Såpoperan i Ottawa får rejält med utrymme i veckans avsnitt av NHL-podden. Mattias och Anders byter åsikter också om Winnipeg, New Jersey och Jesperi Kotkaniemi.
De senaste fyra gångerna ett lag från östra konferensen vunnit Stanley Cup har mästaren kommit från Atlantic. Fast det bara varit fråga om två lag – Tampa och Panthers – kan man lugnt säga att Atlantic varit ligans tungviktare en längre tid. Även Bruins var ju svindlande nära titeln sommaren 2019.
Mästaren 2026 kommer troligen från väst, men det minskar inte hur intressant getingboet i öst är för tillfället. Det som pågår i Atlantic är en ständig berg- och dalbana där alla åtta lag i något skede av säsongen befunnit sig på slutspelsplats och sett ut att ha nått storformen.
Bara för att i nästa ögonblick spela som ett gäng krattor i ett par veckor. Och sedan vänder formen igen lika snabbt.
Samtliga åtta Atlantic-lag är inom 12 poäng. Mellan fyran Buffalo och sjuan Florida skiljer ynkliga tre poäng (läget 15 januari).
Hetast från och med mitten av december
Just nu är Atlantic inte bara ligans jämnaste, utan även den hetaste divisionen.
Är jag den enda som blev överraskad över den här statistiken?
Dessutom har Toronto samlat åttonde mest poäng under perioden medan Ottawa är elva, Florida tolva och Boston trettonde. Det vill säga att alla Atlantics åtta lag finns bland de tretton bästa i en liga med 32 lag.
Kollar man poäng per match under samma period – lagen har spelat 13–16 matcher – ser tabellen lite annorlunda ut, men inte just sämre ur Atlantic-perspektivet:
Hur ser då utsikterna ut under resten av säsongen för lagen i Atlantic? Här ett försök till analys av divisionen där det som är verklighet i dag kan ha förändrats totalt om en vecka.
Tampa Bay Lightning
Laget spelade i Stanley Cup-finalserien under pågående årtiondets tre första säsonger och vann de två första och är etta i Atlantic efter drygt halva säsongen. Känslan är att det är den rätta placeringen för Lightning, också på basis av tippningarna inför säsongen.
Många trodde redan förra våren att Bolts skulle slå ut lokalkonkurrenten Panthers i slutspelets första omgång och komma ut ur öst till Stanley Cup-finalserien.
Under de senaste veckorna har sådana åsikter förstärkts. Dels har Tampa fortfarande kvar sina vassaste spjutspetsar, dels visar laget upp ett överraskande djup. För tillfället är Brayden Point, Victor Hedman och Ryan McDonagh skadade, men Tampa bara vinner och vinner.
Något som verkligen sticker ut är hur en backtrupp, som utan Hedman och McDonagh hör till ligans på pappret sämsta, spelar fullkomligt lysande.
30-åriga Darren Raddysh harvade mellan AHL och NHL i åratal. Nu har han stått för 39 poäng på 39 matcher och är på väg mot att bli Norris-finalist. Charle-Edouard D’Astous spelade för två år sedan ligahockey i KooKoo, nu snittar 27-åringen dryga 19 minuter i Tampas andra backpar.
Och vem har ens hört om Declan Carlile och Maxwell Crozier.
Detroit Red Wings
Fungerar Yzerplan äntligen? I flera år har beställningen varit att Detroit går till slutspel, men alltid har det gått åt skogen. I vår blir det nio år sedan Red Wings senast spelade playoffhockey.
Nu ligger laget, som vann fyra titlar mellan 1997 och 2008, på andra plats i Atlantic – en futtig poäng bakom Tampa – men sex poäng före fyran i divisionen. Allt tyder på en direkt slutspelsplats och efterlängtad playoffhockey i Motown.
Red Wings har i Moritz Seider en back av Norris-kaliber, i Dylan Larkin en förstacenter som lever upp till kraven och i Lucas Raymond och Alex Debrincat ett par riktigt vassa snajpers.
Och så verkar det som att mångåriga Anaheim-keepern John Gibson nu börjar leva upp till de stora förhoppningarna som GM Steve Yzerman hade när han trejdade in den 32-åriga atleten från Ankeborg.
Gibson haren lysande räddningsprocent på 92,4 under sina tio senaste matcher av vilka Detroit vunnit åtta.
