Äldrevården i Finland har förändrats drastiskt under de senaste 30 åren. Dagens klienter kan ha både fysiska åkommor och psykogeriatriska problem samt en demenssjukdom, vilket kräver helt andra kunskaper än tidigare.
– Det är viktigt att komma ihåg att äldre personer inte är en homogen grupp. Men de som är i anstaltsvård är ofta multisjuka. Vårdpersonalen inom äldreomsorgen ska kunna lika mycket som vårdpersonal inom akut och intensiv vård, säger Heli Vaartio-Rajalin som är lektor vid Åbo yrkeshögskola och docent vid Åbo Akademi.
En tydlig förändring är att vi lever längre och fler har en demenssjukdom. På äldreboenden med demenssjuka klienter är begränsningar i kraft så gott som hela tiden, för den som fått en vårdplats är väldigt långt i sin demenssjukdom.
Men vilka begränsningsåtgärder får man använda inom äldrevården? Frågan har blivit aktuell efter att en nästan 80-årig kvinna dog på ett äldreboende i Åbo efter att hon varit fastspänd i en stol.
Inom sjukskötarutbildningen går man i utbildningen igenom vad man får göra med klienter, men det finns inga kurser i hur man får binda fast en person på rätt sätt. Det är något sjukskötarstudenterna får lära sig på sina praktiker.
Vid Åbo yrkeshögskolas utbildning inom gerontologisk expertis har man i vår för första gången en kurs som berör också äldres patientsäkerhet och begränsningar.
Ingen lagstiftning om begränsningar för äldre personer
– Finlands äldrevård saknar specifik lagstiftning om begränsningsåtgärder, till skillnad från mentalvård, barnskydd och handikappvård där sådana åtgärder är särskilt reglerade i lag, säger ledande sakkunnig Elina Uusitalo från Tillstånds- och tillsynsverket.
Uusitalo betonar att begränsningsåtgärder endast får användas som sista utväg för att säkerställa säkerheten för klienten eller andra klienter, aldrig på grund av personalbrist.
– Principen är att vi inte så mycket ska fundera på hur vi kan begränsa, utan mer på hur vi kan stödja kundens eller patientens självbestämmanderätt, även om hen skulle ha en demenssjukdom. Man måste alltid tänka på att också en person med en demenssjukdom har självbestämmanderätt, säger Uusitalo.
Beslut om begränsningsåtgärder ska alltid fattas av behandlande läkare, dokumenteras i patienthandlingar och vara tidsbegränsade med regelbunden uppföljning.
– Tillstånds- och tillsynsverket har inga statistiska uppgifter om hur ofta begränsningsåtgärder används i äldrevården, säger Elina Uusitalo.
”Något borde göras nu”
Finlands äldreombudsman Päivi Topo är bekymrad över att det fortfarande saknas en lag om äldreomsorg. Regering efter regering har tyckt att andra ärenden har varit viktigare än lagstiftning på det här området.
– Vi saknar lagstiftning som tydligt skulle sätta ramar för vilka begränsningar som är tillåtna inom äldrevården. Forskning visar också att begränsningarna kan minskas genom att utbilda personalen och genom att boendena är så väl anpassade som möjligt för de äldre, sa Topo i en intervju för Yles tv-uutiset i måndags.
Heli Vaartio-Rajalin säger att någonting måste göras nu efter att vi i flera årtionden väntat på lagstiftning om äldre och begränsningsåtgärder.
– Vi har redan länge pratat om äldreomsorgen och mest negativt. Det leder till att ny vårdpersonal inte vill arbeta inom äldreomsorg.
Vi borde alla vara delaktiga i diskussionen om äldreomsorgen.
– Något borde göras, ”Tarttis tehrä jotain”, som president Mauno Koivisto sade. Och det borde göras nu, säger Vaartio-Rajalin.
Dödsfallet på vårdhemmet undersöks nu av både polisen och Tillstånds- och tillsynsverket.
