Efter att staten drog ner på sitt anslag till församlingarna har begravningsavgifterna stigit rejält.
Christina Grönroos, vd på en begravningsbyrå i Nickby i Sibbo, säger att hon stöter på oroliga kunder.
– När regeringen ger mindre pengar till församlingarna för gravskötsel så måste församlingarna få in pengarna på något annat sätt. Det betyder att det är direkt på kunden som kostnaden hamnar, förklarar Christina Grönroos.
I handen håller Christina Grönroos en broschyr, och rummet på begravningsbyrån är fullt med exempel på olika kistor och handmålade urnor med olika motiv.
Det ligger i tiden att begravningen ska vara personlig. Grönroos visar exempel på hur urnor kan vara formade som kottar eller prydas av en handmålad katt. Allt fler vill att ceremonin ska spegla den bortgångne.
Men i spåren av de statliga nedskärningarna krockar trenden med en bistrare ekonomisk verklighet. När de fasta avgifterna för graven stiger så kraftigt tvingas anhöriga spara in på just de personliga detaljerna.
– Vi märkte direkt att folk börjar spara in på andra saker för att ha råd. Man väljer en billigare kista och drar ner på blommorna. Många väljer också bort dödsannonsen i tidningen helt och hållet, säger hon.
Orsaken är de specifika nedskärningar som riktas mot just begravningsväsendet. Regeringen har dragit in närmare 30 miljoner euro från den ersättning som ska finansiera kyrkans samhällsuppgifter, däribland begravningar, under 2025 och 2026.
Det har i sin tur pressat upp priserna på avgifterna över hela landet. I Sibbo har priset för en gravplats stigit från 240 euro till 730 euro. Det är pengar som inte går till begravningsentreprenören, utan till församlingen för att täcka det bortfall som statens nedskärning orsakat.
Enligt lagen är det inte heller tillåtet att använda kyrkoskatten för att subventionera dessa kostnader. Det får följden att samma avgift ska betalas av alla, oavsett kyrkotillhörighet.
Det är alltså utgifter som är svåra att komma undan för den som vill ha en traditionell begravning. När fakturan för det nödvändiga ökar drastiskt, krymper utrymmet för det valbara.
Söker sig bort från kyrkogården
För Christina Grönroos innebär det tunga möten med familjer som helt enkelt inte får ihop den ekonomiska kalkylen.
– Det är nog jätteledsamt faktiskt. Att vara den som säger att ni måste ha tusen euro extra för att kunna få er mamma eller mormor i graven. Det kan hända att de säger: ”Oj, vad ska vi göra? Vi har inte sådana pengar”.
Grönroos vittnar om att den ekonomiska pressen får folk att aktivt söka vägar för att helt komma undan församlingens fakturor. Hon ser en tydlig trend där anhöriga väljer att sprida askan i havet eller på den egna gården, ”under ett äppelträd”.
Enligt henne är det ett tillvägagångssätt som en del familjer tar till för att kringgå systemet och slippa oroa sig för att gravplatsen ska bli en ekonomisk börda i framtiden.
Varnar för att begravningen kan bli en klassfråga
För de allra mest utsatta finns möjlighet att söka ekonomiskt bistånd hos välfärdsområdet eller hos FPA, något som Christina Grönroos också sett har ökat. Men för den stora massan är prisökningen ett faktum som måste hanteras. Och Grönroos ser med oro på framtiden.
Hon befarar att en del av det gemensamma kulturarvet riskerar att gå förlorat när gamla släktgravar blir för dyra att behålla för nästa generation.
– Det är tyvärr det som händer, att det bara blir de rika som har råd att ha gravplatser. Om du inte har råd att förnya dina föräldrars grav så löses den in av församlingen. Då har du ingen grav att gå till längre.
