BRYSSEL Finland står inför en politisk näsbränna och ett uppvaknande. Beslutet om ett underskottsförfarande väntas senare i dag, när EU-ländernas finansministrar sammanträder.
Finland placeras nu under EU:s särskilda övervakning för budgetsyndare, tillsammans med Belgien, Italien och Frankrike – länder med kroniska underskott och hög statsskuld.
Orsaken till att Finland prickas är ett budgetunderskott som överskrider EU:s gränsvärde på tre procent av bnp, utan att kunna förklaras av behovet av tillfälligt ökade försvarsinvesteringar.
Finland står inför en mental prövning som utmanar bilden av landet som ett ekonomiskt ansvarsfullt nordiskt föregångsland med strikta krav på budgetdisciplin.
Mer korrekt vore att tala om ett välfärdssamhälle i kris, där bristen på tillväxt hotar såväl konsumenternas framtidstro som nödvändiga framtidsinvesteringar och där tillväxten hör till de lägsta i hela EU.
Man måste gå tillbaka till 2008 för att hitta en regering som lyckades uppvisa överskott i statsbudgeten.
Det var tiden före den globala finanskrisen och den europeiska skuldkrisen, med Matti Vanhanen som statsminister och Apples första Iphone ny på marknaden.
Yttre chocker, inre svagheter
Sedan dess har utgifter och inkomster varit i osynk, oavsett regering. Det hindrar inte politisk pajkastning där sittande regeringspartier skyller på sina föregångare, medan vänsteroppositionen hävdar att högerns åtstramningar förlänger den ekonomiska svackan.
Över partigränserna råder rörande enighet om att den politiska ledningen inte ensam bär ansvaret för den ekonomiska stagnationen.
Sant är att Finland drabbats hårdare än många andra europeiska länder av eurokrisen, coronapandemin och Rysslands ekonomiska motsanktioner.
Att skylla decennier av underskott på externa faktorer är att blunda för de långvariga, inhemska problem som Finland brottas med: en åldrande befolkning och svag produktivitetstillväxt.
En viss ironi kan ses i att Finlands ekonomi nu trampar på ställe medan de tidigare krisländerna Grekland, Portugal och Spanien uppvisar hyfsade tillväxtsiffror.
Det visar att läget kan förändras över tid, samtidigt som de flesta experter är överens om att Finlands offentliga underskott och statsskuld ännu inte föranleder några panikåtgärder.
Finanspolitiken under lupp
Ett underskottsförfarande är i första hand en politisk signal, inte en akut ekonomisk tvångströja. Finland får själv bestämma hur underskottet ska tas ned till tre procent eller mindre till år 2028, enligt EU-kommissionens rekommendationer.
Enligt finansminister Riikka Purra (Sannf) föranleder underskottsförfarandet inga ytterligare nedskärningar, utöver de åtgärder man kommit överens om inom ramen för regeringsprogrammet. Samtidigt kan underskottsförfarandet inte avfärdas som en formalitet.
Övervakningen innebär att Finlands finanspolitik nu är under större lupp och att marknaden kan reagera negativt om Finland viftar bort EU:s rekommendationer. Skuldkvoten är fortfarande lägre än i Italien och Frankrike, men trenden är ogynnsam.
Finland har inte längre, som under eurokrisen, råd att rikta pekpinnar mot andra medlemsländer. Internationella valutafonden IMF:s senaste granskning av Finlands ekonomi ger en fingervisning om vad som krävs för att få statsfinanserna på rätt köl igen.
Enligt IMF måste Finland strama åt statsfinanserna med en halv procent av bnp tills de offentliga utgifterna är i balans och statsskulden minskar. Justeringen kräver politisk vilja, omprövning av utgifter och skatter samt strukturella reformer och arbetsmarknadsreformer.
Samtidigt fördjupas de sociala problemen. Enligt EU:s senaste jämförelser har Finland halkat under genomsnittet när det gäller arbetslöshet, utbildningsnivå bland unga och flera sociala indikatorer.
EU:s varningar om finanser och sociala frågor är två sidor av samma mynt: kunskap och hälsa hos befolkningen skapar välstånd, men utan ekonomisk tillväxt hotas själva fundamentet för välfärden.
Rikhard Husu är Svenska Yles EU-korrespondent stationerad i Bryssel.