– Stenen finns i mina gener, säger Jenni Lucenius.
Lucenius mors släkt har sedan några generationer drivit ett stenhuggeri i östra Finland. Stenhuggeriet tillverkar numera framför allt gravstenar, men har tidigare även skulpterat i sten. En av stenhuggeriets grundare, hennes morfars farfars bror, var med och mejslade fram både granitlejonen längs floden Neva i Sankt Petersburg samt granitskulpturerna Lyktbärarna vid Helsingfors järnvägsstation.
Vägen till arkeologyrket var kanske därmed ödesbestämt. Lucenius samlar gärna på vackra och speciella stenar, också utan förhistoriskt intresse. Men när hon gräver professionellt är det inte det estetiska som styr.
– Det avgörande för att ett fynd ska klassas som arkeologiskt värdefullt är om det har bearbetats av människan, säger Lucenius.
Om man lyckas ta reda på hur föremålet har använts, kan man öka sin förståelse för hur stenåldersmänniskan levde.
Svinvallens fynd är unika
Det nuvarande utgrävningsprojektet på Svinvallen, som Jenni Lucenius jobbar med, startade år 2023. Det har hittills genererat över 300 kilogram sten- och keramikfynd. Stenåldersboplatsen sträcker sig över stora ytor och därför är projektet storskaligt och flerårigt. Den uråldriga boplatsen har varit känd sedan 1930-talet och har grävts ett flertal gånger sedan dess.
– Vi lär oss jättemycket nytt om stenåldern på Åland och egentligen i hela Östersjövärlden genom de här utgrävningarna, säger Lucenius.
Bland fynden finns bland annat pilspetsar, yxor, knivar och mejslar av olika stenarter samt flisor och restmaterial av ett lokalt stenmaterial. De visar att Svinvallen har varit en mötesplats mitt i Östersjön, dit människor under en lång period på flera hundra år kommit från olika håll. Mellan dagens finska och svenska fastland samt öarna i Östersjön fanns länge ett kontaktnätverk där människor, idéer och föremål cirkulerade.
– Arkeologi är ju en destruktiv vetenskap för när man har grävt bort en fornlämning, då är den borta. Då finns det inget kvar. Så det är viktigt att man dokumenterar ordentligt, säger Lucenius.
Då Jenni Lucenius gräver fram en artefakt från stenåldern ur sanden fylls hon av en fantastisk känsla. Det gör henne ödmjuk inför sin plats i den här världen.
– Tänk att jag är den första på över 5000 år som ser och håller i det här föremålet. Det är hisnande! säger Lucenius.
Stenen har gett namn åt hela åldern
Stenen var mycket mer än ett råmaterial för stenåldersmänniskan. Berget var också ett skydd, en utsiktsplats och en canvas för hällristningar eller klippmålningar. Berg var heliga platser i många kulturer och under stenåldern började man bygga monumentala stenanläggningar som gravkammare och inhägnader. Stonehenge i England och stenraderna i franska Carnac är kända exempel. Här i Norden finns gravarkitektur från stenåldern och faktiskt ett färskt fynd på en stenanläggning.
– Jag har hittat en minst åttio meter lång linje av stenläggningar på Svinvallen. Vi vet ännu inte vilken funktion den har haft, men kanske har den utgjort en gräns av något slag, säger Lucenius.
Lucenius tror att den moderna människan har mycket att lära sig av någonting som försiggick för flera tusen år sedan.
– All kunskap om ett förgånget grundar människan på något sätt. Och det gäller inte bara stenåldern. Människan har ett inneboende behov av att förstå varifrån vi kommer och vilka vi är. För har vi ingen historia så är det svårt att se någonting i framtiden, säger Lucenius.
Jenni Lucenius är en av gästerna i Efter Nio. Du kan se hela avsnittet här nedan: