Häcklöparen Viivi Lehikoinen hade särskilt svåra år inom idrotten 2024 och 2025. Obehandlad astma och långvarig kronisk sömnbrist till följd av mental och fysisk belastning ledde till ett utdraget överträningssyndrom.
Just nu ser situationen dock ljusare ut. Den finländska rekordhållaren berättar för Yle om de svåra åren som hon nu förhoppningsvis lämnat bakom sig.
– Den här träningssäsongen har varit bättre jämfört med de senaste åren. Läget var svårt efter 2024. Jag började nästan från noll, eftersom jag hade ett mycket besvärligt överträningssyndrom i bakgrunden.
– Mina egna hälsoutmaningar fanns också kvar förra året. Det var lite av varje. Alla har alltid något, men problem med baksidan av låret och lungorna gjorde åtminstone inte situationen bättre, berättar Lehikoinen för Yle.
Det positiva var att Lehikoinen kunde inleda den nya träningssäsongen från ett bättre utgångsläge. Lehikoinen, som återvände från ett träningsläger i Sydafrika förra veckan, öppnar inomhussäsongen i helgen med ett 200-meterslopp i Helsingfors.
– Under inomhussäsongen är det viktigaste för mig att få tävla och genomföra hårda träningspass. Sedan får man se hur läget är inför sommaren. Nu har det lyckligtvis gått bättre än under de två föregående åren, kommenterar Lehikoinen till Yle.
Utmaningar med distanscoachning
Lehikoinen är inne på sitt femte år med topptränaren Laurent Meuwly. Den finländska rekordhållaren säger att Mikael Ylöstalo, som övervakar träningen i Finland, har varit till störst hjälp under de svåra perioderna.
Lehikoinen har tränat en del av tiden utomlands i Meuwlys internationella träningsgrupp, och en del av tiden i Finland.
– Mitt system är väldigt speciellt. Det fungerar särskilt bra när allt går bra. Jag har tillgång till tränarkompetens i världsklass.
I ett delvis distansbaserat tränarsamarbete uppstår utmaningar när idrottaren har det tufft.
– Den som har huvudansvaret för coachningen är inte på plats varje dag. Det har förstås medfört sina egna utmaningar i vårt samarbete. Ylöstalos roll i träningen har vuxit, eftersom han i huvudsak finns här på plats.
Samtidigt har Meuwlys inställning varit till hjälp för Lehikoinen.
– Laurent har hela tiden varit väldigt realistisk i förhållande till min situation, medan jag själv haft mer brådska. Laurent har förhållit sig lugnt till saken, berömmer idrottaren.
Sommaren kulminerar med EM
Höjdpunktsåren i Lehikoinens karriär var säsongerna 2022 och 2023. Vid EM i München tog hon en sjätte plats, och sprang följande sommar det fortfarande gällande finländska rekordet 54,40.
Inför sommaren 2024 var hennes mål att ta en EM-medalj och nå en olympisk finalplats, men de målsättningarna uppfylldes inte. Inför kommande sommar är Lehikoinens huvudmål satt till EM-tävlingarna i Birmingham, men åtminstone för tillfället är förväntningarna ganska återhållsamma.
– Målet är att vara i bra form i Birmingham. Just nu ligger vi i tid med planerna, men det är fortfarande lång tid dit. Mycket kan hända. Med tanke på min bakgrund är det svårt att sätta upp något specifikt mål, säger Lehikoinen.
Karriären har fortsatt längre än väntat
Lehikoinen har varit ett inhemskt toppnamn i sin gren i över tio år, men hon vet ännu inte hur länge karriären fortsätter. Numera tar hon ett år i taget.
– När jag var yngre tänkte jag att jag skulle idrotta fram till 2024. Nu är det 2026 och jag håller fortfarande på, säger Lehikoinen.
Viivi Lehikoinen tänker fortsätta sin karriär åtminstone fram till OS i Los Angeles. Ifall hon når OS 2028 skulle det redan vara hennes tredje OS.
– Troligen är 2028 ett år då jag funderar på vart karriären är på väg då. Idrott är svårt att förutse. Därför är det också svårt att säga något exakt om hur länge karriären fortsätter.
Lehikoinen har varit ett välkänt finländskt friidrottsnamn sedan junioråren. Hon vann EM-guld i U18-klassen redan år 2016, och tog brons i U20-klassen år 2017, så det har redan länge ställts rätt så stora förväntningarna på henne.
– Min karriär har varit lång. Jag har varit i rampljuset sedan väldigt ung ålder och gett mycket till idrotten. Därför ser jag också att min karriär inte kommer att pågå för evigt. Tanken just nu är fram till 2028 och OS i Los Angeles.
– Det kan ju hända att man någon dag vaknar och känner att man inte längre vill göra det här. Men för tillfället är motivationen stark.
Artikeln är en översatt och redigerad version på Joel Sippolas text ”Viivi Lehikoinen puhuu Ylelle avoimesti haaveistaan – uran olisi pitänyt päättyä jo 2024” på Yle Urheilus webbplats.