När Marjanna Bergman kommer till Ekenäs pustar hon ut. Hemma i Genève finns vardagen och jobbet på FN:s flyktingorganisation UNHCR. I Ekenäs har familjen ett eget hus där de kan njuta av semestrarna i staden där Bergman växte upp.
Marjanna Bergman jobbar med kommunikation på UNHCR och uppgifterna har varierat under åren.
Till intervjun på Yle Västnylands redaktion tar hon med sig en väska full med hantverk gjort av flyktingar runt om i världen. Mer än 15 000 barn får mat eftersom deras föräldrar gör hantverk och tjänar pengar på det inom projektet Made 51.
– Made 51 handlar inte om välgörenhet, det handlar om att kunna göra en inkomst som ger stolthet. Det är någonting som lyfter dig på fötterna, inte bara genom att få pengar utan också genom att få värdighet.
Flyktingarna som gör hantverken får betalt genast, de behöver inte vänta på att produkterna säljs.
– Det är väldigt viktigt att känna att du är värd någonting och att du har en framtid. Inkomsten ger dig möjlighet att skicka dina barn till skolan. Dina barn behöver inte jobba för att försörja familjen, de har möjlighet till en framtid. Det är ett otroligt viktigt projekt som vi hoppas ska kunna bli större.
Marjanna Bergman har alltid velat arbeta med att hjälpa andra människor och motarbeta ojämlikhet och orättvisor.
Hon studerade statskunskap vid Åbo Akademi där hon specialiserade sig på mänskliga rättigheter. Hon har jobbat för UNHCR, FN:s flyktingorgan sedan 2009.
– Att jobba för FN var en långvarig dröm.
Hon ser det som viktigt att förstå att alla flyktingar är personer. De är människor med familj, intressen, ett hem och ett människovärde.
– De är människor som du och jag. De har varit tvungna att fly från konflikter och krig och det kan faktiskt hända nästan vem som helst i dagens värld.
Hon påminner om att det inte var så länge sedan som finländare var tvungna att fly från bomber och krig.
– Ofta, när man talar om flyktingar, så glömmer man att det är människor, det är individer som flyr från det värsta man någonsin tänkt sig. Ofta glömmer man personen bakom siffrorna.
Enligt UNHCR:s årliga rapport Global Trends, som publicerades 12.6, var 122,1 miljoner människor på flykt vid utgången av april 2025.
Vår budget har lidit otroligt mycket
Marjanna Bergman konstaterar att det är ett otroligt stort antal människor som är på flykt och UNHCR behöver stöd för att kunna hjälpa dem. Ett stort bekymmer nu är finansieringen.
– Det har skett väldigt mycket förändringar på den politiska arenan under de sista åren och tyvärr är en av de följderna att mindre anslag går till utlandshjälp. Det har betytt väldigt stora förändringar inom UNHCR också.
UNHCR har mindre anslag att arbeta med. Pengarna räcker inte till.
– Att vi måste dra ner på skolgång och hälsovård betyder att vi tar bort framtiden. Människor fastnar mer i flyktingläger om det inte finns möjlighet att ta sig bort. Det är väldigt, väldigt synd och det är tyvärr det som har skett.
– UNHCR har drabbats hårt. Hela FN har drabbats hårt. Vår budget har lidit otroligt mycket eftersom det också har gått mycket mer till olika försvarsanslag. Men om man understöder FN och UNHCR så är det en insats för framtiden.
En av de svåraste konflikterna som sker just nu är i Sudan där 12 miljoner människor har flytt.
– Vi hjälper kvinnor från Sudan, som har flytt, att komma på fötter genom att de gör sina egna hantverk som vi kan marknadsföra på en global nivå.
I Syrien däremot har det vänt till det bättre och många syrier har återvänt hem.
Marjanna Bergman säger att de flesta vill återvända till sitt hemland. För att det ska vara möjligt måste man få slut på konflikterna i världen Hon hoppas på färre krig år 2026.
– Jag hoppas att så många krig som möjligt ska ta slut och att de flesta kan åka hem. Och att det blir mer trygghet för alla i världen. Och mer möjligheter och hopp för framtiden.
För den som vill hjälpa flyktingar går det också att hjälpa lokalt, genom till exempel volontärarbete. Raseborgs stad ska ta emot 50 kvotflyktingar i år. De kan behöva nya vänner som vill gå på en kaffe eller en promenad.
– Jag tror att alla människor mår bättre av att hjälpa andra.
Även om Marjanna Bergman trivs med livet i Genève så längtar hon ofta hem. Ekenäs, där hon växte upp och gick i skolan, känns som hemma.
– Det är en viktig del av mitt liv att kunna komma till Ekenäs och ta igen mig. Efter en lång tid av att ha jobbat varje dag och tampats med svåra frågor, så kommer själen till ro när jag kommer hem till mitt eget lilla hus som jag har här, säger Bergman.
