Vår granskning visar bland annat att tidig indelning får barn att sluta idrotta och att det bara är enstaka juniorlandslagsspelare som når sina mål att spela i toppligorna.
Granskningen visar också att finländska idrottsföreningar gör det väldigt svårt för barn att ha fler hobbyer.
Över hundra föräldrar och unga har hört av sig via vår webbenkät och kommenterat artiklarna. Det här är en sammanställning av publikens erfarenheter av junioridrott.
En av dem som svarat på vår webbenkät berättar att han själv slutade spela fotboll i årskurs 8, då laget delades upp i ett utmanar- och tävlingslag.
Barn ska få sporta och ha flera hobbyer. Men det är omöjligt då en idrottsgren kan kräva träningar upp till fyra gånger i veckan med något slags ”straff” om man inte deltar
En förälder till en 11-åring skriver att pojken spelar fotboll aktivt. Några hobbyer som enstaka gånger går ut över fotbollen får pojken inte ha. Det är föreningens regler.
Detta är helt sjukt tycker jag. Borde vi inte låta barnen träna lite mera mångsidigt?
En annan berättar om sitt eget stora friidrottsintresse som falnade då föreningen bland annat krävde att 16-åringarna skulle tävla mer och lägga till fler träningar på egen hand.
Det dödade min motivation och glädje, jag slutade efter ett par månader. Jag sörjer ännu i dag att det blev så här
Svårt för föräldrar att stå emot systemet
Flera berättar att deras barn slutat efter nivåindelning i laget.
En av dem som svarat skriver att dottern brann för fotboll och var väldigt duktig, men spelade för att det var kul. Då laget hade för få spelare lades det ner och dottern började i en ny förening.
Den nya tränaren såg potential i henne, men satte för mycket press på henne och tyckte att hon borde träna mer. Hennes spelglädje och självförtroende krossades. Till slut ville dottern inte spela mer.
Nivåindelning väcker många tankar. Klicka på bilderna för att läsa citaten:
Att 5-åringar har två träningar i veckan i samma hobby är helt galet. Man måste vara väldigt stark som förälder om man vill stå emot systemet
Föreningar säger en sak, men gör något annat
En person som skriver att hen älskar idrott och fotboll har följt fotbollsföreningen i den lilla staden. Det heter att föreningen gärna ser att barn också sysslar med en annan idrott.
Men i praktiken blir det omöjligt med upp till fem fotbollsträningar i veckan.
Det är så ledsamt och jag hoppas man speciellt på en liten ort kunde börja tänka i andra hälsosammare banor
Personen tror att om barnen fick behålla glädjen att idrotta så länge som möjligt skulle de ha en hälsosam livsstil som vuxna.
En annan person som varit handbollstränare skriver att det ofta varit svårt att samarbeta med fotbollstränare om de spelare som sysslar med båda sporterna. Däremot var det aldrig svårt att hitta en gemensam linje med till exempel friidrottstränare.
Fotbollstränare i Finland har väldigt svårt att förstå hur mycket någon annan idrottsgren skulle kunna vara till nytta för dem
En berättar att hens 11-åring dansar och att träningen krockar med fotbollen. Frånvaron kan innebära mindre speltid på matcherna.
Men dansen är ett väldigt bra komplement till fotbollen, då koordinationen, rörligheten och kroppskontrollen utvecklas, liksom balans och rytmkänsla
Bollförbundet: Man måste satsa tillräckligt mycket tid på fotbollen
Bollförbundet stöder medlemsföreningarnas arbete med barn och unga genom att bland annat utbilda tränare. Men ansvaret för det dagliga arbetet och träningarna ligger på föreningarna.
Att barn från tidig ålder enbart fokuserar på fotboll ser Bollförbundet inte som något problem.
– Mångsidig träning är väldigt viktig, men man måste sätta tillräckligt med tid på fotbollen för att få kontroll på bollen, helst också på sin fritid. Det är en utmaning att i praktiken hinna med andra sporter, säger Bollförbundets generalsekreterare Marco Casagrande.
Enligt Casagrande är det viktigt att fotbollsklubbarna ser till att fotbollsträningen i sig är tillräckligt mångsidig.
– Den tid som sätts på fotboll måste vara tillräckligt stor, när det gäller en sport som kräver tidigt engagemang, säger Casagrande.
”Bra tränare vill inte träna obegåvade barn”
Bland dem som svarat på våra webbfrågor lyfts tränarnas roll upp. Man konstaterar att det ofta är den tävlingsinriktade gruppen som får de mer erfarna tränarna när det görs en nivåindelning.
Det leder till att de barn som skulle behöva den bästa pedagogiken och mest kompetenta handledningen får sämre förutsättningar att ta nästa steg
En annan menar att det är just de erfarna och duktiga tränarna som ska träna de satsande lagen. Hen menar att tränaren åker någon annanstans om man inte sållar bort de obegåvade barnen.
Ytterst få bra tränare, det vill säga sådana som kan utveckla talanger, är villiga att träna obegåvade barn för de vet att ingen kan göra en träfot till en fotbollsspelare
Bättre lön för fotbollsproffs
Vi frågade också hur föreningar kan bli bättre på att stödja unga talanger att bli proffs.
En lösning som nämns är bättre utbildade tränare. Innehållet i träningen och vettig tränings- och matchnivå är avgörande.
Inom fotbollen är lönen och resurserna överlag viktiga och en orsak till att fler väljer studier istället för fotboll.
Blev som dryga 20-åring erbjuden möjlighet att spela i några större klubbar, men såg ingen ekonomisk chans att flytta till en främmande ort utan stöd hemifrån
Bollförbundet gör ingen hemlighet av att högre löner skulle motivera fler att satsa på en fotbollskarriär.
– Det krävs hårt jobb och tur för att ta sig till toppen och de ekonomiska realiteterna är ofta hårda. Det kan handla om kontrakt på några tusen euro i månaden, säger Bollförbundets talangtränare Juho Rantala.
I inhemska fotbollsligan var medellönen 2 741 euro år 2023.
Hårt språk och favorisering
En av dem som delat med sig av sina erfarenheter som flick- och junioridrottare i Österbotten omkring år 2015 berättar att idrottsvardagen präglades av rädsla och hårt språk.
Det var en miljö där man sällan vågade säga vad man egentligen kände. Medan vissa spelare favoriserades, bröts motivationen ner hos andra.
Vi måste våga göra bättre för dagens ungdomar, så att de slipper bära med sig samma känslor som jag och många av mina lagkamrater fortfarande gör
Många som svarat på vår webbenkät bekräftar det forskning säger, att tidig nivåindelning i kombination med hårda krav och ensidigt fokus på en enda idrottsgren ofta leder till att motivationen tryter och glädjen för idrott försvinner.
Föräldrar efterlyser större förståelse för barns behov av mångsidighet, lek och kamratskap i idrotten. Med nuvarande system riskerar idrotten förlora potentiella elitspelare, samtidigt som man inte heller klarar av att främja rörelseglädje som kan vara livet ut.
Vill du tipsa vår granskande redaktion?
Vad är ditt bästa minne från junioridrotten? Svara i kommentarsfältet!