Det var på lördag kväll för en vecka sedan. Stormen Hannes härjade utanför husknutarna i en glest befolkad del av Kronoby, i Hästö, där Stina Vibäck bor ensam i ett hus sedan nästan 30 år tillbaka.
Hon satt uppkrupen i soffan med stickningen då det plötsligt blev mörkt, eller inte helt. För i huset brann några stearinljus. Vibäck rotade fram en ficklampa, kastade in ett nytt vedträ i kaminen och tänkte att strömmen säkert kommer tillbaka snart.
Det gjorde den inte.
Det var lika kolmörkt nästa morgon när hon vaknade. Utan el i huset värmde varken elelementen eller golvvärmen i badrummet och hallen. Så Stina Vibäck gick upp för att elda i husets ackumulerande spis som hon också kom på att hon kunde tillreda sin mat i.
Mobilen laddade nästan ur
Mobiltelefonen höll på att bli utan ström, men då ringde kusinens dotter och berättade att det finns bärbara strömbanker.
– Jag visste inte ens vad det var så hon förklarade för mig. Sedan kom hon hit med en fulladdad strömbank som jag fick använda, säger Stina Vibäck.
Lite senare samma dag, efter att mörkret hade fallit igen, kom kusinens pojke för att titta till henne. Vid det laget hade Vibäck börjat oroa sig för frysen, som var full med varor.
Det kunde kusinpojken hjälpa henne med, eftersom han har en generator i sitt hus, och en extra frys där Vibäcks varor fick plats.
Orolig att rören skulle frysa
Kring nyårsafton slog kölden till på riktigt och det blev minus tjugo grader där ute. Vibäck började oroa sig för husets vattenrör och fick kontakt med en rörexpert. Hon fick veta att hon skulle elda ordentligt under dagarna och hålla dörrar och skåpluckor öppna till de ställen där rören är dragna.
På det sättet klarade sig rören bra, även om hon själv tyckte att det blev lite väl varmt i det rum där spisen står, en bra bit över tjugo grader.
– Jag fick gå omkring i bara t-tröja. Och dörren till sovrummet fick jag hålla stängd. Annars hade det blivit så varmt att jag inte kan sova, säger Vibäck.
Under dagarna eldade hon, lyssnade på en radio som fungerar med batterier och kardade i skenet av lampor och stearinljus.
Ett meddelande från Kronoby elverk, som jobbade febrilt för att reparera de omfattande skadorna på elnätet efter stormen, fick Vibäck att inse att hon kanske skulle behöva klara sig flera veckor utan ström.
”Tänk hur bra vi hjälper varandra”
Men så plötsligt på torsdag kväll kom elen tillbaka och hela huset lystes upp av de lampor som hade varit igång när strömmen gick.
Hur var det att vara utan ström så länge, fem hela dagar?
– Sedan jag fick det ordnat med frysvarorna och vattenrören måste jag säga att jag till och med tycker att det har varit intressant. Jag har lärt mig mycket och kommit underfund med hur bra vi hjälper varandra här.
– Men visst var det roligt när strömmen kom.