Föreställningens titel väcker nyfikenhet: vad innebär egentligen den första och sista raden i en låt? För Rickard Eklund är det en fråga om både öppning och avslutning – början av en berättelse och dess efterklang.
– Vad innehåller en första textrad i en låt, hur öppnar den för en värld? Jag har alltid varit fascinerad av vad en textrad kan innehålla för mening. Och hur sista raden ska knyta ihop allt eller lämna lyssnaren att fundera på låten i flera tiotals år, säger Eklund.
Eklund har tidigare gett föreställningen ”Första och sista raden” i Jakobstad, Nykarleby och Övermark – varje gång med en ny gästartist. På lördagens föreställning i Vasa är det musikern Josefin Sirén som delar scenen.
– Jag och Josefin har skrivit låtar tillsammans och vi har stått på scen i Österbottnisk afton bland annat och i olika sammanhang. Det är alltid trevligt att stå på scen med en gammal vän.
Sirén håller med om att just inledningen av en sång är avgörande, rent av otroligt viktig. Med några få meningar kan man måla upp en bild eller en plats, var vi befinner oss någonstans, och det gör att lyssnaren direkt kan göra egna associationer och måla upp en egen bild.
– För mig brukar det vara så att bara man får första raden så flyter det på. Det brukar vara ganska lätt att känna när det är dags att avsluta, men att få en bra början är jätteviktigt, säger Sirén.
Eklund lyfter fram hur minnet självt kan bli en berättelse, ibland mer påhittad än verklig. Den gränsen mellan sanning och dikt är något han utforskar i showen.
– Minnet lurar igen, men ändå skapar det berättelser och en ny sorts verklighet. Och det här utforskar jag i ”Första och sista raden”.
Favoritrader och textens betydelse
Både Eklund och Sirén får frågan om sina egna favorit-förstarader i egna låtar. Rickard svarar:
– Om jag måste välja någonting så säger jag väl att ”Vi kan va fiender, hopplöst förälska i lögner” (från sången ”Finland” red. anm.) – en ganska bra textrad som målar upp många möjliga vägar framåt.
Sirén säger att hon har svårt att se sig själv som en textförfattare. Hon tänker inte på att hon skriver texter, plötsligt har det bara hänt.
– Till exempel i ”Klöveråtton” inledde jag med ”Itt it åol i bilin, på väg ti somarin” och det sätter kanske en bild direkt.
”Första och sista raden” ges på Ritz (Vasa) 24. januari, Nordhuset (Helsingfors) 13. februari, PIUG Kultursal (Pargas) 20. mars.
