Många finländare undviker att gå ut på sjö- och havsis, även om det skulle vara tryggt med rätt kunskaper och färdigheter.
Helsingforsaren Tuomas Hannikainen, företagare inom långfärdsskridskoåkning, tycker synd om dem som inte vågar ut på isen. De går miste om den glädje som sjöar och hav i skärgården kan erbjuda under vintern.
Under mellandagarna gjorde Hannikainen i ordning en skridskoplan på Joensuu gård i Sibbo. Vid åkerkanten kan man hyra utrustning för långfärdsskridskoåkning.
Isen är lika stor som tio fotbollsplaner. Under isen finns som mest en halv meter vatten.
– I värsta fall kan strumporna bli blöta, säger Hannikainen.
Alla borde kunna läsa isar
På åkern fryser vattnet till is mycket snabbare än i havet. För en vecka sedan tålde isen på åkern tre slag innan staven gick igenom den.
Hannikainen vill att finländarna tar vintriga vattendrag till sig på samma sätt som på sommaren när de simmar i dem. Kunskaper om isen borde enligt honom bli en allmän färdighet.
– Vi har ett land med tusentals isar. Glädjen kan vara lika stor över vattendrag på vintern som på sommaren bara man kan läsa isen.
Ofta räcker det med erfarenhet av att vara på is för att övervinna rädslan. Hannikainen har själv utbildat hundratals människor och har sett hur nästan alla har övervunnit sina rädslor.
Fem centimeter bär
Långfärdsskridskoåkare har väntat på kölden som kom till hela landet under mellandagarna. Myndigheternas budskap om att gå ut på isen är att ha tålamod.
– Det ska helst vara minusgrader i två veckor för att man ska våga gå ut på isen, säger gruppchefen Jari Uusikivi från Finlands miljöcentral.
Sjöbevakningens råd är att det ska finnas minst fem centimeter tjock is, men helst tio. Det bär en vuxen människas vikt.
Inget extremt
Risken med svag is ska tas på allvar. Trots det säger Tuomas Hannikainen att många finländares bild av farorna är överdrivna.
Ibland hör han människor tala om långfärdsskridskoåkning som en extremsport. Det håller han inte med om.
Han anser också att gamla kampanjer, som påstår att den enda följden av att gå ut på isen är en drunkningsolycka, är missvisande.
Rädslorna påverkas också av generationsöverskridande upplevelser, tror Hannikainen. Enligt honom har äldre skärgårdsbor berättat att man inte lärde barnen att simma för att de skulle undvika vatten. Det var ett sätt att lära säkerhet.
– Allt annat man inte känner till är också skrämmande, säger Hannikainen.
Enligt honom är den egna erfarenheten den viktigaste. Hannikainen föreslår bland annat att man bekantar sig med långfärdsskridskoåkning i grupp.
Artikeln är en översatt, bearbetad och förkortad version av Yle-artikeln Yrittäjä vuokrasi Sipoosta tulvapellon retkiluistelijoille – pellolla ei voi humpsahtaa jäihin. Översättningen är gjord av Jonas Sundström.