Det känns inte svårt att arbeta i Ingå församling trots att många är nya på sina poster, säger tf ungdomsprästen Eva Ahl-Waris.
Det var en annan känsla då hon började prästyrket i Vanda svenska församling, men den församlingen var en aning bekant eftersom hon jobbade där som praktikant under studietiden.
– Nu i Ingå är det lättare eftersom jag är trygg i min roll som präst. Jag kan fokusera på att lära mig nya arbetsuppgifter utan att fundera på själva yrkesrollen.
Under det senaste året har församlingen fått fyra nya medarbetare på synliga poster. Inom fem år väntas ytterligare pensioneringar.
Meningsfullt att jobba i Ingå
Diakonen Nina Fabritius-Ylitalo, tf ungdomsarbetsledaren Julia Andström och ekonomichefen Tony Lindén känner sig välkomna av såväl kollegor som församlingsbor.
För Fabritius-Ylitalo innebär arbetet dessutom en återkomst till hemförsamlingen.
– Det känns meningsfullt att arbeta här. Jag hade inte väntat mig att det skulle kännas så starkt att tjäna sin egen församling. Det känns som att komma hem.
Nina Fabritius-Ylitalo har redan uppdaterat vissa rutiner och Tony Lindén, som kommer från privata sektorn, har tagit med sig nya idéer.
– Församlingen har ett tjugotal fastigheter. Jag har infört program för att följa upp kostnader och reparationer, säger Lindén.
Det behövs eftersom det just nu pågår dränering av församlingshemmet och i sommar ska kyrktaket tjäras och marken dräneras.
Många ungdomar känner inte ens till vår verksamhet
Tf ungdomsarbetsledaren Julia Andström
Julia Andström har fokuserat på att lära känna ungdomarna i församlingen.
– Många ungdomar känner inte ens till vår verksamhet. Tillsammans med Eva försöker jag hitta nya kanaler för att nå dem där de är.
Ungdomsverksamheten har ändå kommit bra i gång, säger Andström. Konfirmandundervisningen på båda språken har startat, hjälpledarutbildningen är på gång och det ordnas ungdomskvällar i prästgården varje onsdag mellan klockan 15.30 och 18.
Diakonin ska inte lappa hål
Fabritius-Ylitalo påpekar att diakonins arbete påverkas starkt av samhällsutvecklingen. En av hennes planer är att engagera fler frivilliga i diakonins vardagsrum på Strandvägen 11.
– Jag drömmer också om en frivilliggrupp som besöker ensamma eller dem som inte kan ta sig ut själva.
Hon ser ensamheten som en av dagens stora utmaningar.
– Vi uppmuntras att klara oss själva och tänker mycket på våra rättigheter, men vi har också skyldigheter. Glädjande nog finns det en vilja att hjälpa i Ingå, både bland organisationer och bland privatpersoner.
Många har berättat att samtalet hjälpte dem vidare
Diakon Nina Fabritius-Ylitalo
I oktober rapporterade Yle Västnyland om att även personer med jobb söker hjälp via diakonin i Karis. Fabritius-Ylitalo ser samma trend i Ingå.
– Folkpensionsanstalten hänvisar ibland folk till församlingen. Det är både bra och dåligt – egentligen borde de statliga bidragen räcka, vi ska inte behöva lappa hål som uppstår.
Hon konstaterar att församlingen kan reagera snabbt eftersom beslutsprocessen är enklare.
– Levnadskostnaderna har stigit och bidragen minskar, så församlingen får hjälpa allt oftare.
Diakonin erbjuder också stöd genom samtal.
– Många har berättat att samtalet hjälpte dem vidare. Ofta har jag bara lyssnat.
