Idrottsföreningar säger att de uppmuntrar sina juniorer att utöva flera idrotter, men i praktiken gör föreningarna det svårt för barn som vill idrotta mångsidigt, trots att de är medvetna om fördelarna.
Samma föreningar som säger att de uppmuntrar eller tillåter 11-åringar att träna andra idrotter håller kring tio timmar och i ett fall uppemot 20 timmar träning i veckan.
Det här visar en enkät som Svenska Yle skickat ut till landets största finsk- och svenskspråkiga idrottsföreningar.
Över hälften av de elitsatsande elvaåringarna ägnar mer än tio timmar åt att träna sin sport varje vecka. Dessutom tillkommer tävlingar och läger.
Svenska Yle granskar junioridrotten i serien Slut på leken på Yle Arenan. I slutet av artikeln kan du dela med dig av egna junioridrottserfarenheter.
Ersättande träning erbjuds
Fotbollsföreningen Käpylän Pallo, Käpa, vill locka till sig ambitiösa juniorer och hjälpa dem att nå en proffskarriär.
Käpa tillåter att deras fotbollsspelare kombinerar flera idrotter, berättar Andreas Wahlstedt, en av föreningens ansvariga juniortränare.
– Det är hundra procent möjligt. Vi har till exempel en B-junior som emellanåt är borta för att spela darts på hög nivå, säger Wahlstedt.
Föreningen vill däremot inte att träningen i andra sporter sker på fotbollens bekostnad. Juniorer som går miste om träningar för sina andra idrotters skull erbjuds ersättande träningar.
– Så att du inte plötsligt tappar 30 procent av fotbollen under en vecka. Men samtidigt gäller det att vara stöttande.
Föreningarna tävlar om barnens tid
Då Svenska Yle frågar föreningarna vad de kräver av sina elitsatsande juniorer, återkommer de ofta till tid och engagemang.
”Vi förväntas oss deltagande i tre till fyra kvällsträningar i veckan. Morgonträningarna är frivilliga, de flesta deltar inte i dem. Vi önskar att föräldrarna tajmar sin semester enligt FM-seriens schema om det är möjligt”, skriver Espoo Basket Team ry.
Bland fotbollsföreningarna i Finland finns det en utbredd uppfattning om att aspirerande fotbollsspelare behöver mycket träning i sin sport.
”Barn och unga som siktar mot elitidrott ska aldrig höra att de tränar för mycket. De här spelarna behöver få så mycket speltid och matcher som möjligt”, skriver Tikkurilan Palloseura.
Föreningarna talar mot sig själva
Många föreningar talar mot sig själva då de lägger schemat för sina juniorer, säger Tommy Lundberg, docent i fysiologi. I praktiken blir det ingen tid över för andra idrotter. Det här blir också tydligt i vår enkät.
– Det är ett problem i dag. För nästan alla föreningar säger att de inte hindrar någon från att delta i andra idrotter. Däremot ser vi mycket passiva hinder, till exempel att man erbjuder väldigt mycket träning.
Ensidig idrott kan leda till fler idrottsskador. Andreas Wahlstedt berättar att Käpa bestämt sig för att mäta barnens längd regelbundet, då kan träningen anpassas under perioder då risken för skador är högre.
– Vi tar bort en vanlig fotbollsträning vid längdspurter för att inte överbelasta rygg och ben, i stället får man jobba med fystränaren.
Men det handlar inte bara om att förebygga skador. Det finns ett samband mellan mångsidigt idrottande och framgång.
Fördelar med flera idrotter
De som utövat flera idrotter som unga är överrepresenterade bland dem som når världseliten.
Det kan bero på flera olika saker, förklarar Tommy Lundberg. Som att barn som idrottar mångsidigt utvecklar bättre motorik. Eller att barn som har fallenhet för idrott vill testa många sporter. Eller att barn som idrottar mångsidigt undviker att bränna ut sig i talangprogram.
– Det är sannolikt inte en enda faktor, utan flera saker som tillsammans förklarar varför de senare är överrepresenterade på elitnivå, säger Lundberg.
