De senaste veckorna har varit omtumlande ur ett världspolitiskt perspektiv. Det är mycket möjligt att Världsekonomiskt forum i Davos, Schweiz förra veckan studeras av historiker i framtiden.
Det har nämligen blivit tydligt att länderna i det som kallas västvärlden måste lämna den regelbaserade världsordningen bakom sig. Men vad betyder det här egentligen?
Ett system som brister
Andra världskrigets kaos skapade ett behov av ordning. Sedan dess har världens stater följt, eller åtminstone sagt sig följa, gemensamma spelregler och ställt varandra till svars om man brutit mot dem. Mänskliga rättigheter, staters jämlikhet och ett förbud mot våld mellan stater har i princip respekterats.
Den regelbaserade världsordningen har sin ryggrad i FN-stadgan, och upprätthålls genom institutioner som världshandelsorganisationen WTO och klimatsamarbeten som FN:s klimatmöte COP.
Det kan låta utopiskt, men den regelbaserade världsordningen har inte varit helt felfri. BBC-korrespondenten Allan Little betonar i en analys att staternas ömsesidiga respekt främst har gällt mellan länderna i västvärlden. Enligt Little har USA fritt fått utöva sin makt över länder i den globala södern.
De senaste åren har den gamla världsordningens begränsningar gjort sig påminda på hemmaplan för Europa: först ett ryskt anfall mot Ukraina och sedan en amerikansk president som hotar med tullkrig och ställer krav på Grönland.
Så med tanke på den regelbaserade världsordningens misslyckanden: har den någonsin fungerat? Kanadas premiärminister Mark Carney höll ett hyllat tal i Davos, där han liknade ordningen med en lögn.
– Vi visste att berättelsen om den regelbaserade ordningen delvis var falsk – att de starkaste undantog sig själva när det passade. Och vi visste att internationell lag tillämpades med varierande stränghet, sa han i Davos.
Vad händer nu?
Premiärminister Carney är tydlig med att han ser en kollaps i världsordningen, inte en lugn övergång.
Det här behöver inte betyda kaos eller krig. Men som professor i internationella relationer vid Tammerfors universitet Tuomas Forsberg sa till Yle Uutiset, kan det ta årtionden för en ny världsordning att bildas.
Niklas Bremberg, docent i statsvetenskap vid Stockholms universitet, spekulerar om den nya ordningen i Sveriges Radios Ekot.
– Många pekar på att den nya världsordningen speglar det vi hade innan. Ett mer naket, stormaktsbaserat system som bygger på den starkes rätt, säger han.
Det här kan innebära att stater sköter sig själva i större utsträckning. Bremberg nämner också möjligheten att världen delas in i sfärer där stormakterna får framhäva sina intressen.
Om Kina, Ryssland och USA blir framtidens stormakter säger Carney att länder som Kanada och Finland hör till ”mellanmakterna”. Han använder ett, för finländare, välbekant begrepp när han förklarar hur Kanada tänker fortsätta:
– Vårt nya synsätt baserar sig på vad Alexander Stubb, Finlands president kallar värdebaserad realism. För att uttrycka det på ett annat sätt: vi strävar efter att vara både principfasta och pragmatiska.
Han bjöd med världens mellanmakter i det nya förhållningssättet.
– Mellanmakterna måste agera tillsammans, för om vi inte sitter vid bordet är vi på menyn.