”Det heter Karis med kort a!” påpekar gärna lokala Karisbor. En del gör det med glimten i ögat, andra mer på allvar.
Men språkexperterna har en annan uppfattning: i offentliga sammanhang rekommenderas uttal med långt a.
Anders Walls, infödd Karisbo och lokalpolitiker i staden Raseborg där Karis numera ingår, är tydlig:
– Karis säger man i Karis (med kort vokal).
Uttalet som identitetsmarkör
Anders Walls säger att folk som rör sig utanför Karis uttalar namnet med långt a, liksom nyinflyttade. Men många ändrar sig med tiden.
– Ganska många byter uttal efter ett antal år.
Han erkänner att det nog finns ett indirekt socialt tryck att anpassa sig till det lokala uttalet.
För en del ortsbor är det korta a:et nästan en identitetsmarkör.
Karisbon Sara Wilson drar till exempel paralleller till sitt eget namn:
– Jag heter Sara, så finnarna säger Sara (med kort a). Tekniskt sett är det samma namn, men det känns ändå inte riktigt som jag.
Sara Wilson använder det lokala uttalet i alla lägen.
Henrik Grönroos kommer från Pargas men har jobbat i Karis i många år. Han håller däremot hårt fast vid det långa a:et, även om det lokala uttalet kan smyga sig in ibland.
– Om jag pratar med en studerandes föräldrar härifrån ... då kan jag plötsligt säga Karis (med kort a).
Det korta a:et har också vunnit mark på annat håll.
Titt som tätt används Karis med kort a i radio och tv, både på riksnivå och lokalt.
Standardsvenskan säger långt a
Men vad säger språkexperterna då?
Institutet för de inhemska språken ger rekommendationer kring uttal av ortnamn. I den senaste versionen av Svenska ortnamn i Finland står det klart: På standardsvenska ska Karis i offentliga sammanhang uttalas med långt a.
Det är det uttal som medier och myndigheter rekommenderas använda, förtydligar namnvårdaren Maria Vidberg från Institutet för de inhemska språken.
– Om en nyhetsjournalist plötsligt använder ett talspråkligt uttal i en riksnyhet väcker det garanterat reaktioner. I ett sådant sammanhang hör det inte hemma, säger hon.
Men alldeles entydigt är det inte. I lokala radiosändningar, till exempel, finns det enligt Vidberg en större tolerans att frångå rekommendationen.
Där kan det lokala uttalet ha sin plats.
Hon får medhåll i den här frågan av Svenska Yles språkvårdare Maria Fremer.
Hur man sedan uttalar ortnamnet privat, vid kaffebordet, är upp till var och en. Vid kaffebordet gäller inga formella språkrekommendationer.
Det dialektala uttalet kom först
Det äldsta skriftliga belägget för namnet Karis är från 1326. Från den tiden finns varken ljudinspelningar eller anteckningar om hur namnet uttalades.
Rekommendationen att använda långt a i offentliga sammanhang har funnits sedan början av 1960-talet. Före det fanns inga uttalsrekommendationer alls.
Man kan ändå anta att uttalet med kort a kom först.
– Ofta är det talspråkliga, dialektala uttalet äldre än det officiella. Standardisering infördes för att skapa enhetlighet i det offentliga språket, säger Maria Vidberg.
Svårt att ändra rekommendationen
Skulle någon vilja ändra språkrekommendationen är det lättare sagt än gjort.
Karis är inte den enda orten där lokalt uttal och officiell rekommendation går skilda vägar, påpekar Vidberg.
Ett annat liknande fall är Pedersöre. Institutet för de inhemska språken tittar på helheten och namnskicket i hela landet, inte på enskilda ortnamn. Maria Vidberg ser det därför som osannolikt att rekommendationen ändras.
Karis firar 700 år och två uttal får fortsätta samsas.
Någon föreslog skämtsamt en gång att man borde säga Karis på samma sätt som Paris, men det förslaget lär knappast vinna gehör hos vare sig lokalbefolkningen eller språkvårdarna.
