Svenska Yle rapporterade om en disponent i Helsingfors som förskingrat en miljon euro från nästan 20 husbolag. Det här gjorde han genom att föra över pengar från husbolagens konton till disponentbolagets konto och dolde det genom falska fakturor som han själv godkände.
Disponentförbundets jurist Kristel Pynnönen Andersson säger att fallet är exceptionellt med tanke på hur länge det pågick och hur mycket pengar det handlade om.
– Om det inte existerar en viss kontroll över de här uppdragen, så finns det tyvärr en risk att sådant här kan fortgå länge och det kan handla om större summor, säger Pynnönen.
Pynnönen påpekar att det inte finns någon utomstående övervakning över disponenter, utan i första hand är det husbolagets styrelse som har möjlighet att upptäcka missbruk och ingripa.
Hon vill ändå inte att styrelserna ska bli oroliga för att behöva specialkunskaper i sitt uppdrag.
– Problemet är att om det finns någon som verkligen vill göra sig skyldig till ett brott så kan de i värsta fall vara så skickliga att det kan vara jättesvårt att få grepp om dem.
Styrelsen måste vara aktiv
Kristel Pynnönen Andersson uppmanar var och en att fundera på hur man för egen del kan minska risken för att missbruk sker i ens eget husbolag.
Enligt Pynnönen finns det för tillfället en stor problematik kring falska och felaktiga fakturor. Riskerna blir större om en och samma person tar emot fakturan, godkänner den och betalar den.
När man väljer en disponentbyrå lönar det sig att kolla hur de behandlar fakturor, säger Pynnönen.
– Så att vi har en process där fakturan går genom ett flertal händer och ögon som tittar på den, säger Pynnönen.
Mindre disponentföretag har inte samma möjligheter, och då bör själva styrelsen ta en större roll, säger Pynnönen. Det kan börja med att man förundrar sig över en faktura.
– Ordförande i husbolagsstyrelsen kan till exempel ha rollen att godkänna en faktura, och sedan är det disponenten som för den till betalning.
Branschen vill ha mer övervakning
Under årens lopp har det diskuterats om lagen borde kräva vissa baskunskaper av disponenter, vilket Pynnönen själv välkomnar.
Disponentförbundet har försökt förbättra branschens rykte, bland annat genom att ha etiska regler och bygga upp ett förnyat certifieringssystem som startar nästa år.
Certifieringen innebär att ett företag kollar igenom disponentbyråns processer och ser till att disponenten uppfyller vissa kompetenskrav.
– Att det inte skulle vara helt i branschens egna händer, utan att vi har en utomstående part som gör kontroller för att uppnå en viss kvalitet, säger Pynnönen.
Det handlar till exempel om att disponenter behöver ha en reservplan vid sjukdom, så att någon sköter jobbet och ser till att fakturor inte blir obetalda.
I nuläget finns det en förening som jobbar med auktorisering, där fastighetsförbundet och disponentförbundet sitter med. Men enligt Pynnönen har den varit okänd och inte fungerat. Därför går man nu in för ett nytt system.
Enligt Pynnönen är certifieringen en mer opartisk lösning jämfört med att personalen på disponentförbundet sköter det inom den egna verksamheten.