Han tror att mångsidigt idrottande kan vara en väg framåt för Finland, både i fråga om att utveckla bredd- och elitidrott.
– Man måste göra någonting lite bättre än länder med större resurser eller befolkning, till exempel att ha en väldigt sund barn- och ungdomsmiljö som ger dem som vill chansen att utvecklas i goda idrottsmiljöer.
Många föreningar överskattar sin roll i att fostra framtida talanger, menar Lundberg. Det bästa vore om föreningarna erbjöd kvalitativ träning som så många som möjligt fick ta del av.
Får barnen givande och mångsidig träning som unga är resten upp till dem själva, säger Christian Ruuttu, talangscout för NHL-klubben Los Angeles Kings. Hans jobb är att hitta de mest lovande hockeytalangerna i Europa för sin klubbs räkning.
– Det är viktigt att de unga har ett eget driv, att det inte är föräldrarna som driver. Att de vill träna mer, utanför sina egna träningar.
Ruuttu hade en lång spelarkarriär i Nordamerika och etablerade sig i NHL under en tid då få finländare nådde hit.
– Jag och Jari Kurri diskuterade saken och kom fram till att vi hade olika vägar till NHL. Det vi hade gemensamt var frusna tår efter alla timmar av spel utomhus.
Men om det ska finnas tid för spontanidrott, behöver föreningarna tänka över hur mycket tid de kräver av barnen.
Kan färre träningar ge bättre och friskare idrottare?
I början av januari utlyste ishockeyföreningen Frölunda HC från Göteborg sin nya juniormodell. De drar ned på antalet ledda isträningar, för att istället låta barnen träna andra sporter eller spela på eget initiativ.
Föreningens fria istider ökar. Men det kommer ingen kallelse, och där finns ingen tränare som säger åt barnen vad de ska göra.
– Vi har känt att miljön är stressig redan i tidiga åldrar. Vi tror att om man testar idrotter och varierar sin träning i unga år, kan det också vara rätt väg för att nå en potentiell elitkarriär, även om det inte är det viktigaste i den här åldern, säger Mikael Ström, utvecklingschef på Frölunda HC.
Frölunda HC är en av Sveriges största och mest framgångsrika hockeyklubbar. I Göteborg är intresset för att spela i deras lag stort. Men som en del av den nya strategin vill man att lovande spelare stannar i sina lokala föreningar längre. Där är tidsanvändningen också ett argument.
– Vi tror det är bättre att vara kvar i sin moderförening så länge som möjligt. Spela med sina kompisar där man bor, nära skolan. Vi tror att det är bättre än att åka bil förbi en eller två ishallar för att träna hos oss.
Vi slutar där vi börjar, med fotbollen. Lars Mosander har en lång bakgrund inom den finländska spelar- och tränarutvecklingen. Han tror att samma principer som Frölunda valt att följa, också kunde fungera i fotboll.
– Frölundas initiativ är spännande. Suveränt om det leder till att barn spelar mer på fritiden, säger Mosander.
Mosander menar att barnen skulle gagnas av mer spelträning. Hans förslag är att samla barn och unga från samma stadsdel och låta dem spela mot varandra regelbundet.
– Vissa barn spelar bara fotboll då de har träning och där är det vanligt med övningar som egentligen inte korrelerar med hur fotboll spelas.
Barnen borde röra på sig mer, konstaterar Mosander. Men de behöver inte nödvändigtvis fler träningar med sina lag.
– Föräldrarna är alldeles för ängsliga gällande belastningen om de menar att två eller tre träningar i veckan är för mycket. Barn som spelar på gården kan hålla på nästan hur länge som helst, då de får göra det på sina egna villkor.
Korrigerad 3.3.2026 klockan 11.08: I en tidigare version av artikeln påstods felaktigt att Espoo Basket Team förutsätter deltagande i tre morgonträningar och fyra kvällsträningar i veckan av elitsatsande juniorer. Föreningen erbjuder så här många träningar i veckan, och förutsätter deltagande i tre till fyra kvällsträningar i veckan.