Andreas Doktar från Vasa är turledare på Finlands långfärdsskrinnare, en riksomfattande förening med över 5 000 medlemmar.
Under issäsongen organiserar föreningen hundratals turer och utbildningar i långfärdsskridskoåkning och issäkerhet. Vi träffade Doktar för att ta del av hans upplevelser och erfarenheter, och för att fråga hur man ska gå till väga om man vill börja med långfärdsskridskoåkning.
Doktar var ut senast på trettondagen, berättar han.
– Vi for ut från Klobbskat, nära Panike. Vi åker skridskor hela dagen, från soluppgång till solnedgång.
– Det var riktigt bra där ute, fortsätter han. Blanka, släta och fina isar. Och det kan hålla i sig. Högtrycket tycks fortsätta och då blir det inte så mycket snö på isen. Men i värsta fall kommer det snö vilken dag som helst och då blir det lite svårare.
Doktar förklarar att man kan ta sig ut med helt vanliga skridskor, men nöjet är större om man har speciella långfärdsskridskor.
– När man är ute på naturis får man räkna med att isen är lite mera ojämn och då är det nog mycket lättare om man har långfärdsskridskor. Då har man en varmare och bekvämare sko, till att börja med. Och skridskorna tar emot ojämnheter på isen mycket bättre. Det är en trevligare upplevelse med långfärdsskridskor.
Säkerheten först
Men det är inte bara speciella skridskor som är bra att ha. När man är ute på vintern för att åka skridskor på havet är det ett absolut måste med olika säkerhetsgrunkor. Och inte bara det, man ska också veta vad de är till för och hur man använder dem.
Andreas Doktar är inte bara turledare utan han ger också kurser i långfärdsskrinning. Därför vet han mycket väl vad man behöver.
– Det är viktigt med säkerhetsutrustning och att man har övat på att använda den, och att man har vänner med sig som kan hjälpa vid behov. På det sättet kan det var en lite svår gren att komma in i, därför är nybörjarkurser ett bra sätt för att komma in i gemenskapen och för att träffa folk som håller på med det här, säger Doktar.
– De kan dela med sig av sina erfarenheter och kan till exempel visa hur man läser isen och hur man hittar isar som är skrinnbara. Det kan faktiskt vara en av de svåraste delarna – att hitta bra och åkbar is.
Och så räknar han upp andra viktiga saker som man måste ha med sig, förutom sina kompisar.
– Ispikar, som man använder för att kontrollera isens bärighet. Isdubbar, som man kan dra upp sig med på isen ifall man har ramlat i en vak. En kastlina, som vi kan slänga till våra kamrater som är uppe på isen. En ryggsäck, som innehåller ombyteskläder som är vattentätt packade, men ryggsäcken gör också att man flyter ifall man faller igenom isen.
Gemenskapen
Till sist berättar Andreas Doktar om långfärdsskrinningens förtjusning.
– Det är en speciell aktivitet. Man håller gemenskap med andra, eftersom man är alltid i grupp. Det är lite spännande eftersom man aldrig vet vad som kommer att hända under dagen, vart man kommer och vilka isar man kommer att möta. Det är också spännande när isen är lite svag.
– Och så slipper man ut och ser väldigt fina områden som man inte kan se på några andra sätt. Jag tycker om att röra på mig, så den fysiska ansträngningen tilltalar mig också. Den här kombinationen är nog helt fantastisk, tycker Doktar.