Start

I pjäsen Prank spårar grovt skämt ur, vuxna går vilse i lögner på nätet och unga mår inte så bra

Skådespelarna Anja Bargum och Åsa Wallenius turnerar i skolor med pjäsen Prank, där vuxna kämpar för att förstå sina ungdomar och nätet kryllar av osanningar.

 Två personer  sitter vid ett bord med en bärbar dator framför sig. Bakom dem är en klädställning med några hängande kläder och en röd keps.
Tonåringarna Frida och Alex, som spelas av Åsa Wallenius och Anja Bargum, lägger ut en video om sin lärare på nätet och skapar stor kaos. Bild: Marie-Therese Olenius-Noopila

Pjäsen Prank, som handlar om desinformation, turnerar som bäst i nyländska skolor.

I första scenen gör tonårstjejerna Alex (spelad av Anja Bargum) och Frida (spelad av Åsa Wallenius) en deepfakevideo där det ser ut som att deras lärare hotar begå självmord.

När videon sprids blir det kaos och upprördhet bland vuxna som yrar omkring och saknar verktyg för konstruktiv kommunikation.

Personen i rosa kavaj står bredvid ett bord med olika saker och verkar tala med någon som sitter på en stol.
Mamman är oroad över sin dotter som hon inte får kontakt med. I rollerna Anja Bargum och Åsa Wallenius. Bild: Marie-Therese Olenius-Noopila

Alex verkar inte må bra, men det missar de vuxna som har fullt upp med sitt. Pjäsen är skriven av den svenska dramatikern Manda Stenström, som är intresserad av sanningsfilosofi och de utmaningar som fejkade bilder och desinformation leder till i våra samhällen.

Samtidigt är det ju ingen nyhet att föräldrar och tonåringar ibland har svårt att förstå varandra och föra lyckade samtal med varandra.

Både i pjäsen Prank och i det verkliga livet har unga ofta bättre koll på det som sker på nätet, medan vuxna inte riktigt hänger med.

En situation där upprörd person i rutig kavaj och glasögon står framför en sittande person i röd kofta som försöker förklara sig.
Rektorn, Åsa Wallenius, försöker prata med läraren, Anja Bargum, men de pratar förbi varandra. Bild: Marie-Therese Olenius-Noopila

Prank handlar också om hur svårt det kan vara att nå ut till varandra och förstå varandra. Munnen går men inget vettigt blir sagt och i värsta fall lyckas man såra varandra med plumpa formuleringar.

Två personer som står på en teaterscen. Den ena personen har en orange reflexväst och håller i sin röda keps medan den andra bläddrar i sina häften.
I tur och ordning försöker olika personer i skolan bemöta läraren som är ovetande om videon som sprids om henne. Men kommunikation är ingens starka sida. Bild: Heidi Maria Finnilä / Yle

Åsa Wallenius och Anja Bargum är ett team på två personer som åker runt till skolor med sina lådor och klädhängare och sköter själva all teknik.

Den här gången uppträder de i Topeliussalen i Nickby. Klädbyten, rollfigurer och scener avlöser varandra i rasande fart och förvandlar dem till nya rollfigurer som kommunicerar utan att nå ut till varandra.

– Det har hänt en gång att vi glömde spela en scen och märkte ingenting, men publiken märkte det, avslöjar Åsa Wallenius.

– Men det har hänt bara en gång, fast vi har spelat pjäsen många gånger, inflikar Anja Bargum.

Åsa Wallenius berättar om en skådespelarkollegas barn som hade sett pjäsen och tyckt att någon roll var superirriterande och störande.

– Jag tänkte nog att det var någon av mina roller.

När man väcker känslor, väcker man också intresse, oberoende av om känslorna är glada eller arga.

Dörrarna öppnas och först väller killarna in.

De söker sig med bestämda steg så långt bak i salen som möjligt, fast skådespelarna förgäves försöker övertala dem att placera sig lite närmare scenen.

När lamporna släcks i salen ser man hur killarnas mobiltelefoner lyser i mörkret på de bakersta raderna. De signalerar tydligt att den här pjäsen tänker de inte bry sig om.

Amanda Liman och Vilma Lindblad, som går i tvåan i Sibbo gymnasium, tycker att pjäsen var jättebra och lärorik.

– Pjäsen var både ögonöppnande och relaterbar, säger Amanda Liman, som konstaterar att skådespelarna gav en ganska verklig bild av deras vardag.

Båda två var imponerade över att två skådespelare kunde spela så många olika roller i så snabb takt och ändå vara trovärdiga.

– Jag tyckte det var kul hur bara två stycken skådespelare genom klädbyten och gester kan spela så många olika karaktärer, säger Vilma Lindblad.

Två blonda unga gymnasiestuderande står på en scen. Bakom dem finns scenbelysning och en plastlåda på golvet.
Vilma Lindblad och Amanda Liman tyckte att Prank beskrev dagens verklighet träffsäkert. Bild: Heidi Maria Finnilä / Yle

Både Amanda Liman och Vilma Lindblad har sett flera AI genererade videor som förvränger verkligheten och som delas i sociala medier.

– Men vi yngre generationer som växt upp med sociala medier är mer vana med dem och märker när något gjorts med AI, konstaterar Liman.

Lindblad kommer också med ett gott råd till villrådiga vuxna som funderar på hur man tar upp svåra frågor med sina ungdomar.

– Man börjar inte direkt med boom, nu ska vi tala deep. Utan man börjar med att tala om något enkelt som att tala om skoldagen. Och efter det kan man ta mer ämnen en sak i taget.

Nylands svenska ungdomsförbund har beställt pjäsen Prank som är avsedd för elever i grundskolans högre klasser och gymnasiestuderande. På förbundets hemsida hittar man anvisningar för hur man bokar en föreställning.