 12 vänder medlemsantalet nedåt vid 13 år.
Över hälften av de elitsatsande elvaåringarna ägnar mer än tio timmar åt sin sport varje vecka. Det visar svaren från 60 idrottsföreningar som besvarat vår enkät
Men bara en av tre fjortonåringar i Finland ägnar sig åt någon som helst ledd idrott, visar färska uppgifter från THL.
Att öka träningsmängderna och allvaret tidigt kan leda till problem, enligt forskaren Tommy Lundberg.
– Vi har gått mot en mer professionaliserad barnidrott som erbjuder väldigt mycket träning, det leder ofta till tidigare specialisering mot en enskild idrott. Det ökar risken för skador, ökad press och stress och tidig selektering och ett stort fokus på att snabbt accelerera prestationerna.
I Vasa Sports U12 säger spelare i båda lagen att träningarna nu präglas av mer allvar.
Men både tränare, föräldrar och spelare konstaterar att många i det vita utmanarlaget utvecklats och sporrats via förändringen.
Under hösten har stämningen i föreningen tidvis varit infekterad. Föräldrar säger att de tidigare bjöds in för att diskutera förändringar. Nu har föreningens verksamhet blivit mer toppstyrd.
– Föräldrarnas roll har inte varit att delta i planeringen. Vi presenterade modellen och de gavs möjlighet att kommentera. Vi har försökt lyssna. Men är det föräldrarnas uppgift att vara med och bestämma i föreningen, frågar Leino.
Han önskar ändå att han hade lyckats bättre med kommunikationen.
– Jag borde skött det bättre. Det här handlar inte om att vi har bråttom att utveckla spetsen. För om vi gör det blir vi utan spelare. Vi vill ha bredd, och ur bredden vill vi utveckla kvalitet.
Flera av föräldrarna vi talar med upprepar samma sak: det föreningen säger och gör är två olika saker. Vasa Sport har testat liknande nivåindelningar tidigare och enligt föräldrarna har det länge hört till föreningens kultur att satsa på de duktigaste.
Då barnen värderas och kategoriseras känner de sig ojämlikt behandlade.
Vasa Sports juniorförening har ändå dragit viss lärdom av kritiken. Lagen kallas numera röda och vita laget, inte tävlings- och utmanarlaget. Då vårsäsongen drar igång kommer flera ändringar att göras.
Enligt Leino är det största att man ökar trafiken mellan lagen. Spelare som är på gränsen kommer att alternera mellan båda lagen med två veckors mellanrum.
– Vi tänker att de ska sporras av utmaningen i det röda laget. Men oftare få känna att de lyckas i det vita laget.
Än så länge syns inget större bortfall i U12-laget.
– Vi trodde att det här till en början skulle leda till att fler slutade. Men än så länge motsvarar gruppstorleken hur det sett ut tidigare år, säger Leino.