Finland är inte längre ett mönsterland då det kommer till att motverka segregation, säger regionutvecklingsdirektör Johanna Osenius vid arbets- och näringsministeriet.
– Under de senaste åren har segregationen fördjupats också i Finland. Det är nog därför som regeringen har vaknat nu.
Arbets- och näringsministeriet har tillsatt en arbetsgrupp som ska utreda hur segregationen i Finland ska bekämpas.
Poängen med gruppen är, enligt Osenius, att få en tydligare bild av hur segregationen ser ut och var den förekommer.
Arbetsgruppen består av representanter från de största städerna i Finland, företrädare för flera ministerier och från olika instanser som THL och Finlands miljöcentral. Gruppen ska presentera ett åtgärdsprogram senast i slutet av 2026.
Segregation är en ond cirkel
Segregation uppstår då människor som har råd flyttar till ett bättre område och de som inte har råd att flytta blir kvar. Det här gör att skillnaderna mellan olika stadsdelar ökar. Fenomenet är kopplat till urbanisering och finns överallt i världen.
Det här blir en ond cirkel, enligt Osenius. Då befolkningssammansättningen blir ensidig i de fattigare stadsdelarna kan det leda till olika problem, till exempel fler elever med behov av språkstöd i skolorna och fler socioekonomiska problem.
– När segregationen väl börjar så tenderar den att förstärka sig självt och situationen blir sämre.
Enligt Osenius borde man med hjälp av bostadspolitik och imageförbättringar höja statusen för de områden som hamnat i en ond cirkel för att förbättra deras situation.
– Varje område skulle behöva ha tillräckligt med attraktionskraft för att locka människor av olika slag.
Städerna behöver fler verktyg
Även om segregationen i Finland växer är det ännu inte lika illa som det är i till exempel Stockholm, enligt Osenius.
Hon säger att poängen nu är att se vad staten och kommunerna kan göra tillsammans. Förutom att det är en bostadspolitisk fråga handlar det också om tillgång till tjänster, sysselsättning och utbildning. Viktigt är också att skapa utrymmen där organisationer kan verka, för det handlar också om gemenskap.
– Arbetsgruppens mål är att hitta konkreta metoder, sådana som man verkligen kan ta tag i. Det är tydligt att städerna väntar sig att få fler verktyg i sin verktygslåda.