På Replot i Korsholm bor en riktig djurvän: Markku Harju driver ett hem för omhändertagna djur och för sina insatser har han fått en inbjudan till självständighetsmottagningen.
På Österbottens Wildlife Care finns alla möjliga djur. Ekorrar, igelkottar, örnar, ugglor och älgkalven Mervi.
Ensam i skogen
Hon kom under Harjus beskydd i våras efter att man hittade henne ensam i skogarna i Seinäjoki. Endast ett par veckor gammal följde hon efter en familj som var ute på vandring.
Det är oklart vad som har hänt, om Mervis föräldrar har övergett henne eller om de är döda. Hur som helst fördes hon till Harju som nu har adopterat henne.
I början krävde Mervi mat sju gånger per dag. Nu har takten lugnats till två gånger per dag. Hon stoppar bland annat i sig sallad, videbuskar och tall.
För bekant med människor
Det är Mervis öde att aldrig släppas fri igen. Hon förstår inte att hålla sig undan människor.
- Hon är inte rädd för människor och det kan ske olyckor. Om de en gång vant sig med människor blir de sällskapsdjur, säger Harju.
Är det främst för människornas eller för hennes egen skull hon inte får släppas lös?
- Både och. Älgar väger ändå flera hundra kilo och har långa ben. Det kan alltid hända något farligt.
Vilade på maten
Men det går ingen nöd på Mervi. Hon rör sig fritt i sin inhägnad på cirka 1,5 hektar.
Under sommaren sprang Harju och Mervi på tillsammans i skogen och tog simturer. Det blev också flera gemensamma tupplurer.
- Efter maten tog vi en halvtimmes tupplur. Ibland var ett par av hundarna med oss.
Skadeskjutna fåglar
Harju tar emot skadade djur varje vecka. Under hösten har takten varit flera per dag. Vissa slipper tillbaka till friheten redan efter några timmar.
Det rör sig främst om fåglar. Men också till exempel ekorrar och igelkottar. Och Mervi förstås.
En av Harjus patienter är en havsörn som blivit skjuten med hagelgevär men som ändå kom undan med livet i behåll. Händelsen är polisanmäld.
- Vi tog röntgenbilder som visade att den blivit skjuten och att vingen var bruten, säger Harju.
Örnen ser ut att tillfriskna. Han har diskuterat saken med WWF och deras bedömning är att det är bäst att släppa örnen på våren när isarna har släppt.
Det händer lyckligtvis inte värst ofta att Harju får in skadeskjutna fåglar.
- De flesta jägare förstår vilka fåglar som får skjutas. Jag hoppas att man diskuterar de här sakerna inom jaktlagen och ger foten åt sådana som skjuter fridlysta fåglar.
Kontakter över hela landet
De djur som kommer till Harju eller som han hämtar själv kommer från ett område som sträcker sig från Uleåborg till Björneborg och några hundra kilometer österut.
Han kan när som helst bli kontaktad av polisen, räddningsverket eller sjöbevakningen angående skadade djur.
Harju har kontakter över hela landet. Om han till exempel får nys om att något djur i norra Finland behöver hjälp finns det personer han kan kontakta som kan ta hand om djuret.
Ur egen ficka
Harju har hjälp av sin fru och sin son. Med det klarar man sig.
Finansieringen är sen en annan femma. Än så länge klarar man sig men det är inga små summor det handlar om och det mesta står familjen själva för.
Redan nu är det knapert. Växer verksamheten ytterligare måste man ta sig en allvarlig funderare på hur man ska få mer finansiering.
Harju säljer böcker och andra produkter som anknyter till Österbottens Wildlife Care och det ger en liten inkomst. Flera företag och Vasa stad har bidragit till byggandet av en ny bur för örnar.
Harju har drivit Wildlife Care sedan 2005. Före det jobbade han i Helsingfors i cirka 25 år. Tomten på Replot köpte han 2001 och redan då planerade han att hålla djur där.
Men då hade han inga planer på att verksamheten skulle bli så stor som den är idag.
Får träffa presidenten
Harju har fått ett erkännande för det arbete han gör: En inbjudan till presidentens mottagning på självständighetsdagen.
- Det är bra att vi har ett presidentpar som bryr sig om djuren, säger Harju.
Festen på självständighetsdagen är inte vilken fest som helst. Det syns också hemma hos Harjus.
- Det är lite problem med fruns klänning. Det blir flera veckors funderingar. Hela släkten har varit med och funderat, säger Harju.
För hans del är det enklare: På med fracken.