MAE SOT, THAILAND Det är vinterfestival i den thailändska staden Mae Sot, en stad som ligger vid gränsen till grannlandet Myanmar i väst.
Det ser ut och doftar som vilken kvällsmarknad som helst i Thailand. Grillad kyckling, torkade räkor och tamarind, ljudet av skratt och glada barnrop fyller kvällsluften.
Men bakom glädjen och festligheterna finns en annan verklighet – den som präglar livet vid gränsen.
Över hälften av Mae Sots befolkning är flyktingar från det långa brutala inbördeskriget i Myanmar.
Här finns många av regionens minoriteter representerade. Den största gruppen är karenfolket, som började fly över gränsen redan på slutet av 1940-talet.
Karens kamp för självstyre och rättigheter började nästan genast efter att Myanmar, då Burma, blev självständigt från Storbritannien i januari 1948.
Pastor Robert Htwe, som leder karenflyktingarnas organisation Karen Refugee Committee i Thailand, är själv ett barn av kriget.
– Jag blev flykting 1949. Sedan dess har vårt folk fått lära sig att vi inte kan lita på regimens löften, säger han när jag träffar honom i Mae Sot.
Allt tuffare att hjälpa
Pastor Robert Htwe fick uppdraget att hjälpa karenflyktingar i Thailand på 1970-talet av äldre präster som insåg att allt fler karen kommer att fly Myanmar. Ungefär en fjärdedel av alla karen är kristna.
Han har ägnat sitt liv åt att organisera hjälp och skydd för karen i flyktinglägren.
Htwe och Karen Refugee Committee har huvudansvaret för flyktinglägren. Htwe hjälper också karen som lever i det thailändska samhället.
Samtidigt koordinerar han en del hjälp i Myanmar. Det har blivit betydligt tuffare sedan militärkuppen 2021.
– Vi har 110 elever i en skola i Myanmar, men vi kan inte undervisa och inte ens stanna i skolan. Varje dag, varje natt sitter vi i djungeln. Vi gömmer oss och undervisar där, säger Htwe.
Biståndet till både flyktingarna i Thailand och de i Myanmar har minskat betydligt under de senaste åren.
USA:s president Donald Trumps beslut att avskaffa biståndsmyndigheten USAID har fått stora konsekvenser för lägren, och flera hjälporganisationer har tvingats dra ner på verksamheten.
Valet ”irrelevant skenmanöver”
Enligt Robert Htwe blir 2026 ett svårt år på båda sidorna om gränsen.
Eftersom det inte ens går att rösta säkert i gränsområdena är det lätt att förstå att parlamentsvalet i Myanmar inte inger förtroende bland karenfolket, utan i stället känns helt irrelevant.
– Militärregimen har lovat oss många saker, men vi har lärt oss att alltid utgå ifrån att vi inte kan lita på dem, säger pastor Htwe.
Karen National Union (KNU), den äldsta etniska väpnade gruppen i Myanmar, är lika skeptisk, och ännu mer uttalat kritisk mot det så kallade valet.
I en intervju med indiska The Wire säger KNU:s talesperson Saw Taw Nee att valet är ”en skenmanöver för att skapa legitimitet”.
– Det är inte ett fritt och rättvist val och alla revolutionära grupper är emot det. Om regimen försöker skapa legitimitet på det här sättet kommer de att möta motstånd från alla håll. Striderna kommer att bli värre efter valet.
Militärdiktaturen styr och kontrollerar valet med hård hand och någon legitimitet i omvärlden kommer det därför heller inte att ge, men regimen vill ge sken av en valseger då den förlorade stort senast landet höll ett mer eller mindre demokratiskt val.
Militärkuppen 2021 blottade arméns avsikter
År 2020 vann oppositionspartiet NLD, Nobelpristagaren Aung San Suu Kyis parti, stort.
Bara två månader efter valet genomförde armén åter en militärkupp, som också förde med sig en ekonomisk katastrof efter en period av tillväxt.
Under de semidemokratiska åren före kuppen sågs Myanmar som en ekonomisk möjlighet, men många stora nya utländska investeringar gick förlorade i kuppen.
Elsa Lafaye de Micheaux, expert på Sydostasiens ekonomi, menar att den ekonomiska krisen tvingade befolkningen in i en överlevnadssituation.
Den illegala ekonomin, som så kallade bedrägericenter och opiumproduktion, har vuxit explosionsartat och utgör nu en betydande del av landets ekonomi.
Också majoritetsbefolkningen har förlorat hoppet, enligt de Micheaux.
Nu är det pågående valet riggat och det råder ingen tvekan om att arméns parti USDP kommer att behålla makten.
Det finns inget som tyder på att regimen kommer att kunna förtjäna demokratisk legitimitet i minoritetsfolkens ögon, men enligt många experter har de inte det i majoritetens ögon heller.
Enligt Saw Taw Nee, KNU:s talesperson, får inte militären sin styrka från det egna folket, utan från grannen i norr.
– De har fått mycket stöd från Kina, särskilt moderniserade vapen som avancerade drönare som vi inte kan mäta oss med. Den andra faktorn är värnpliktslagen, som gör det möjligt för dem att tvångsrekrytera människor.
Vardagen fortsätter – mitt i skuggan av kriget
I Mae Sot påverkas vardagen, och vinterfestivalen, bara indirekt av parlamentsvalet i Myanmar. Den thailändska gränsstaden njuter av sin fest – det är god mat och lekande barn. För ett ögonblick känns livet nästan normalt.
Men kriget på andra sidan gränsen finns förstås dagligen i tankarna. Det är ett inbördeskrig som aldrig tycks ta slut.
Pastor Htwe kommer antagligen aldrig att få uppleva ett lugnt Myanmar där karenfolket kan leva i trygghet. Men han vågar drömma och kanske också barnen vågar göra det.
– Vi fortsätter att vänta och hoppas. Även om vi ibland tvivlar, måste vi fortsätta. Militären talar alltid vackert, men vi måste vara försiktiga och aldrig ge upp, säger han.