PARIS Efter toppmötet mellan villiga länder i Paris, där Ukraina gavs förnyade löften om framtida garantier mot rysk aggression, seglar ett nytt hot upp som utmanar den västliga sammanhållningen då den behövs som mest.
Trots vädjanden från såväl de nordiska länderna som de europeiska stormakterna visar USA:s president Donald Trump inga tecken på att att backa från sina krav på att kontrollera Grönland. Tvärtom.
Sent på tisdagen signalerade representanter för Trumpadministrationen att militär makt inte kan uteslutas för att driva USA:s intressen beträffande Grönland.
Attacken mot Venezuela och tillfångatagandet av landets president Nicolás Maduro späder på känslan av att inget längre går att utesluta då det kommer till USA:s utrikes- och säkerhetspolitiska ambitioner.
Danmark och Grönland har begärt ett krismöte med USA:s utrikesminister Marco Rubio för att reda ut eventuella missförstånd beträffande det autonoma öriket.
Rubio vidhåller enligt The Wall Street Journal att president Trumps föredragna alternativ är att köpa Grönland av Danmark och att den hårda retoriken inte ska tolkas som ett tecken på en nära förestående invasion.
Testfall för nationell suveränitet
De oförblommerade amerikanska kraven på att kontrollera Grönland blottlägger icke desto mindre en geopolitisk kris som riskerar att splittra Europa och väst på ett sätt som kriget i Ukraina hittills inte förmått göra.
Från att av många ha setts som en perifer arktisk ö har Grönland på en kort tid blivit ett epicentrum för en geopolitisk kris som hotar hela den transatlantiska gemenskapen.
Danmarks statsminister Mette Frederiksen varnar för att en attack mot ett allierat land blir slutet för Natosamarbetet, som bygger på ömsesidiga säkerhetsgarantier mot militära angrepp.
Krisen kan också ses som ett lackmustest för hur tungt grundläggande principer som FN-stadgan och den nationella självbestämmanderätten väger då de ställs mot USA:s handelspolitiska och militära intressen.
I förlängningen handlar konflikten därför inte bara om Grönlands framtid, utan om huruvida den regelbaserade internationella ordningen står sig när en supermakt öppet utmanar sina egna allierade.
En spricka som Ukraina aldrig skapade
Till skillnad från Ukrainafrågan, där väst kunnat ena sig om stöd till Kiev utan att behöva riskera direkt konfrontation med Ryssland, innebär Grönlandsfrågan en helt annan typ av utmaning för USA:s europeiska allierade.
Skulle USA försöka ta kontrollen över Grönland, med politiska, ekonomiska eller militära medel, skulle europeiska länder tvingas till direkta och synliga motåtgärder för att försvara ett europeiskt lands territorium.
Här finns en risk för en allvarlig spricka där en del länder kan välja att prioritera det transatlantiska förhållandet på Danmarks och Grönlands bekostnad för att undvika en konfrontation med USA.
Att stå upp för Danmarks och Grönlands suveräna rätt att ta beslut om sin framtid kan också ge ringar på vattnet i de pågående sonderingarna för en fred i Ukraina, där USA:s medverkan ses som en oumbärlig garant för eventuella framtida säkerhetslösningar.
Trumpadministrationens höga spel
Trumpadministrationen är väl medveten om Europas dilemma. Genom att pressa på kring Grönland, samtidigt som man erbjuder säkerhetsgarantier för Ukraina, tvingas europeiska ledare väga sina prioriteringar.
Det amerikanska budskapet är tydligt: Ni behöver oss i Ukraina, men vi kommer att driva våra intressen i Arktis.
President Alexander Stubb ville efter Parismötet inte spekulera kring hur Finland skulle agera vid ett amerikanskt angrepp mot Danmark. Enligt Stubb ligger fokus på att förhindra att en eventuell konfrontation uppstår.
EU:s och Natos officiella uttalanden har också varit försiktiga, även om ett flertal medlemsländer tagit ton för Danmark och Grönland. Kommentatorer i Danmark utmålar en dyster bild av konsekvenserna om USA tar till militära medel på Grönland.
– Det är ingen som kommer att lyfta ett finger militärt för Grönland. Ingen kommer att hjälpa oss, säger Peter Viggo Jakobsen, lektor vid det danska institutet för strategi och krigsstudier till Danmarks Radio.
Rikhard Husu är Svenska Yles Europakorrespondent. Han rapporterar om europeiskt beslutsfattande, säkerhetspolitik och internationella frågor.