Vi har intervjuat tre studerande vid Vasa övningsskolas gymnasium, en studerande vid Korsholms gymnasium och en skolgångshandledare om deras erfarenheter av rasism.
Upplevelserna av rasism varierar från person till person. För vissa är den nästan osynlig medan den för andra innebär kommentarer, blickar eller förutfattade meningar som påverkar sättet de blir behandlade på.
Janec Lagerström berättar att han själv inte har upplevt någon form av rasism. Men han har hört andra studerande berätta om upplevelser där folk haft förutfattade meningar om personer av annan etnicitet och att de därför har bemötts annorlunda. Bland hans vänner förekommer också skämt som rör sig kring etnicitet.
– Fast då skämtar man lika om allas etniciteter och alla är med på noterna, förklarar Janec Lagerström
Alla som vi har intervjuat är överens om att tröskeln för rasistiska kommentarer är lägre på nätet än när man träffar varandra fysiskt. Ingen av dem vi har intervjuat har upplevt rasism på gatan eller ute på stan. Men i intervjuerna kommer det också fram att det ibland är svårt att veta om en kommentar är rasistisk eller bara ett skämt.
Rasismen kan ibland vara subtil
En anonym, sydeuropeisk studerande vid Vasa övningsskolas gymnasium berättar om hur rasismen kan vara något som man inte märker direkt.
– De flesta finländare är inte medvetet eller aktivt rasistiska mot mig, men jag har märkt att många har en idé om vem jag är baserat på varifrån jag kommer, det verkar som att också personer som fötts i Finland och bott här hela livet ändå anses vara utlänningar på grund av sin bakgrund, säger han.
Zeynab Karimova berättar om hur hon som liten inte alltid förstod att det hon upplevde handlade om rasism.
– Det kan vara svårt att förstå meningen bakom olika kommentarer eller handlingar, speciellt om kommentaren kryddas av sarkasm eller ironi. Det kan ibland vara svårt att identifiera om något är rasistiskt eller inte, säger hon.
Äldre generationer ofta mer fördomsfulla
Zeynab Karimova har upplevt att äldre personer ofta delar sina övertygelser och stereotypa föreställningar till yngre. Men hon hoppas att när invandringen till Finland ökar och det finns fler personer med olika etniciteter i samhället kommer rasismen att minska i alla fall bland barn och unga.
Ingen som vi intervjuat har utsatts för skällsord, men flera berättar om att de hört folk använda dem. Ett återkommande exempel är tonårspojkars användning av rasistiska skällsord, antingen mot en folkgrupp eller som svordom.
– Jag har inte utsatts för några stereotypier eller skällsord. Det som sker är indirekt, i sättet jag blir behandlad, förklarar Zeynab Karimova.
Den 18 åriga Cassandra Deb har bott i Vasa sedan 2014 och hon upplever att rasismen alltid funnits här. Hon upplever är att rasismen blivit mer synlig på sistone på grund av att extremistiska rörelser blivit mer normaliserade och har fått en stor spridning bland unga.
En anonym skolgångshandledare som bott i Vasa under hela sitt liv uttrycker att hon sett andra utsättas för rasism både i skolan och på fritiden. Men hon tillägger att hennes sambo, som har afghansk bakgrund, upplever att rasismen faktiskt har minskat. Själv har hon märkt att eftersom hon nu har en utländsk sambo och hennes medvetenhet om rasism har ökat, upplever hon att också rasismen har ökat.
Vår slutsats efter de intervjuer vi har gjort är att rasismen inte alltid är något som skriks ut, utan den har ett mer subtilt uttryck i form av utfrysning, särbehandling, fördomar och förutfattade meningar.
Vår önskan är att vårt samhälle vågar öppna upp för nya personer, respektera dem, uppskatta dem och visa dem omsorg.
Artikeln är skriven för Yle Nyhetsskolan av Tilde Genberg, Alex Gullkvist och Ida Räfsbäck under handledning av Heidi Finnilä