Nattfotografens största fiende är ljusföroreningarna.
Gatlampor, fabriker och växthus sprider sitt sken upp mot himlen. Det gör att stjärnor och andra himlafenomen blir svårare att urskilja.
Men för nattfotografen som känner till knepen behöver det här inte vara ett problem.
Det intygar Mikko Peussa från Åbo, aktiv inom astronomiföreningen Ursa.
– Ljusförorening är ett ganska dramatiskt ord. Själv pratar jag hellre om störande ljus eller dåligt planerad belysning. Det går faktiskt att ta bra bilder även mitt i stan, säger han.
I den här artikeln delar Peussa med sig av sina bästa tips för att fotografera natthimlen i stadsmiljöer.
Samtliga bilder och videon i den här artikeln är tagna av honom.
Norrsken mitt i stan
Många tror att man måste ut på landet för att fånga natthimlens skådespel, men flera motiv går faktiskt att fotografera även i innerstan.
Kraftiga norrsken, ljusstarka planeter och halofenomen är exempel på fenomen som Mikko Peussa själv fångat på bild mitt i tätbyggden.
Ett motiv kräver till och med konstgjort ljus för att bli synligt: ljuspelare.
– De är omöjliga att se på dagen eller i beckmörka skogar.
Det finns motiv för nattfotografen också på sommaren. Då jagar Peussa de nattlysande molnen.
– Det fina med den här hobbyn är att varje årstid bjuder på sina egna höjdpunkter.
Så undviker du störande ljus
Det enklaste sättet att undvika störande ljus är att välja platsen med omsorg: ska något på norra himlen fotograferas, lönar det sig att hitta en plats där ljuset ligger kvar bakom, mot söder.
Då behöver man sällan ta sig särskilt långt.
Mikko Peussa åker ofta till Runsala, trots att ljusen från Åbo stadskärna bara ligger några kilometer ifrån.
– Åbo ligger österut, så mot väster blir det riktigt bra. Bara Ålands och Stockholms ljus syns svagt vid horisonten, annars är det mörkt.
När krävs totalt mörker?
Alla bilder går förstås inte att ta i stadscentrum. Svaga norrsken och djuprymdsobjekt kräver totalt mörker.
Särskilt när det gäller galaxer och nebulosor är allt sidoljus störande.
Då söker sig Peussa till de mörkaste hörnen i Egentliga Finland: Rimito, Aura, Virmo, Nousis, Pöytyä, Yläne.
– Raasinkorpi är ett utmärkt område, nämner Mikko Peussa.
– Ska jag fotografera Andromedagalaxen eller Orionnebulosan åker jag ut till vissa välvalda platser i Kimitoöns skogar.
Kimitoön är speciellt bra när man vill fotografera söderut, eftersom havet inte ger någon ljusförorening.
Norrskensfoto kräver rätt exponering
Fotografering av norrsken kräver stativ, då exponeringstiden måste vara åtminstone några sekunder.
– Men man ska undvika alltför långa exponeringar eftersom norrskenet rör på sig. Norrsken rör sig ganska snabbt. Om exponeringen är för lång blir bilden bara suddig, påminner Mikko Peussa.
En lagom exponering lyfter fram norrskenets former. En kort exponeringstid är mellan 1 och 6 sekunder, medan en längre kan vara mellan 6 och 20 sekunder.
Vid ännu längre exponeringar försvinner detaljerna, menar Peussa.
Norrsken syns ibland bättre i söder
För drygt tio år sedan tog Mikko Peussa bilden han aldrig kommer att glömma.
Från sin balkong såg han norrskenet spela på himlen. Snabbt bar det iväg ut till Runsala för att få en närmare bild av spektaklet.
– I Folkparken märkte jag att det var något ovanligt med det här norrskenet. Det hade vågor och var längre åt väster än det brukar vara.
Peussa fotograferade och delade bilderna på Ursas webbplats. Forskarnas intresse vaknade.
Några år senare döptes norrskensformen till ”Dyynit” (dynerna) och fenomenet blev en internationell nyhet. Peussa belönades med Ursas årliga Stella Arcti-pris tillsammans med tre andra.
Det speciella med ”dynerna” är inte bara att de är sällsynta, utan att de är lättare att se i södra Finland än i Lappland. Enligt Peussa är södra Finland överlag underskattat som plats för norrskensfoto.
– I Lappland är norrskenen ofta så kraftiga att hela himlen blir en grön slöja på bild. Här i söder syns de vackert längs den norra horisonten. Jag har fotograferat norrsken ett par hundra gånger i Åbo med omnejd, säger Peussa.
Artikeln är en översättning av texten Revontulia kaupungin kattojen yllä av Vesa-Matti Ruuska. Översättning och bearbetning av Ville Hupa.