Kekäläinen får mycket utrymme även i veckans avsnitt av NHL-podden. Mattias och Anders undrar bland annat om ”Keku” visar tummen upp för Konsta Helenius medverkan i JVM.
Hösten 1970 utvidgades NHL med två nya lag: Vancouver Canucks och Buffalo Sabres.
Gemensamt för båda är att de fortfarande finns kvar och har passionerade fans som förstår sig på ishockey. Och såklart att ingetdera laget har vunnit Stanley Cup. Canucks och Sabres är de två äldsta fortfarande existerande NHL-lagen som aldrig vunnit titeln.
Buffalos start i NHL lovade något helt annat. Sabres såg ut att vara på väg mot en Stanley Cup-parad redan under organisationens femte NHL-säsong. Det efter att man slog självaste Montreal Canadiens i semifinalserien.
Regerande mästarna Philadephia Flyers visade sig vara en för tuff nöt att knäcka i en finalserie som slutade 4–2. Det var ändå inte Flyers brutala fysiska spel som avgjorde titeln, utan framförallt målvakten Bernie Parent. Keepern fick också Conn Smythe-priset.
Buffalo var laget som alla utanför Philadelphia önskade skulle vinna titeln. Sabres var en offensiv underhållningsmaskin som sköt 354 mål i grundserien (4,4/match), vilket bara Canadiens överträffade. Framförallt hade Buffalo NHL:s mest hajpade kedja.
Trion alla ville se
The French Connection är fortfarande ett begrepp som varje hockeyvän med självrespekt känner till. Rick Martin, Gilbert Perreault och René Robert härstammade alla från Quebec-provinsen och representerade den franskspråkiga hockeytraditionens bästa sidor.
Säsongen 1974–75 gjorde Robert i grundserien jämna 100 poäng (40+60), Perreault 96 pinnar (39+57) och Martin 95 (52+43). Trion nätade alltså 131 gånger fast de sammanlagt missade 30 matcher under säsongen.
Trots att Quebec-sönerna spelade tillsammans som kedja i sju säsonger, hela tiden hörde till ligans crème de la crème och gjorde Sabres till ett lag alla ville se, var finalerna mot Flyers det närmaste de kom till att vinna Stanley Cup.
Följande och hittills sista gången Buffalo spelat om bucklan var våren 1999. Också då blev det en besvikelse, den gången mot Dallas Stars. För övrigt ett lag som ursprungligen hette Minnesota North Stars och hörde precis som Philadelphia till NHL:s första expansion, 1967.
Jarmo Kekäläinen tar över ett lag vars två största framgångar är svidande besvikelser och som just nu är inne i NHL-historiens längsta obrutna svit för säsonger utanför playoff.
Visst är det något i upplägget som känns passande för en åldrande man från Finland.
Många sorgliga GM-kapitel
Senast Buffalo spelade playoffhockey var samma vår som Mikael Granlund gjorde frimärksmålet i VM och HIFK blev finska mästare. Länge sedan 2011.
Då hette Buffalos GM Darcy Regier och han ledde ett Sabres som ofta gjorde skäl för hornen på loggan. Regier var General Manager från sommaren 1997 tills november 2013. Under hans tid nådde Buffalo Stanley Cup-finalen och spelade dessutom tre gånger konferensfinal.
Hösten 2013 var Buffalo ändå på väg för tredje gången på raken mot en säsong som slutar i grundserien och Regier fick gå redan före årsskiftet.
Ingen har lyckats skapa någonting fungerande efter honom. Tim Murray, Jason Botterill och Kevyn Adams har i tur och ordning haft som uttalat mål att bygga vinnarkultur i Buffalo. Ingen lyckades.
Trots att det många gånger sett ut som att pjäserna för framgång finns.
Tim Murray fick äran att i sin första draft, sommaren 2015, reservera killen som skulle bli lagets galjonsfigur och leda Sabres till framgång: centern Jack Eichel. Som vi vet blev Eichels tid i Sabres inte någon framgångssaga. I Vegas har han däremot vunnit Stanley Cup.
Följande gubbe ur lådan, Jason Botterill, fick 2018 plocka hela draftens första val: Rasmus Dahlin. Den svenska backen är nuförtiden kapten i Sabres, hör till ligans toppbackar och skulle bli den felande länken i lagbygget. Dahlin har inte ännu spelat en enda playoffmatch.
Senaste man på GM-posten före Jarmo Kekäläinen var alltså Kevyn Adams. Också han fick redan tidigt under sin Sabres-era göra hela NHL-draftens första reservering. Backbjässen Owen Power finns kvar, men alla väntar fortfarande på att han ska börja leverera.
I Buffalo minns man Adams kanske främst för att det var under hans tur vid rodret som Eichel tvingade fram sin trejd och ett annat andraval i draften, Sam Reinhart, skeppades till Florida. Även Reinhart har nått god framgång på annan ort, om vi säger så.
Ändå lämnar Kevyn Adams efter sig en spelartrupp som borde ha mycket bättre framgång i sig, men behöver ”någonting” för att potentialen ska realiseras.
Enter Jarmo Kekäläinen.
Kekäläinen ärver ingen dålig trupp
Backtruppen med Dahlin, Power och Stanley Cup-vinnaren från Colorado, Bowen Byram, som hörnstenar ska vara tillräckligt bra för framgång.
Anfallet behöver tilläggspjäser, men Tage Thompson och Alex Tuch borde vara bra grundpelare och ledare. Om nu inte Tuch blir trejdad. Josh Doan, Jack Quinn och (en oskadad) Josh Norris har stor potential. Ingen dålig trupp – på pappret.
Målvaktsfrågan är intressant. Ukko-Pekka Luukkonen och Devon Levi skulle vara en tandem för framgång. Nu är Levi i AHL, än en gång, Luukkonen är ojämn och den eviga andramålvakten Alex Lyon har plockats in. Precis som Colten Ellis via waivers från St. Louis.
Här ett av de första knepiga problemen som Kekäläinen måste lösa. Vem stannar, vem skeppas bort? Luukkonen finns det säkert intresse för, men får man någon bättre istället? Vad betyder det för Kekäläinen att Luukkonen är finländare? Hur som helst: målvaktsspelet måste funka.
Första stora beslutet definierar Kekäläinen
Kekäläinens första och största beslut är ändå coachfrågan. Buffalos tränarhistoria är om möjligt ännu dystrare än GM-historiken. Till och med fotbollslagets Southamptons boss Ralph Krüger har fått försöka sig på att ändra kursen. Oh dear.
Senast Sabres hade en coach som ledde laget till slutspel, hette han Lindy Ruff. Det är ett oöverkomligt problem att samma man igen har ansvaret, många år efter att han tappat kontakten med modern NHL-hockey och dagens spelargeneration.
Ruff kommer inte att få denna Sabres-trupp att nå framgång. Däremot kan det mycket väl finnas gubbar därute med recept för att just denna version av Sabres ska leva upp till möjligheterna som namnen på tröjorna lovar. Först måste Ruff ändå flyttas åt sidan.
Oroväckande är Kekäläinens historik gällande tränarval. ”Keku” är på många sätt en ishockeyman av den så kallade gamla skolan. Hade någon annan GM kommit på tanken att anställa mobbaren Mike Babcock?
Har han börjat tänka i nya banor? Eller heter Sabres följande coach John Tortorella?
Tack för att du läste!
Anders är Yle Sportens NHL-skribent och -poddare som minns när Matti Hagman skrev på för Boston.