I april 2009 presenterade USA:s nytillträdde president Barack Obama sin vision om en kärnvapenfri värld inför 30 000 åhörare på Hradčanytorget i Prag. Han betonade vikten av ärlighet och öppenhet mellan nationer samt ömsesidigt förtroende.
Talet bidrog starkt till att Obama samma år tilldelades Nobels fredspris för sina insatser för internationell diplomati och sin vision om en kärnvapenfri värld. Obama själv blev överraskad av utmärkelsen, och många ifrågasatte Nobelkommitténs beslut.
Men de flesta har gått vidare – utom Donald Trump.
Upprepade gånger har Trump påmint amerikanerna, och Norges statsledning, om att Obama fick fredspriset utan att ha gjort något, till skillnad från Trump själv som hävdar att han avslutat mer än ett halvdussin krig.
Den 23 januari, nästan 17 år efter Obamas tal i Prag, talade Trump på Världsekonomiskt forum i Davos. Till skillnad från Obama, som förespråkade en värdebaserad världsordning, ser en transaktionell Trump internationella relationer som affärer där USA ska få maximal nytta.
Han kritiserade Europa för att ha ”åkt snålskjuts” och menade att det nu är dags att betala tillbaka. Talet liknade en amerikansk skilsmässoansökan från Europa.
Forskare: Trump överskred en gräns
Samtidigt låg talet i linje med den nuvarande administrationens säkerhetsstrategi, säger Minna Ålander vid Utrikespolitiska institutet i Sverige.
Hon säger att den nuvarande administrationen har varit konsekvent i detta avseende. Därför ska Europa inte tro att Grönlandshotet bara var en engångsföreteelse.
Enligt Ålander är Trump en president som alltid är ute efter mer: i somras fick han igenom sitt krav på att Natoländerna höjer sina försvarsutgifter till fem procent. Nu ville han ha Grönland – en röd linje för Europa.
– Även om Trump nu insett att han överskridit en gräns, kommer det sannolikt att bli mer av detsamma om vi [Europa] inte driver en mer bestämd linje, säger Ålander.
Den här gången lyckades EU enas och gick till motanfall. EU hotade med bland annat handelsbazookan. En oro spreds på börsmarknaderna och Trump backade. Rätt strategi, säger militärexperten Joakim Paasikivi.
– Vi måste framstå som en trovärdig part. Annars blir vi splittrade och munsbitar, oavsett om det är för amerikanska storbolag, den amerikanska staten eller Ryssland och Kina.
Det amerikanska hotet att ta över Grönland var den väckarklocka som fick Europa att till slut vakna upp, säger forskaren Minna Ålander.
– Det positiva är att vi nu bättre förstår vår egen styrka och förmåga att stå upp mot USA, att vi klarar av det.
Värdebaserad realism och flexibel realism
Davos visade med all önskvärd tydlighet att världsordningen är i förändring.
Den nuvarande amerikanska administrationen representerar något annat än vad Europa och Kanada gör, konstaterade den kanadensiske premiärministern Mark Carney i sitt prisade tal i Davos.
Enligt Carney ska vi sluta inbilla oss att den regelbaserade världsordningen fungerar, det har den aldrig riktigt gjort. Än mindre nu när USA, som i årtionden varit dess garant, aktivt håller på att montera ner den, sa Carney.
– Vårt nya tillvägagångssätt vilar på det som Alexander Stubb har kallat ”värdebaserad realism”. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: vi strävar efter att vara både principfasta och pragmatiska, sa Kanadas premiärminister Mark Carney.
Den amerikanska ordalydelsen skiljer sig.
I Trumpadministrationens försvarsstrategi som publicerades den 23 januari betonas: ”flexibel, praktisk realism som ser på världen med klara ögon, vilket är avgörande för att tjäna amerikanernas intressen”.
I amerikanska ögon är Ryssland en regional makt och kriget i Ukraina ett regionalt krig som i första hand är Europas ansvar. Joakim Paasikivi säger att den amerikanska synen förhoppningsvis skärper sinnena i Europa.
– Det går inte längre att skylla på någon annan. Vi måste i Europa inse att det är vårt problem, sedan måste vi få lite stöd från USA och andra. Men vi klarar det själva, för det är vitalt för vår egen säkerhet, säger Paasikivi och tillägger att Europa nog kunde göra mycket mer för Ukraina.
Blandade signaler undergräver förtroendet
Den amerikanska försvarsstrategin säger även att de amerikanska styrkorna ska fokusera på försvaret av hemlandet och Indo–Stillahavsregionen, medan USA:s allierade och partners på andra håll ska ta det primära ansvaret för sitt eget försvar, med avgörande men mer begränsat stöd från de amerikanska styrkorna.
Paasikivi ser det som något positivt.
– Det finns en ambition från USA att låta Europa hantera de europeiska problemen. Fast med lite amerikanskt stöd, det tycker jag är rimligt.
Däremot är problemet att det som står i de amerikanska strategierna inte överensstämmer med det som sägs.
Mycket av det Trump säger riktar sig till en hemmapublik. Gränsen mellan utrikes- och inrikespolitik har suddats ut i hans tal, menar Paasikivi.
– Oavsett vad man egentligen strategiskt tänker så skyms det av kulturkrig och annat. Det vi ser att de säger och gör är inte detsamma som de skriver, för i strategierna talar man om allierade.
Militärexperten Joakim Paasikivi säger att den verklighet vi kände till förr finns inte längre.
– Förtroendet för att ha USA som en vän, ja, det är ju rubbat.
Minna Ålander och Joakim Paasikivi intervjuades i samband med den finlandssvenska försvarsdagen som ordnades i Obbnäs på lördagen den 24 januari.