Det råder ingen tvekan om att värdet på Grönlands naturresurser är enormt, säger Pelle Tejsner, socialantropolog vid Grönlands universitet.
– Det handlar om många miljarder euro i olja, sällsynta jordartsmetaller, guld, rubiner, grafit och litium.
Dessutom sitter Grönland på världens största reserver av färskvatten i form av is.
En amerikansk tankesmedja uppskattade nyligen värdet på naturresurserna till fem tusen miljarder dollar.
I teorin har Grönland alltså allt som behövs för att bli en ekonomisk supermakt. Men i verkligheten är det betydligt krångligare.
Att utvinna resurser i Arktis är dyrt, svårt och en logistisk mardröm. Det finns inga vägar mellan städerna, så vill man starta en ny gruva någonstans måste man börja med att bygga en hamn i närheten av gruvplatsen och sedan en väg.
Redan det här tar många år eftersom isen ofta avbryter arbetet med sex månaders mellanrum.
Isen orsakar också problem när gruvan väl är öppen.
Tejsner jämför det med en hamburgerrestaurang.
– Man vill kunna sälja sina burgare året om.
För att bli en stor och pålitlig spelare på marknaden måste man ha ett jämnt flöde av produkter ut och pengar in.
Det krävs stora investeringar och över tio års arbete innan en gruva börjar ge pengar.
Naturen är en del av identiteten
Samtidigt som det krävs enorma investeringar för att få i gång en gruvdrift, finns en annan, minst lika viktig faktor att ta i beaktande: människorna.
Grönland är ett samhälle där inuitisk kultur och traditionell kunskap fortfarande spelar stor roll.
Här är naturen inte något man äger eller förbrukar, utan något man lever med och är beroende av.
– Naturen är inte bara en resurs, utan grunden för hela regionens identitet.
Här finns en djupt rotad tanke om att man ska lämna naturen i samma tillstånd som man fann den, säger Tejsner.
Det är därför inte konstigt att gruvdrift väcker starka känslor. Grönlänningarna väger jobbmöjligheter och en väg till ekonomisk självständighet mot miljöförstöring och föroreningar.
Dessutom lever minnet av utländsk exploatering under kolonialtiden starkt kvar genom generationerna.
Grönland ökar kunnandet för att hålla en större del av kakan
För att undvika att historien upprepar sig har Grönland infört krav på så kallade ”benefit agreements”. Gruvbolag måste anställa lokal arbetskraft och på det viset bidra till samhället.
Samtidigt satsas det på att utbilda den egna befolkningen till framtidens experter.
I stället för att enbart ta in utländska megafirmor med kunskapen som krävs, tar man in expertisen i form av föreläsare, professorer och lärare.
Det utbildas geologer och andra specialister som behövs för att minska beroendet av utländsk expertis.
Tejsner pekar även på sig själv som en av resurserna som tagits in för att i framtiden kunna hålla så mycket av pengarna som möjligt i den egna regionen.
– Men jag är här för att stanna. I alla fall tills jag hittar min lokala ersättare som tar över.
Men även här finns gränser. Grönland har förhållandevis låg arbetslöshet, och med knappt 60 000 invånare räcker helt enkelt inte arbetskraften till för storskaliga projekt.
Import av kunskap och personal är därför oundviklig, vilket i sin tur väcker frågor om kontroll, inflytande och kulturell balans.
Ett stort projekt med enorm potential stängdes nyligen ner på grund av detta. Om gruvan hade byggts skulle den ha inneburit att 2 000 kinesiska gruvarbetare flyttat in, och det är inte hållbart i ett så litet samhälle.
Det handlar trots allt om mer än bara pengar. Det handlar om Grönlands framtid.
Naturresurserna kan bli nyckeln till ekonomiskt oberoende från Danmark, men bara om de används långsiktigt, försiktigt och på grönländska villkor.
Är det naturresurserna Trump är ute efter?
Under den senaste tiden har experter ifrågasatt USA:s president Donald Trumps motiv när han gör anspråk på Grönland.
Det finns redan en amerikansk bas på Grönland och USA kunde ha förhandlat sig till ökad militär närvaro, enligt ett resonemang i Dagens Nyheter.
Tejsner lyfter upp ett liknande argument när det kommer till amerikanska företag på Grönland. Just nu finns det bara ett amerikanskt gruvprojekt där.
– Om det är så viktigt för dem, varför har de inte gjort affärer med oss i större utsträckning?
Dörren står öppen för affärer, säger Tejsner.
– Om man är intresserad av etablerade regler och sätt att göra affärer.
Tycker du att Grönlands naturresurser borde grävas fram – och vem ska i så fall göra det? Diskutera i kommentarsfältet.