I våras blev det uppenbart att Maria Svenssons pappa behövde utomstående vård. Det hade gått fem år sedan han insjuknade i alzheimer och hans förmågor hade märkbart försvagats.
Marias mamma Ulla-Stina Henricson, som hittills skött honom hemma, var väldigt trött. Ett utlåtande från en privat läkare slog fast att mannen behövde ett nytt boende med vård dygnet runt.
Väntetiden för en vårdplats i Helsingfors blev tre och en halv månad, eller 112 dagar. Det här är mer än de tre månader det enligt lagen ska få ta.
En sådan väntan känns väldigt tung för de anhöriga, säger Maria Svensson.
– Man skulle önska att det inte var så då allt redan är konstaterat. Behovet är väldigt stort och de närstående är trötta. Man har redan en längre tid kämpat både med olika tankar och med det praktiska arbetet att hjälpa den som behöver vård. Man är redan vid slutlinjen av vad man klarar av.
Svensson säger att hon förstår att man inte kan få en plats direkt, men önskar att väntetiden kunde begränsas till exempelvis en månad.
– Jag förstår att det är en resursfråga, men slutligen är det också en politisk prioriteringsfråga. Platser och personal borde utökas, man borde kunna ha råd att hålla någon plats tom hela tiden, säger Svensson.
Marias mamma, Ulla-Stina Henricson, säger att hon fått återhämta sig efter händelserna det senaste halvåret.
Nu har det handlat om att börja anpassa sig efter den nya boendesituationen, både för egen del, men i synnerhet för makens del.
– Det är ju en emotionell process i hög grad. Jag fick stöd av mina döttrar som sade att jag var slut efter en längre tid av störd nattsömn, säger Henricson.
Tidigare själv chef över vården
Ulla-Stina Henricson har själv tidigare under sitt arbetsliv varit chef för en socialcentral i Helsingfors och därmed ansvarig för en del av äldreomsorgen.
Vad önskar hon av dagens vård?
– Framför allt att det ska finnas tillräckligt med vårdplatser. Vad är ett akut behov när det gäller äldreomsorg och hur ska man definiera det?
Henricson vill också framhålla att det är viktigt att på olika sätt stödja de anhöriga redan tidigt i processen.
Vill bo närmare sin man
Efter att familjen fick en vårdplats för Henricsons man har många nya frågor dykt upp. En viktig aspekt är betydelsen av att det nya boendet ligger förhållandevis nära den närmast anhöriga, säger Ulla-Stina Henricson.
– Om jag bara bodde närmare! Nu tar jag först buss, sedan metro och ytterligare en buss – totalt närmare en timmes resande.
Ulla-Stina Henricson anser att en lösning skulle kunna vara ett utbud av hyreslägenheter i anslutning till vårdhemmet.
Dottern Maria Svensson håller med.
– Det är viktigt att kunna ha den man delat livet med i 60 år i närheten.
Helhetssyn på att åldras
Maria Svensson önskar att beslutsfattare överlag kunde fundera mer på vad den äldre faktiskt behöver för att få några bra år i livets slutskede.
Hon efterlyser ett nytänkande inom demensvården, med en helhetssyn på att vara gammal och sjuk.
– Hur ser närmiljön ut där man bor, vilka rekreationsmöjligheter finns det nära boendet, hur går det att som anhörig bo nära och kunna dela en del av vardagen?
Svensson ser likheter med förändringar inom barnomsorgen.
– Jag skulle vilja se lite mer av samma utveckling som då den offentliga dagvården blev en självklarhet i vårt samhälle. Att mer utgå från den vårdades behov, säger Svensson.
Staden: Svårt med svenska platser
Jenny Stenvall är ledande socialarbetare på Helsingfors stad och arbetar med att fördela vårdplatser för äldre i behov av vård.
Hon konstaterar att staden strävar efter att en plats ska ordna sig inom tre månader, men att det periodvis inte lyckas.
– Staden gör sitt yttersta och försöker i utmanande situationer köpa alla möjliga svenskspråkiga platser. Men de finns inte att få, de privata vårdföretagen har inte alltid att erbjuda, säger Stenvall.
Brist på svenskspråkig personal kan inverka på hur många platser vårdgivarna har att erbjuda, tror Stenvall.
– Men det går i vågor. Kösituationen har nu gått åt ett bättre håll, men för en tid sedan var den ganska utmanande.
Hur länge det tar att få en plats beror också på vilket hjälpbehov den sökande har och på vilka platser som råkar bli lediga.
Vård i en annan familj
Jenny Stenvall säger att staden numera kan erbjuda familjevård som en relativt ny serviceform i Helsingfors.
Hon berättar att det handlar om personer som har utbildat sig till familjevårdare och som öppnat sina hem för klienter som kan övernatta där några dagar eller en vecka.
– I andra fall kan familjevårdare besöka klienter i deras eget hem, umgås och hjälpa med vardagliga sysslor, säger Stenvall.
För att få information om tjänsterna i Helsingfors kan man börja med att kontakta Seniorinfo. De svarar också på svenska.
Hur kommenterar ni långa sträckor för besökare till vårdhem i Helsingfors?
– Överlag är avstånden ändå relativt rimliga. I andra välfärdsområden kan sträckorna vara mycket längre, säger Jenny Stenvall.
Finns det möjligheter för den närmast anhöriga att bo nära vårdhemmet i en hyreslägenhet?
– Staden har inga sådana lägenheter att hyra ut, men privata vårdföretag har i samband med sina gruppboenden bostäder som de hyr ut. Det är inte kopplat till att staden köper platser, men var och en kan ju fundera på den möjligheten, säger Stenvall.
Hon vill också lyfta fram ett annat sätt för par att få leva tillsammans.
– Det finns möjlighet för maken/makan att flytta tillsammans med den vårdbehövande till en vårdplats, om båda vill det. En del väljer att göra så. Samma kötid på maximalt tre månader gäller, grunderna för att få platsen är de samma, säger Jenny Stenvall.