Under årets första dag hälsade Wienerfilharmonikerna in det nya året med Straus och hans vänner i sedvanlig ordning.
Bakgrundsstrålningen från det gamla Habsburgska imperiet lyste genom salarna, och på sätt och vis visade det gamla Europa upp sin vackraste sida.
Stämningen i salen och klangen i musiken var sig lik. Men det som sades i slutet av konserten stack ut.
Den kanadensiske dirigenten Yannick Nézet-Séguin slog i sitt tal fast att enbart med fred kommer snällhet och enbart genom snällhet uppstår fred.
Den uppklädda publiken applåderade och miljontals tittare i hela världen bands samman av denna fredstanke, åtminstone för en stund.
Allt ledarskap kan ses som en form av etiskt ledarskap. Det vill säga, man måste kunna formulera en vision om vart man är på väg.
Camilla Kronqvist
Vänlighet och snällhet är sällsynta dygder i offentligheten. Några veckor efter att president Alexander Stubb lyft fram omtänksamhet i sitt nyårstal sattes den transatlantiska freden i gungning i och med hotet mot Grönland, och talets aktualitet skärptes till.
Skådespelaren Jessica Grabowsky, som vann Guldbaggen för bästa kvinnliga huvudroll i måndags, sade också i sitt tacktal att ”vi kämpar för snällhet”.
Hur kommer det sig att snällhet plötsligt trendar?
I sitt bokfyllda arbetsrum på Åbo Akademis humanistcampus Arken lyssnar filosofen Camilla Kronqvist på Nézet- Séguins tal, tänker till en stund och konstaterar att vi lever i en tid där vi ser lite fred och snällhet i världspolitiken och i vårt sätt att diskutera i sociala medier.
–Vi ser allt mer krig och vi ser allt mer våld, och vi ser en rörelse mot mer auktoritära stater. Och de här auktoritära systemen kommer med en önskan om att ta över mer mark, mer land, tillskansa sig större materiella resurser bara för att man är stor och stark.
Att tala om vänlighet och snällhet handlar om att hitta vägar till samarbeten snarare än att med våld vinna egna fördelar, poängterar Kronqvist.
”Vi har varandras liv i våra händer”
Kring millennieskiftet förekom ord som respekt och tolerans rätt ofta i samhällsdebatten för att lösa frågor kring olikheter mellan människor. Tolerans är ändå ett ord vars utgångsläge är att olikhet primärt är någonting negativt som människor måste stå ut med i en demokratisk gemenskap.
Dirigenten Nézet- Séguin sade i sitt tal inte bara att snällhet och vänlighet leder till fred, utan också att dessa begrepp innebär att hylla varandras olikheter. Det här sättet att tala bryter med ett tidigare sätt att se på de varierande människogrupper som är delar av våra gemenskaper.
– Nu är det mera tal om acceptans av olikhet, men också ett mera positivt hänsynstagande, en viss omsorg, om andra.
Det handlar om att förstå att någon annan är olik och hitta sätt att leva med olikheter
Camilla Kronqvist
Det finns drag i den allmänna moraliska debatten som går mot en viss mjukhet samtidigt som världen hårdnar. Den handlar om att vi förstår på vilket sätt vi i ett samhälle är beroende av varandra.
– Vi behöver varandra och, som filosofen K.E. Løgstrup säger, vi har på olika sätt varandras liv i våra händer.
Omsorg ingenting för det politiska livet i det gamla Grekland
Snällhet och vänlighet är inte speciellt vanliga dygder i samhällsdebatten och är det inte heller inom filosofin.
Camilla Kronqvist spårar detta tillbaka till det antika Grekland där det gjordes en strikt uppdelning mellan det offentliga och privata, mellan det politiska livet och hemmet.
Filosofen Aristoteles huvuddygder var klokhet, rättrådighet, tapperhet och måttlighet: alla viktiga i det politiska livet där sådant som vänlighet eller godhet inte fick rum. Moralen handlade om hur man skulle uppträda mot varandra ute i samhället.
– Därför var det inte speciellt viktigt att tänka på sådana mer privata eller personliga dygder. När någon form av snällhet kommer in i en dygdkatalog, så är det kanske främst i den katolska kyrkan som lyfter fram då tro, hopp och kärlek som de teologiska dygderna, säger Kronqvist.
Inte heller då handlar det om hur vi ska vara i relation till varandra, utan det handlar om ens relation till Gud.
Finns här några snälla barn?
Snällhet och lydighet är gamla ideal inom barnuppfostran som fortfarande betonas i familjer, skolor och på daghem. Ofta talar man om att vara snäll då man önskar att ett barn inte skall bråka.
Det ligger ändå en viss skillnad i att se på snällhet som ett personlighetsdrag hos en människa eller som ett värde att uppmuntra.
Camilla Kronqvist funderar om vuxna kanske borde sträva efter något annat än en medgörlig moral.
Vad skulle det kunna vara för moral?
– Att till exempel mer att tala om hur vi kan skapa välvilja mellan människor. Vänlighet, hänsynsfullhet, omtänksamhet kan vara ord som lite bättre ger oss en en riktning om vart vi ska gå.
Betonandet av dygder som vänlighet handlar om att arbeta med sig själv i enlighet med ideal som känns viktiga och eftersträvansvärda och riktar sig mot det sociala, mot umgänge med andra människor.
Kronqvist belyser det här med hjälp av en bild om hur människor som skakar hand kan ha väldigt olika grepp.
Hon beskriver Donald Trumps handslag som ett där han sägs vilja visa sin överlägsna position genom att vrida till den andras hand lite, medan ett sladdrigt handslag igen kan uttrycka underlägsenhet, distans eller brist på engagemang i mötet.
Ett gott handslag är att mötas på lika villkor, och om man märker att man själv har lite mera kraft kanske man förstår att ta i på ett lämpligt sätt.
Bamse som förebild
Så varför är det viktigt att vara snäll? Kronqvist påminner om den svenska björnen Bamse som i 60 års tid har uppnått enorm styrka genom att mumsa dunderhonung.
När det är rätt läge ger han busar en ordentlig smocka men hävdar också klarsynt att ”är man stark måste man vara snäll”. Kanske är Bamses ord besläktade med att upprusta för fred?
– Den här idén om att man ska vara snäll när man är stark är att man ska använda sin styrka för att stödja och hjälpa andra, påpekar Kronqvist.
Bamse handlar genomgående på ett sätt som är till gagn för skogens alla djur.
Kronqvist påminner om att ledare som använder sin styrka bara för eget intresse drabbar oss andra, något som tär på den moraliska orken i ett samhälle.
Den milda vägen mot fred
Vårt samtal glider in på att förstå vad de världsledare som drivs av styrka och makthunger verkar kämpa med. Enligt Camilla Kronqvist kan det handla om att vilja fylla sina egna liv med mening och betydelse.
– Den makthungern kan aldrig tillfredsställas.
Redan filosofen Arthur Schopenhauer sade om rikedom att det är som havsvatten, man blir törstigare ju mer man dricker av det. Kronqvist menar att det inte skulle skada om våra ledare skulle läsa mera filosofi.
– Också om man inte kan förvänta sig att filosofer ska vara goda så är det sällan filosofer som ställer till med de verkligt stora problemen som får människor att må illa på det sätt som maktmänniskor gör.
Också därför ser hon det som betydelsefullt att det finns ledare som betonar snällhet och omtänksamhet.
Tal om vänlighet och snällhet kan i kontrast till upprustning och militära strategier uppfattas som ett alternativt sätt att peka ut vägen mot fred.