Montreal Canadiens
Habs är det av NHL:s unga artistlag som tycks leva upp till hajpen. Redan i fjol blev det slutspel och nu börjar man så småningom smaka på ordet contender. Eller prétendant som ungefär 80 procent av Montreals befolkning hellre uttrycker det.
Canadiens är trea i Atlantic när det här skrivs och har fem poäng ner till fjärde plats. Det är tunga poäng att ta in i en liga där seger ger två poäng och förlust efter förlängning belönas med ”halva kakan”. Ett andra slutspel på raken börjar se troligt ut.
Les Habitants spelar snabb, offensiv hockey och kärnan i spelartruppen blir hela tiden bättre. I Nick Suzuki har man dessutom hittat en kapten och förstacenter som verkligen leder laget. Och Lane Hutson är en av ligans fem bästa offensiva backar.
Väldigt kul att Oliver Kapanen direkt under sin nykomlingssäsong blivit en viktig kugge i ligans kanske mest underhållande lag.
Målvaktsspelet är det största frågetecknet. Väldigt svårt att se Sam Montembault som keepern med kapaciteten att bära laget till framgång. Blickarna riktas mot 24-åriga tjecken Jakub Dobes.
Buffalo Sabres
Vad ska man säga? Efter över ett och ett halvt decennium som ligans största skämt vaknade Buffalo till liv när Jarmo Kekäläinen tog över som GM. Keku har inte tills vidare gjort annat än kommunicerat stenhårda krav, men det tycks fungera. Åtminstone temporärt.
Sabres är ligans hetaste lag, poängen rasslar in och laget är på en wild card-plats. En inte alls liten bit i det aktuella segerformen är jätten mellan stolparna: Ukko-Pekka Luukkonen har stoppat 92,8 procent av puckarna sedan mitten av december. Sex segrar på sju matcher.
Om Buffalos segerform är hållbar kan man sedan diskutera: Under perioden som laget vunnit 11 av 13 matcher har Buffalo 26 lag framför sig gällande målchanser för/emot (corsi).
Boston Bruins
Bruins kommer i något skede under vårvintern att ta sig förbi Buffalo, i skrivande stund ligger man på jämna poäng med Sabres på en wild card-plats i öst.
Något större hopp i någondera riktningen är ändå svårt att se. Bruins känns väldigt jämntjockt även efter 10–2-utklassningen av Rangers.
Med all respekt till David Pastrnak, Jeremy Swayman, Charlie McAvoy och glödheta målskytten Morgan Geekie: Bruins blir omkörda av duon bakom dem i tabellen.
Toronto Maple Leafs
Hade inte trott att jag skulle skriva detta den här säsongen: Leafs är på gång.
Det efter en till största del miserabel höst som främst präglades av luckan Mitch Marner lämnade efter sig och Auston Matthews oigenkännlighet. Tidigare Hart- och Rocket Richard-vinnaren var bara ett skal utan innehåll.
Nu har trollslaget infunnit sig: Leafs vinner tajta matcher mot topplag, Matthews hittar nätet och William Nylander är igen William Nylander. Dessutom har Toronto så många målvakter på lönelistan att någon av dem alltid levererar.
Backtruppen är ändå fortfarande trubbig och ensidig. Utan nya krafter på blå linjen lär en wild card-plats vara det bästa Leafs har i sig. Man skulle tro att GM Brad Treliving gör sitt bästa för att få över trejdmarknadens kanske hetaste namn: Dougie Hamilton från Devils.
Florida Panthers
Florida har behandlats så pass flitigt i såväl NHL-podden som i NHL-kommentartexterna att det inte finns många nya åsikter av värde. Skadorna och slitaget ser ut bryta triumfmarschen.
Samtidigt är Panthers ett lag som fortfarande kan dominera händelserna i rinken på ett sätt som bara några få övriga lag i ligan matchar. Och GM Zito har en kortpacke full vinnarkort.
Tippar att Leafs och Panthers slutar som fyra och femma (eller omvänt) i Atlantic. Räcker det sedan till playoff för båda eller bara det ena laget får vara osagt tills vidare.
Ottawa Senators
Enda laget i Atlantic man kan glömma. Fem poäng upp till divisionens femma (15 januari) och därmed andra wild card-platsen. I Atlantics getingbo är det helt enkelt för mycket.
Också om Senators får ordning på såväl målvaktsspelet som dramat bakom kulisserna.
Tack för att du läste!
Anders är Yle Sportens NHL-skribent och -poddare som minns när Matti Hagman skrev på för Boston.