När Anna Hasselfors och hennes tvillingsyster föddes fick vårdpersonalen en chock. Den ena bebisens lilla rygg var täckt av något mörkbrunt som de inte kunde identifiera. Det mörka på Hasselfors hud visade sig vara ett jättelikt födelsemärke.
År 1998 fanns nästan ingen information om den hudförändring hon fötts med och man tog det säkra före det osäkra.
– Läkarna valde att börja med operationsbehandling eftersom det troddes kunna finnas risker för malignt melanom och andra komplikationer. Ingreppen började vid ett års ålder, säger Hasselfors.
Fram till att Hasselfors var fjorton år opererades hon över trettio gånger. Så kallade expandrar med koksalt sattes in under huden och fylldes varje vecka under en period på tre till sex månader. På så vis utvidgades huden för att sedan kunna användas till att täcka över och sys på de delar där födelsemärket skurits bort.
– Huden spänner väldigt mycket, det känns mycket obehagligt. Och när man är liten är det jättetufft att behöva vara försiktig och inte kunna sova ordentligt eller sporta, säger Hasselfors.
En ovanlig diagnos
I dag vet man mer om diagnosen CMN (kongenitalt melanocytärt nevus) som Anna Hasselfors föddes med.
Den innebär en hudförändring som kan täcka upp till 80 procent av kroppens yta.
Nu vet man också att operationer inte är nödvändiga med tanke på hälsorisker. Många väljer ändå att gå igenom ingrepp av estetiska orsaker.
– Min ”giant nevus” sitter nu, efter operationerna, bara på ryggen och lite upp i nacken. Den gick över axlarna och ner mot ländryggen när jag var liten. Jag har dessutom så kallade satelliter, alltså mindre prickar utspridda över resten av kroppen, säger Hasselfors
En daglig kamp
Födelsemärket och de krävande behandlingarna påverkade Anna Hasselfors psyke alltmer då hon nådde tonåren. Alla blickar och känslan av att vara annorlunda rubbade hennes självbild.
– Jag gick in i en mörk spiral av depression och beslöt mig för att sluta med operationerna. Men de mörka tankarna fortsatte. Jag grät varje kväll framför spegeln, säger Hasselfors.
Hon började tvångsmässigt täcka sitt födelsemärke med kläder och sitt hår. Livet började kretsa kring att dölja märket och smälta in i mängden. Till sist blev pressen för stark och Hasselfors sökte proffshjälp. Med hjälp av sin psykoterapeut vågade hon långsamt utmana sin skräck för att blotta hela sitt jag.
– Hon uppmuntrade mig att lägga upp en bild och text om födelsemärket på Instagram. Det var det läskigaste jag någonsin gjort, säger Hasselfors.
Från djup skam till kroppspositivism
Efter att Anna Hasselfors med fasa vågade se efter hur folk hade reagerat på hennes inlägg, insåg hon att livet nu skulle ta en ny vändning. Hon fick mycket kärleksfull respons och kontakt med folk i hela världen som har samma diagnos som hon.
I dag är hon aktiv i samfund och organisationer som stöder forskning kring CMN. Hon har också ställt upp som modell för stora varumärken för att främja acceptansen kring avvikande utseenden och kroppar.
Men hur känns det nu efter år av smärtsamma och omständliga operationer, att veta att de med facit på hand endast kunnat bidra med kosmetiska förändringar?
– Jag hade förstås gärna själv velat ta beslutet om operationerna. Ibland känns det orättvist, men ofta är jag glad att delar av märket har opererats bort. De dagar jag känner mig osäker är det nu lättare att dölja, säger Hasselfors.
Anna Hasselfors är en av gästerna i Efter Nio. Du kan se hela avsnittet här nedan: