Här och där sticker små, ljusgula skyltar upp ur snön längs med raderna av gravar på Åbo begravningsplats. På skyltarna informeras anhöriga om att besittningsrätten till graven har upphört på grund av att gravplatsen inte har skötts om.
I praktiken betyder det att gravplatsen nu ägs av Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighet.
Totalt finns det cirka 1 300 sådana gravar på de nio begravningsplatser som den kyrkliga samfälligheten äger i Åbo och S:t Karins.
Majoriteten av de här gravarna finns på Åbo begravningsplats, visar en kartläggning som kyrkliga samfälligheten har gjort 2024–2025.
Enligt begravningslagen ska den som sköter begravningsplatsen ta hand om platsen på ett värdigt sätt och visa respekt för de avlidna. Kyrkolagen säger att den som har besittningsrätten till graven ansvarar för att graven sköts om på ett sätt som passar platsen.
– Orsaken till att en grav inte sköts om kan vara att de närmaste släktingarna kanske inte längre är kvar, eller så bor de långt borta, säger Heidi Grannas, hortonom för planering vid Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighet.
Gravplatserna säljs eller blir museigravar
Ansvaret för de cirka 1 300 gravar vars besittningsrätt har upphört har alltså gått över till Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighet.
Det här beslutade det gemensamma kyrkorådet i november 2025. Beslutet kan överklagas fram till den 31 januari 2026.
Kyrkliga samfälligheten har på sin webbsida en lista på de gravar som berörs. Här hittar du instruktioner på hur du kan överklaga kyrkorådets beslut.
Om ingen överklagar beslutet kommer samfälligheten att besluta vad man gör med gravplatserna.
Cirka 500 av de misskötta gravarna uppskattas ha särskilt kulturhistoriskt värde och kommer antagligen att bevaras som så kallade museigravar som kyrkliga samfälligheten tar hand om.
– Vi kommer under vintern tillsammans med en intendent att utvärdera vilka gravar som uppfyller vissa kriterier. Till exempel klassas gravar med kors av järn och gravar från 1800-talet så gott som automatiskt som museigravar, säger Heidi Grannas.
De övriga misskötta gravplatserna kommer så småningom att tas i bruk som gravplatser på nytt. Innan någon kan begravas i en gammal grav måste tiden för gravfriden dock ha gått ut.
– Om den döda har begravts i en kista är tiden 20 år, det vill säga att graven inte öppnas innan den tiden har gått ut. Om det har varit en urnbegravning är gravfriden 15 år, säger Pekka Sorri, chef för begravningsväsendet vid Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighet.
I de fall där gravplatserna kommer att tas i bruk igen kommer gravstenar och minnesmärken att tas bort. Dessa kan i vissa fall återanvändas som material till nya gravstenar eller minnesmärken, men oftast krossas de till grus.
Sommaren är viktig för gravskötseln
Skötseln av gravarna har stor betydelse för helhetsintrycket på begravningsplatsen, säger Pekka Sorri.
I grund och botten ansvarar den kyrkliga samfälligheten för den allmänna skötseln av begravningsplatsen, men inte för skötseln av de enskilda gravarna.
Många anhöriga som besöker en grav på alla helgons dag och till jul kanske inte inser att det är särskilt viktigt att ta hand om en gravplats på sommaren, när gräset och ogräset växer.
– Många rör sig på begravningsplatsen och njuter av lugnet på sommaren. Gravar som ser riktigt vanvårdade ut bidrar inte till en trevlig och välskött stämning, säger Sorri.
Den som tar hand om gravplatsen ska se till att gravstenen eller minnesmärket står stadigt upprätt och inte kan falla på folk som besöker gravarna. Gravplatsens yta ska vara vårdad så att gräs och ogräs inte växer sig vilda på graven.
– Några gånger under växtsäsongen borde man klippa gräset lite kortare, så att helhetsintrycket förblir prydligt, säger Heidi Grannas, hortonom för planering vid Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighet.
De som inte själva har möjlighet att ta hand om graven kan betala den kyrkliga samfälligheten för att sköta om den.
Över 30 år sedan senaste kartläggningen
Enligt Pekka Sorri varierar det vid församlingarna i Finland hur vanligt det är att avveckla misskötta gravar och erbjuda dem som gravplatser till andra personer.
På landsbygden händer det kanske aldrig, eftersom det ofta finns gott om plats och nya begravningsmarker kan tas i bruk.
– Men i en stadsmiljö som Åbo och S:t Karins är det nästan omöjligt för oss att tänka att gravarna kan vara kvar för evigt, säger Sorri.
Kartläggningen som nu gjorts är ändå rätt ovanlig också för Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighet. Senast en liknande genomgång gjordes var i början av 1990-talet, alltså för över 30 år sedan.
Har du ett nyhetstips till Yle Åboland? Hör gärna av dig till oss via formuläret nedan.